- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
3

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudsakligast däruti att hon i regel icke kan
påräkna stöd från länsmannens sida då
denne i de flesta fall står i intima
vänskaps- och andra förhållanden till husbonden
och till följd däraf söker att skydda denne.

Många exempel gifvas på hårdhet och
småaktighet från husböndernas sida gent
emot tjänsteflickorna och vi skola här
framdraga ett par fall.

Ett husbondefolk L. i Öster-Lunby,
Munktorp, i orten kända för hårdhet och
brutalitet mot sitt tjänstefolk, fick i sin
tjänst förliden höst en ung flicka. Denna
blef emellertid efter några månader sjuk,
antagligen af för strängt arbete, hvarför
hon hemställde till sitt husbondefolk om
att få någon läkarevård. Härpå fick hon
det svaret att det var bäst att hon
lämnade tjänsten, då hon ej längre kunde göra
rätt för sig, och flickan lät sig därmed
nöja då hon var glad att få lämna den
allt annat än goda platsen.

Hon fick dock ända till sista dagen
utföra sina sysslor och lämnades icke ens
tillräcklig tid att komma till stationen,
hvarför den stackars flickan vid ankomsten
dit svimmade och måste inkvarteras hos
en barmhärtig familj tills påföljande dag,
då hon, fortfarande sjuk och svag, reste
för att söka upp sina släktingar. I april
kom där två tjänsteflickor till samma
husbondefolk men dessa kunde ej stanna mer
än ett par månader till följd af husmoderns
råa och brutala bemötande mot dem. De
öfverröstes dagligen med de allra gröfsta
skällsord och otidigheter.

De lämnade som sagt sin plats och
deras anhöriga lyckades efter åtskilligt
besvär få ut deras kläder.

Ett annat fall som vittnar om en långt
gående småaktighet har i dagarna
förekommit hos en f. d. byggmästare, numera
landtbrukare i Kumla.

Tjänsteflickan hos denne hade nämligen
utan särskildt tillstånd rest till Västerås
folkmarknad i den uppfattningen att hon
såväl som andra tjänare naturligtvis skulle
ha fritt marknadsdagarna.

Hemkommen möttes hon emellertid af
den tillkallade länsmannen, hvilken inom
parentes sagt är en mycket intim
umgängesvän där i huset, och blef af denne på
ett mycket brutalt sätt vräkt ur tjänsten.
Hennes saker kastades utan vidare ut på
gården och naturligtvis gick hon miste
om den innestående lönen, cirka 20 kr.

Dylika fall af brutalitet och
småaktigheter mot lagstadda tjänsteflickor äro visst
icke enstaka utan förekomma ganska ofta.
Beklagligt nog synes den uppfattningen
allmänt göra sig gällande bland
tjänsteflickorna att de ej kunna eller böra gå
in i sina kamraters, landtarbetarnas
fackföreningar. Man må dock för deras egen
skull hoppas att denna oriktiga
uppfattning så småningom skall försvinna och
att de snart nog skola inse att äfven för
dem går vägen till bättre och tryggare
förhållanden genom organisationen. Utan
sammanslutning finnes intet hopp om att få
orättvisorna och brutaliteterna undanröjda.

In därför äfven alla tjänsteflickor i
organisationen och hjälpen till med
befrielseverket!

(Folket.)                        —r.

illustration placeholder

Litteratur i tjänarefrågan.



Sveriges tjänare och tjänarinnor. Deras
vara eller icke vara, af G. H:son
Holmberg. (Socialdemokratiska
arbetarepartiets förlag.) Pris 50 öre.

Tjänarinnorna i städerna. Samma
författare. Serien »Fria ord». (Björk &
Börjeson.) Pris 25 öre.

*     *
*



»Sveriges tjänare och tjänarinnor» är i
stort sett en historik öfver
»tjänstehjonets» ställning under gångna tider, ända
från 1300-talet fram till våra dagar.
Författaren redogör för tjänstehjonståndets
uppkomst oeh utveckling, för
lagstiftning och lagstiftningstendenser, det
patriarkaliska husbondeväldet och
tjänstehjonens lefnadsförhållanden. Så
omnämnes de personer som under senare
århundraden tagit sig de underkufvade
tjänstehjonens sak an, och fört deras
talan. Till slut behandlas
tjänstehjonsförhållandets började upplösning, och
framhåller författaren huru han tänker
sig dessa förhållanden ordnade i
framtiden.

I några få inledningsord säger
författaren oss hvad han velat med detta
arbete:

»Föreliggande skrift har det tredubbla
syftet att vilja uppehålla oeh fördjupa det
vaknade intresset för landtarbetarefrågan; att
understödja den likaledes nyvaknande
tjänarinnerörelsen i städerna, samt att bekämpa
k. m:ts kommittés förslag till ny reviderad
tjänstehjonsstadga.»


»Tjänarinnorna i städerna»
kompletterar den förra. Den innehåller en utförlig
redogörelse öfver
tjänarinneorganisationerna i vårt land och andra länder.
Hvad dessa redan uträttat och hvilka
mål de uppsatt för framtiden. Den är
vidare en kritik öfver »Elsa Törnes» bok
»Solidar». Synnerligen intressant är en
jämförelse mellan klagovisorna öfver
slarfviga och odugliga tjänarinnor i
»Solidar» 1906 och liknande klagovisor
i Hushålls-Journalen 1777.

Af alla som mer eller mindre
intressera sig för tjänarefrågan, och
isynnerhet af tjänarne själfva, böra dessa
brochyrer hälsas med glädje. Man får
utan stor möda värdefulla upplysningar
om förhållandena sådana de varit,
sådana de äro och sådana de — måhända —
komma att blifva i framtiden. Man bör
också vara tacksam mot författaren för
den grundlighet hvarmed han behandlat
sitt ämne.

Vår tjänande syster, af Christina
Nilsson. (Albert Bonniers förlag.) Pris
25 öre.

För detta tjänarinnan, numera
författarinnan Christina Nilsson, har i
ofvannämnda lilla skrift sagt tänkvärda
ord till husmödrar och tjänarinnor.
Hon visar dem huru de böra uppföra
sig mot hvarandra i det dagliga lifvet.
Hon omtalar för den tjänande systern
hvilka plikter hon har mot sig själf,
mot den kår hon tillhör och mot hela
arbetareklassen.

Då man för det billiga priset, 1 krona,
kan erhålla alla tre broschyrerna, bör
ingen försumma att köpa dem och att
läsa dem.

                                Elisabet Anderson.

illustration placeholder

Den hvita västen.



Handlingen försiggår i en af stadens
förnämsta tvätt- och strykinrättningar. Vid
ett långt bord äro tjugo unga flickor
sysselsatta med att stryka. Dessa unga
flickor uppehålla sig här för att lära sig
konsten under öfverinseende af en äldre dam
och naturligtvis händer det ofta, att det
går på tok. Just nu tycks något galet
vara på färde, ty en ung flicka utstöter
ett rop, som tyder på liflig förskräckelse.

Som på gifven signal rusa de andra till
platsen — sedan de väl först dragit
försorg om sina heta järn. Den som ropat
var en ung vacker blondin med bruna
ögon, hvilka af rädsla blifvit om möjligt
större än vanligt, som förtviflad stirrade
på en hvit herrväst. Och det var
verkligen en olycka, som hänt: på den fina,
hvita västen, som låg på strykbrädet,
visade sig de bruna konturerna af ett allt
för hett strykjärn. Med andra ord, västen
var totalt förstörd.

Den vackra blondinen grät bittra tårar
medan alla de andra kacklade i munnen
på hvarann. Hvad skulle deras stränga
föreståndarinna säga, när hon fick se det
här?

— Gråt inte så, sade slutligen en liten
1iflig varelse. Du har varit betydligt
tankspridd på sista tiden, min unge, man skulle
rakt kunna tro att du är kär... Seså,
bli inte ond! Jag skall smuggla in västen
mellan de andra plaggen, så att
föreståndarinnan ingenting märker...

I samma ögonblick hördes steg och
hvar och en rusade till sin plats;
föreståndarinnan nalkades.

— — —

— Fru Fröhse! Fru Fröhse, hör ni då
inte, när man ropar.

— Här är jag, herr assessor, hvad
önskar ni?

— Min väst naturligtvis, min hvita väst,
för tusan!

— Lugna er, hr assessor, jag har
skickat två bud till strykinrättningen, ett af
dem måste strax vara här.

Assessor Menge slog igen dörren så att
rutorna skrällde och började i häftigt
raseri vandra fram och tillbaka öfver golfvet.

— Det är så att man kan bli galen!
väsnades han. Droskan väntar och jag
skall hämta en af tärnorna till
amtmannens bröllop och så har jag inte västen!
Tror någon att de kunna vara punktliga
på en strykinrättning, nej, aldrig!

Nu öppnades dörren och den bäfvande
hushållerskan kom in med det väntade
paketet.

Assessorn slet upp paketet, men hans
glädje förbyttes med ens till ett våldsamt
raseri. I hvilket tillstånd fann han sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1907/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free