Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 / 8 (1905-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholms Tjänarinneförenings Platsanskaffningsbyrå och Expedition Öppen kl. 11—4, 6—7.        Torsdagar kl. 11—4, 6—8.        Lördagar endast kl. 11—4. Grefthureg. 20 C. Allm. Tel. 94 39.

Hon brast i gråt igen och dolde
ansiktet i händerna.

»Seså, Lotten, gråt inte för min skull,
och var inte ond på mig för att jag är
så hjärtlös, som du tycker. Jag skall
gärna hjälpa dig om jag kan. Min
svarta kjol får du gärna låna och svarta
vantar har jag ju också. Kängorna kan
jag förstås inte vara af med, och du
måste ändå ha ett par, så det är bäst
du köper dem. Jag skall fråga frun
om jag kan få ut af min lön. Hur
mycket måste du ha?»

»Du kan väl inte låna mig 20
kronor?» kom det skyggt från Lotten, »jag
skall nog betala igen dem, fast jag inte
nu vet, när det kan bli.»

Stackars Lotten! Betala igen dem!
Anna kunde ej återhålla ett medlidsamt
leende vid de orden. Om försäkringen
var värdelös, skulle det nog gå dagar
och år utan att Lotten kunde återbetala
de pängarna.

»Åhja, det kanske kan bli förr än du
tror», sade hon uppmuntrande och
smekte systerns kind, som ännu var våt
af tårar. »Men ett ber jag dig om, och
det kan du väl göra, om jag nu hjälper
dig. Köp inte hem något brännvin
eller konjak! Jag tycker, du har lidit så
mycket för den uselhetens skull att du
inte skulle vilja se det mer i ditt eget
hem.»

»Du är så snäll, Anna, och jag skulle
gärna göra som du ber mig, men du
kan väl själf tänka dig, hvad de skulle
säga, när de komma frusna från
kyrkogården, om de inte skulle få en sup
till maten. De skulle bli arga och gå
sin väg allihop utan att äta en bit.»

»Åh, det vore nog inte så farligt, men
inte vill jag tvinga dig naturligtvis.
Lofva mig bara, att du inte tar hem
mer än en liter åtminstone, så kunna
de då inte supa sig fulla.»

»Det lofvar jag dig», svarade Lotten,
nöjd att komma undan på så goda
villkor.

Anna skref några rader till Birger och
omtalade hvad som händt, samt frågade,
om han kunde titta upp till henne ett
par minuter följande dag helst på
morgonen innan han gick till sitt arbete,
emedan hon ville fråga honom till råds
i en viktig angelägenhet som brådskade.

Lotten lofvade lämna upp brefvet till
honom på hemvägen, och sedan hon
fått pängarna och svarta kjolen blifvit
inlagd i ett paket, stod hon just färdig
att gå, när fru Nygren kom ut i köket.
Hon hälsade helt kort på Lotten men
kastade en misstänksam blick på paketet.

»Anna glömmer väl inte nu för sina
egna angelägenheter att vi skall ha
främmande i morgon, och att Anna skulle
se öfver silfret i kväll?»

»Jag hade just tagit fram det, när
min syster kom, men hon skall gå nu.»

I detsamma fick Anna se hur fru
Nygrens blick ännu en gång gled från
allt silfret på köksbordet till paketet,
och en blossande rodnad steg upp i
hennes ansikte. Hastigt tog hon några
steg emot systern som just stod i
begrepp att gå, ryckte till sig paketet och
nästan slet af papperet.

»Det är endast min svarta kjol, som
jag lånat henne till begrafningen. Vi
äro fattiga, men tjufvar äro vi inte.»

Rösten darrade af harm men blicken
var stadigt fäst på fru Nygren. Nu var
det dennas tur att rodna; hon ryckte
på axlarna och sade undvikande:

»Jag förstår inte alls, hvad Anna
menar med det här. Glöm nu inte, hvad
jag har sagt till om», och utan att låtsa
se Lotten som helt förskräckt åsett
systerns utbrott, lämnade hon köket, inom
sig sjudande af harm öfver en sådan
näsvis och oförskämd piga. Om de ej
skulle haft främmande följande dag —
— men nu måste hon hålla god min.
Nånå, gömdt var inte glömdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>