- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
7

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människor!» och man hade redan
kommit in på fröken Lejonstjärnas förlofning
med löjtnant Jonzon. Det var då förstås
ett ämne som kunde räcka till en lång
stund.

»Hvad ämnade de gifta sig på?»

»Hon hade visserligen sitt fädernearf,
men hvad kunde det förslå då han ej
hade mer än sin löjtnantslön?
Sparsamma? Jo, det var de rätta, jag mötte
dem i går och hon hade en hatt med
tre stora svarta plymer på, som
åtminstone kostat 20 kronor stycket.»

»Det är väl inte så underligt, att
hennes mamma är förtviflad öfver partiet!»
»Nå, det är visst inte så mycket för att
han är fattig, som hon är förtviflad, utan
snarare för att han heter Jonzon!»

»Ja, hon tycker, att lilla Elsie gör en
förskräcklig mesallians!

»Men hon själf hette ju Larsson, innan
hon blef gift med Lejonstjärna?»

»Ja visst, kära du, men det kommer
hon inte mera ihåg, det var ju så länge
sedan!»

»Det sägs, att mamma är riktigt elak
mot Elsie, och hennes kusin sa’
häromdagen åt mig, att hon inte kan förstå
hur Elsie kan härda ut hemma. Men
kärleken ger henne väl tålamod; hon
lär vara kär i sin löjtnant.»

»Det blir då åtminstone inte svårt för
henne att skiljas från hemmet och
modern, när det kommer så långt som till
bröllopet».

Anna kom nu in med kaffet och gaf
därigenom samtalet en annan vändning.

»En sådan treflig jungfru Mathilda
har!»

»Ja, hon såg riktigt hygglig och snäll
ut!»

»Mathilda har visst haft henne rätt
länge?»

»Åhnej, bara ett halft år» — fru
Nygren tog på sig minen af en martyr,
— »och jag lät nog också narra mig af
hennes hyggliga utseende, och att hon
varit 5 år på samma plats. Jag kan
då inte begripa, hvad det har varit för
en husmor. Jag för min del tycker att
det är en tillräcklig plåga att i mitt
hem ha en främmande varelse om
hvilken jag egentligen ej vet huruvida hon
är fågel eller fisk. Skall jag dessutom
ha hennes fästmän och hela hennes släkt
i jungfrukammaren jämt och ständigt,
så tycker jag att hemmet inte längre är
mitt eget.»

»Det har Mathilda rätt uti. Jag har
alltid tänkt att det vore mycket bättre
om matmödrarna kommo öfverens att
förbjuda alla besök till sina tjänare. Vi
kunde ju bilda en förening vi också,
liksom jungfrurna nu ha bildat sin
tjänarinneförening.»

»Nej, Augusta, det vore väl ändå
under vår värdighet. Men så mycket,
vet jag då, att aldrig skall jag ta i min
tjänst en jungfru som tillhör den
föreningen. Det skall vara en riktig
anarkistförening, så man kan ju riskera att
en vacker dag bli mördad i sitt eget
hem.»

»Jaja, tiderna är rysliga och man är
aldrig säker.»

»Jag läste i tidningen, när föreningen
stiftades att de ville ha kontrakt mellan
matmödrar och pigor, det skall vara
bestämd arbetstid och bestämd fritid och
öfverbetalning för extraarbete och
nattarbete. Man skulle således icke få se
sina vänner hos sig en kväll utan att
betala jungfrun extra för att hon inte
skall gå och lägga sig innan det är
afdukadt och gästerna ha gått. Få de
hålla på som de ha börjat, ställa de väl
till strejk en vacker dag.»

»Strejk! Ja, jag önskar bara att det
gick därhän! Då skulle vi minsann visa
dem att vi kan reda oss utan dem. De
äro inte alls så oumbärliga som de tro».

»De vill bara ha ledigt, för att gå och
drifva kring gatorna.»

»Bestämd arbetstid och bestämd fritid!
Hur kan de fordra något så omöjligt.
Det går helt enkelt inte. Antag att jag
skulle gå in därpå och säga, att
arbetstiden skall vara slut klockan 7 e. m.
så kommer min man hem och skall ha
sin supé, så skall det bäddas och hvem
skall göra allt detta, om jungfrun är
borta.»

»Antagligen densamma, som skulle
göra det, när ni vid en strejk skulle visa
tjänarinnorna att de äro öfverflödiga»
hördes en ungdomlig röst borta från
fönstret. Det var en af Astrids
kamrater, som med stort intresse följt de äldres
resonemang och nu vågade sitt lilla
inlägg i frågan. Men det skulle hon
aldrig ha gjort, ty — milde himmel —
hvad fick hon nu ej höra. »Ägget, som
skall lära hönan värpa», »väx ur
barnskorna», »leka med dockor», »nutida
ungdom, som blandar sig i äldre folks
samtal» »när du själf en gång får ett
hem och en jungfru, kan du ju försöka
att tillämpa dina teorier». »Stackars din
man, om du nånsin skulle bli gift, han
måtte få trefligt» o. s. v. Och sedan
kommo historierna den ena efter den
andra om dessa pigor, dessa plågoris för
hvarje matmoder, huru okunniga de äro,
huru lata de äro, huru litet
omtänksamma, huru slarfviga, liknöjda och
oordentliga. Huru de slå sönder allting,
som de handskas med och huru det enda
de kunna och vilja är att få ökad lön
och minskadt arbete. Det finns ingen
klass, som har det så bra, de ha inga
bekymmer, de ha mat och husrum, och
värme och ljus och lön, om också
matmodern själf mången gång måste försaka
både ett och annat för att jungfrun skall
få sitt, och ändå klagar folk och vill
inte tjäna. Det borde verkligen bli lag
på att arbetareklassens flickor skall ta
plats som pigor och inte gå till fabrikerna
eller svälta som butiksfröknar.»

Men nu kunde Eva Rosenberg inte
tiga längre, fast hon nyss förut blifvit
så illa åtgången. Hon hade följt med
hela striden när tjänarinneföreningen
bildades och hade till och med varit på
ett möte i — Folkets hus, något som
dock fru Nygren hittills ej vetat af,
annars hade Astrid helt visst ej vidare
fått umgås med henne —.

»Men hör ni då inte,» utbrast hon
utan att låta sig hejdas af vare sig
tanternas indignerade miner eller
flickornas ryckningar i hennes kjol, »huru ni
motsäger er själfva. Hon duger inte till
någonting, — och ändå kan ni inte reda
er utan henne ens ett par timmar på
kvällen. Ni säger att hon är liknöjd
och okunnig, men ni vill inte låta henne
få ledigt att lära sig något eller få
tillhöra sin egen förening, som ju kunde
väcka hennes intresse i många
hänseenden. Om hon blir trött är väl ej
underligt då hon är den första opp och
den sista i säng, och det är en stor
skillnad mellan hennes arbete och en
husmors, äfven i de fall där en husmor
verkligen arbetar, ty jungfrun arbetar
endast för andra, men husmodern för
sitt eget hem.»

»Förr i världen ansåg en tjänare sin
matmors hem som sitt eget, och då
arbetade de med intresse och kärlek,»
inföll hennes nåd Löwengren.

»Ja, förr ja!» fortsatte Eva oförskräckt,
— »men vi tala om hvad som är nu,
och nu för tiden anser ingen matmor
att hennes hem också är hennes
jungfrus. I annat fall vore det väl inte så
fasaväckande att jungfrun i sitt eget hem
tog emot sin fästman och sina släktingar.
Jag går in på att de ha det bra i
ekonomiskt afseende, om ni så vill, men
den lönen är som grynvällingen som han,
Esau eller Jacob, eller hvad han hette»,
— Eva hade alltid varit skral i bibliskan
— »sålde sin förstfödslorätt för. Ja,
det är sant, att hon inte behöfver ha
bekymmer för mat och husrum och
pengar, men så är hon också utan all
själfständighet. Hon är likställd med
barn och idioter, hon står under
förmyndarskap af sin matmor, om hon så
blir 50 år, hon har inte en timme på
dygnet, som hon kan kalla sin egen, i
den bemärkelse, att hon då kan gå bort
utan att be om lof. Hon kan aldrig på
förhand göra upp om någonting, ty allt
beror i yttersta hand på matmoderns
godhet. Och därför säger jag, att hon
har det sämre än en halfsvältande
inneboende fabriksflicka, ty hon är
åtminstone sin egen herre, när fabriksporten
är stängd för dagen, hon kan använda
sina kvällar till att lära sig något att
gå på möten antingen i sin fackförening
eller i ett bönehus, hvilket hon helst
vill. Och redan det att hon tillhör en
förening ger henne ett helt annat värde
än tjänstflickorna ha.»

»Nu skall inte Eva prata dumheter
längre, det är redan mer än tillräckligt.»

— Fru Nygren hoppades att kort och
godt ha afklippt ämnet, som tagit en
så obehaglig och oväntad vändning. Nog
hade jungfrurna och deras ställning varit
samtalsämne på Mathildadagen så långt
hon kunde minnas, men något liknande
detta hade hon aldrig varit med om
förr.

                                (Forts.)

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1907/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free