- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
1

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Alla för hvarandra.
TJÄNARINNEBLADET
UTGIFVET AF STOCKHOLMS TJÄNARINNEFÖRENING

3:dje årgången.        N:r 3.
        
Prenumeration kan ske å Tjänarinneföreningens exp., Grefturegatan 20 C. Pris för helt år 40 öre. Lösnummer 10 öre.

Fackskolor för tjänarinnor.



Den gamla goda tiden, då konsten att
sköta ett hem gick i arf från mor till
dotter släktled efter släktled, då husfrun
såväl i slott som det enklaste borgarhem
gick med i arbetet från morgon till kväll,
undervisande och befallande sina
tjänsteandar, den tiden är förbi. I våra dagar,
då man skall engagera en tjänarinna,
uppställes som fordringar att hon skall vara
fullt kunnig. Det skall vara både
skriftliga och muntliga rekommendationer på
kunnighet, och den som kan förete,
sådana har stora utsikter att erhålla en
ganska förmånlig plats, åtminstone hög
lön. Men ve den unga okunnige flickan,
om hon hamnar i en stad som Stockholm.
Hon får i många fall nöja sig med en
plats där svälta ej hör till det ovanliga,
där arbetsdagen börjar kl. 6 på morgonen
och slutar 12 på natten, där bostaden
blir ett mörkt, kallt och otrefligt kök, och
där hon blir bemött inte bara ovänligt
utan till och med rått.

Behofvet af skolor, där unga
obemedlade flickor kunna erhålla fri undervisning
i husligt arbete, blir för hvar dag som
går allt mer och mer trängande. Att
behofvet är störst för dem som välja detta
arbete till sitt yrke, är ju helt naturligt.

Det skulle vara en heder för Stockholms
tjänarinnor om de, i likhet med sina
kollegor i Köpenhamn, kunde uppsätta sin
egen fackskola. Tänk om hvarje
tjänarinna i Stockholm betalade endast en krona
om året till detta ändamål, så skulle
storartade resultat kunna uppnås. Men
tyvärr är den stora massan ännu fjättrad i
okunnighet och slöhet.

När Tjänarinneföreningen i och med
anordnandet af en höstmarknad börjar
insamla medel till en fackskola, sker det i
förhoppning om att vinna den stora
allmänhetens bistånd och sympati. Det sker
i förhoppning om att många af våra
kamreter skola visa sitt intresse för denna stora
sak genom att blifva medlemmar i
föreningen och genom att skänka någon krona
till fackskolefonden.

Må vi komma ihåg att endast genom
att skaffa oss upplysning, bildning och
yrkesskicklighet, kunna vi tillkämpa oss
aktning för oss själfva och vårt yrke.

                                Elisabet Andersson.
illustration placeholder


Lycklig.

Lycklig — så Den Vise säger —
är väl den hvars hviloläger
slafvar bädda och hvars breda
bröst i pälsverk mjukt sveps in.
Mera dock dens lycka väger
som kan varm en lofsång höja
i sin hemmaväfda tröja
och som själf har lärt att reda
raskt sitt hårda goda läger
utaf halm från åkern sin.

Sällsport lycklig den mig tyckes
som af inga bojor tryckes,
som går ensam genom lifvet,
fri från hvarje börda tung.
Lyckligare dock mig tyckes
den som tidigt ren fått börja
att för barn och blomma sörja,
som det vart af ödet gifvet
att ett gyllne kärlekssmyckes
tyngd få bära själf som ung.

Lycklig — så Den Vise talar —
är väl den som bor i salar
himmelshöga, hvälfda vida,
skinande af konstsmidd prakt.
Lyckligare den hvars salar
små och låga blott förgyllas
af en brasas sken och fyllas
utaf blom och löf som sprida
välkänd doft från hemmets dalar,
barn af mullens egen makt.

Lycklig, lycklig den jag kallar
som af egen skogstegs tallar
själf sitt hus med möda timrat
i sin egen hages hägn.
Härligare hymn ej skallar
än ett rop kring egna marker.
Aldrig sol i sagans parker
har så grant och fagert skimrat
som på egna klöfvervallar
skimrar sommarns ljumma regn.

Lycklig — så Den Vise säger —
lycklig är väl den som äger
hundramila rika länder,
stora städer, fursteslott;
lyckligare den som äger
ett par tunnland kring en stuga
där han samman med sin fruga
plantar glad med egna händer
astrakan och rosenhäger,
bigarrå och bergamott!


(Lantliga låtar.)                Karl-Erik Forsslund.

illustration placeholder

Rösträtt åt Sveriges
kvinnor 1908.



I vårt grannland åt öster, i Finland, fingo
kvinnorna rösträtt 1906 och i vårt
grannland åt väster, i Norge, fingo kvinnorna
rösträtt den 14 juni i år. Sedan detta
inträffat i dessa våra grannland kunna vi
kvinnor i Sverige än mindre underkasta
oss någon väntan på att tillerkännas
medborgarrätt. Skulle då kvinnan i Sverge
aktas mindre högt än kvinnan i Finland
och i Norge?

Icke heller anse sig kvinnorna i Sverge
mindre mogna att rösta på riksdagsmän
än de män, som förut ej haft rösträtt,
emedan deras inkomst ej gick upp till
800 kr., men hvilka nu, efter det sista
riksdagsbeslutet om allmän rösträtt utan
afseende å inkomsten, erhållit politisk
rösträtt. Allmän rösträtt! I själfva detta
begrepp ligger rösträtt åt alla medborgare.
Är då icke kvinnan medborgare? Jo,
medborgare äro kvinnorna, emedan de,
likaväl som männen, äro skyldiga att lyda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1907/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free