Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag måste vända det på en annan bog.
Den som inte »får» strejka, den bör ha
det bra. Är sådd och skörd och
mjölkning så viktigt för landet — nåväl, må
vi då fordra mänskliga rättigheter åt
jordens brukare, äfven om dessa rättigheter
heta föreningsrätt, kollektivt aftal och
ännu mycket mer! Och må vi under
tiden möjligen vädja till dem att af
barmhärtighet, af ren nåd inte begagna sig af
de påtryckningsåtgärder, de som andra
lönslavar ha till sitt förfogande.
Resonera vi så, vi andra, då tror jag
vi hysa den rätta djur- och
människokärleken, den rätta vördnaden för brödet!
Men det ville jag säga som en
sammanfattning af allt det föregående: Så betydde
du ändå något, du också, du annars
obetydliga, förbisedda men tungt arbetande
statarhustru! E—a D—n.
(Arbetet.)
Ett ideal.
Frun: Har jungfrun haft plats förut?
Jungfrun: Ja, jag har tjänat hos två
gamla fröknar.
Frun: Hur länge?
Jungfrun: Det var tre år.
Frun: Är betyget med?
Jgfrn (räcker fram betyget): Ja, här
är det.
Frun (läser): »Anna Karlsson, som varit
i vår tjänst i tre år blir på grund af vårt
hems upplösning från sin plats ledig, är
mycket ordentlig, ärlig, villig och höflig.
Är kunnig i vanlig matlagning samt för
en sedesam vandel — — —» Ja, det där
låter ju mycket godt, men när det bara
var två personers hushåll kunde det väl
inte vara så mycket att göra. Här blir
det nog mera, vi äro fem personer, min
man och jag, min dotter, som nyss är
fullvuxen och två gossar, som ännu gå
i skolan. Strax efter kl. 6 måste
jungfrun stiga upp för att hinna borsta åt
gossarna och ha frukost färdig åt dem.
Kl. ½ 9 på slaget äter min man, och
då vill han alltid ha något varmt, en
kotlett eller skinka och ägg eller dylikt.
Fröken och jag dricker vårt kaffe kl. ½ 10,
så att jungfrun hinner städa dessemellan.
Så skall gossarna ha mat, när de komma
hem i lofvet och sen är det middag kl. 4.
Är vi ensamma till kvällen ha vi bara
te och smörgås, men om min man är
hemma, ta vi en liten varmrätt.
Hvarannan söndag ha vi främmande, så då
kan inte jungfrun få bli ledig men den
andra söndagen blir det alltid ett par
timmar på eftermiddagen om inte vi skall
bort själfva, då kan vi inte lämna
gossarna ensamma i våningen, men då skall
jag försöka laga så att jungfrun får gå
ut en stund på förmiddagen i stället.
Jgfrn: Tackar så mycket. Då kan jag
gå i kyrkan.
Frun: Ja, vi skall försöka, att det kan
bli klart till kl. 11 då; frukostdiskarna
kan ju stå tills jungfrun kommer hem igen.
Hvad har jungfrun haft i lön?
Jgfrn (skyggt): 8 kronor i mån, men
jag skulle fått 10 efter tredje året.
Frun (angenämt öfverraskad): Jag skall
ge 10 kronor också, och 10 till jul och
5 till midsommar.
Jgfrn (niger): Tack snälla frun!
Frun: Det finnes ingen jungfrukammare
så jungfrun får ha sin byrå i köket, och
så är det en liten garderob i tamburen
där sängkläderna får stoppas in och där
jungfrun kan ha sina tillhörigheter.
Jgfrn: Tack, snälla frun, jag har ingen
byrå, bara en liten kappsäck, så mitt får
nog bra rum i garderoben.
Frun: Har jungfrun sitt hem i Stockholm
eller släktingar?
Jgfrn: Nej, det har jag inte.
Frun: Många vänner då? Det är så
tråkigt, när ens jungfru jämt har någon
bekant, som sitter och hänger i köket.
Jgfrn: När fröknarna, som jag nu
tjänar hos reser till landet den 1 oktober,
så känner jag ingen mera här i stan.
Frun: Det var skönt. När kan
jungfrun komma i platsen?
Jgfrn: Helst samma dag fröknarna reser.
Frun: Det är bra. Den flicka, jag nu
har, vill nog gärna bli ledig före den
24:de, om hon kan få. Men ett måste
jungfrun komma ihåg: min man vill ha
tidningen med detsamma den kommer.
Ingen annan får läsa den förut, då blir
han så ond.
Jgfrn: Jag läser nästan aldrig någon
tidning; jag tycker mest om att inte läsa.
Frun: Det är mycket förståndigt, man
kan verkligen använda sin tid bättre, när
man tjänar. Ja, det stod ju i betyget om
en sedesam vandel, så jag behöfver väl
inte fråga om jungfrun har fästman?
Jgfrn: Nej, snälla frun, det har jag inte.
Frun: Ja, då tror jag nog, att vi ska
komma öfverens. Välkommen då den
1 oktober.
Jgfrn.: Ja tack, snälla frun. Och här
är mitt prästbetyg och mitt skolbetyg också.
Adjö (räcker frun betygen och går).
Frun (ensam): Det här var ju en riktig
skatt. Inte bryr hon sig inte om att läsa
eller vara ledig, är nöjd, om hon får gå
i kyrkan någon gång, och har inga
släktingar eller bekanta. Finns det verkligen
i vår tid ännu ett sådant ideal för en
jungfru?
Ur verkligheten.
| ——— |
| Stockholmsbild |
| för Tjänarinnebladet. |
| af Walborg Ulrich. |
| —— |
(Forts. fr. föreg. n:r.)
När Anna på söndag eftermiddag slutat
diskningen och gjort i ordning i köket,
stod hon en stund och funderade. Hon
måste ju be om lof att få gå ut, ehuru
det var öfverenskommet från början, att
hon skulle vara ledig om
söndagskvällarna »såvida det inte var något särskildt,
som hindrade». Men det var
märkvärdigt, hur ofta det var »något särskildt».
Än kom det främmande, än voro
herrskapet själfva bortbjudna eller gingo de
på teatern, eller om det ej var något
annat så stannade notarien, fröken Astrids
fästman, kvar till kvällen och då måste
det vara litet extra, så att Anna ej kunde
få gå. — I dag hade hon visserligen
ingenting hört, men hon nästan kände
på sig, att det var något hinder i kväll,
eller kanske hon bara tänkte så, därför
att hon gladde sig så mycket åt att få
komma till Lotten med den stora
nyheten. Raskt fattade hon sitt beslut och
gick in till fru Nygren, som låg på
soffan och läste i en bok.
»Jag skulle fråga frun, om jag får
gå ut nu, och hur det skall bli med
kvällsmaten?»
Fru Nygren lyfte ej ögonen från
boken, när hon svarade: »Fröken Astrid
och jag skall bort i kväll, så Anna kan
inte få gå ifrån småbarnen i dag.»
»Skall frun och fröken gå snart?
Annars kanske jag kunde hinna tillbaka
innan dess?»
»Vi skall gå nu genast. Anna kan
ta fram mina kängor och knäppa dem
åt mig.» Hon reste sig upp och sträckte
fram fötterna; det var så besvärligt att
knäppa kängorna själf, när hon hade
snörlifvet på. —
Medan Anna hjälpte henne, kunde
hon ej låta bli att säga: »Det har varit
begrafning hos min syster i dag, därför
skulle jag gärna velat gå dit en liten
stund. Jag har något mycket viktigt
att tala om för henne, men om jag kan
få gå i morgon kväll i stället, så kan
det ju vara till dess.» — Kängorna
voro på, och Anna reste sig upp,
väntande ett svar.
»Ja, det kan jag verkligen inte säga
i dag, hur det kan bli i morgon»
svarade fru Nygren, »för resten var ju Annas
syster här i går eller förrgår, så kunde
väl Anna ha sagt henne det där
viktiga då.»
»Jag visste det inte då.»
»Ja, det kan jag inte hjälpa, och är
det så att ni måste träffas hvarenda
dag hädanefter, så vill jag bara säga
Anna, att det ämnar jag inte finna mig i.
Det har varit tillräckligt, med spring
här förut af både fästmän och systrar. —
Jaså skall Oskar gå nu» vände hon sig
mot sin blifvande måg, som kom in
tillika med fröken Astrid, för att säga
farväl, — »adjö då, kära Oskar, och
välkommen snart igen.»
»Nej, han kommer inte igen förrän
om onsdag, kan mamma tänka sig så
nedrigt.» Lilla Astrid hade nästan tårar
i ögonen vid tanken på att tre hela
dygn skulle förflyta utan att hon fick
träffa sin fästman.
»Men kära Oskar, hur kommer det
sig?»
»Jo, tant, jag måste resa hem i och
för affärer och kan nog inte vara
tillbaka igen förrän onsdag eftermiddag,
men då kommer jag naturligtvis upp,
om tant tillåter.»
»Du är alltid välkommen, kära Oskar,
det vet du ju, och jag får väl hitta på
något roligt att trösta Astrid med under
denna »evighet». De ge Romeo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1907/0021.html
