Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Alla för hvarandra.
TJÄNARINNEBLADET
UTGIFVET AF STOCKHOLMS TJÄNARINNEFÖRENING |
| 3:dje årgången. N:r 4. |
| |
| Prenumeration kan ske å Tjänarinneföreningens exp., Grefturegatan 20 C. Pris för helt år 40 öre. Lösnummer 10 öre. |
JUL.
När julkvällens klocka klingar
långt hän öfver frusen sjö
på skimrande hvita vingar,
hvita som nyfallen snö,
han kommer i kläder sida
julens ängel som förr
att lysa med blickar blida
välsignelse öfver din dörr.
Och om det hårdnat ditt sinne,
som böjts under årens gång,
det vaknar lätt vid ett minne
af julens vackraste sång.
Du glömmer striderna tunga,
du lyssnar till hymnens ljud —
ur höjden änglarna sjunga:
Ära, ära vare Gud!
Så sakta flingorna dala
som hvita stjärnor ur sky,
och barndomsminnena tala
och tvinga skuggorna fly.
Den tända granen nu strålar
som en gång för barnets blick,
där snabbt efter ystra fålar
din julfärd till kyrkan gick ...
Men när du rosorna virar
kring bräddad, gyllne pokal
och julen jublande firar
i hemmets festlysta sal —
tänk att en usling du vore,
ägde ej hem eller härd,
illa i julnatten fore
på enslig, villande färd.
Gif då åt ängeln, den blida,
älskad från barndomens förr,
gåfvor till dem hvilka lida,
julljus till fattigmans dörr!
Flingor från höjden sväfva —
stjärnorna ha dem kysst —
öfver ditt tak de väfva
snötäcket mjukt och tyst ...
Daniel Fallström.
Julen genom seklerna.
Tiderna igenom har julen firats af olika
anledningar hos skilda folk sedan långt
före kristendomens införande.
Människorna behöfva denna hvilopunkt i
vintermörkret. Midt i den nordiska vinterns
hvardagsknog och gråkalla halfdunkel
kommer julen med ljus, glädje, hvila och
värmande människovänlighet. Det stökas i
och fejas i hvarje hem, stort eller litet,
och otrefnaden under stöket ger mera
helgkänsla efteråt. Julens förmåga att
väcka äfven ett hårdt slumrande
renlighetssinne, kan mätas af följande yttrande af
en inte alltför vattenkär person: »jag har
för princip att bada hvar jul, vare sig jag
behöfver det eller inte».
De flesta gamla folk firade någon gång
mellan 17 och 24 dec. naturens
återuppvaknande och ljusets seger öfver mörkret.
Judarnes högtid kallades
tempelinvigningsfest, romarnes saturnalia, grekernas kronia
och nordbornas midvintersblot.
Saturnalia var en fornromersk folkfest
som hölls mellan 17 och 23 december
och ägnades åt fruktbarhetens gud
Saturnus till erinring af naturens uppvaknande
ur vinterns mörker. Allmänt jubel och
glädje skulle därför råda under denna fest.
Slafvarne hade sin frihet och betraktades
som sina husbönders likar. All fiendskap
och alla straff skulle hvila, skänker
växlades, muntra lag ägde rum. Hela folket
hängaf sig åt uppsluppen fröjd och lustighet.
Grekernas kronia motsvarade romarnes
saturnalia och har sitt namn af Kronos,
som enligt sagan ansågs herska öfver
världen under en tidrymd då en »gyllene
ålder» rådde, i hvilken människorna, fria
från sjukdomar och lidanden, lefde i
fredlig samdrägt och jorden utan odling bar
rika skördar.
Våra förfäders julblot (jolablot) firades
för att nedkalla gudarnes välsignelse öfver
den groende grödan. Att Jesu födelse
inträffade vid tiden för julblotet, underlättade
mycket kristendomens införande.
En mängd af de plägseder som voro
förbundna med dessa urgamla fester gick
upp i den kristna högtiden och kunna
ännu återföras till sin gamla källa. Bruket
att doppa på julafton, hvarför den också
kallas »dopparedagen», är en kvarlefva
från de gamla offergästabuden. Julskinkan
härstammar i rätt nedstigande led från
guden Freys julgalt. Julljusen,
staffansången, en myckenhet julskrock och
jullekar äro rena lämningar från den
förkristna tiden. Julklappar, »julkusar»,
»nissar» och »nassar» likaså. Julgranen är
däremot vida yngre och torde, hvad
norden beträffar, ej vara äldre än något öfver
100 år. Ordet jul är af omtvistadt
ursprung, men den vanligaste förklaringen
är att det kommer från vintersolståndets
symbol — ett hjul.
Den verkliga tidpunkten för Jesu födelse
hafva hvarken de heliga skrifterna eller
traditionen bevarat. I midten af 4:de
århundradet började den västerländska
kyrkan fira 25 december såsom dagen för
Jesu ankomst till jorden. Det var en
särskildt djup tanke som låg till grund för
valet af denna dag. I det jordiska ljusets
återvändande såg man nämligen en symbol
af det för världen uppgångna andliga
ljuset. Och änglasången på julnatten: »ära
vare Gud i höjden, frid på jorden och
människorna en god vilja» är ett af
kristendomens vackraste bud till människorna.
Julen är en försoningens, förbrödringens,
fridens, barnaglädjens, den goda viljans
fest. Man ger med varm hand, man söker
sprida trefnad och välvilja, man önskar
alla man träffar »god jul». De klinga så
vänligt dessa två små ord — de liksom
knyta människorna samman till en stor
brödraring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1907/0025.html
