- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
5

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kritiken mot Stockholms
Tjänarinneförening.



Under höstens lopp har Göteborgs
tjänarinneförening vid tvänne offentligt
anordnade möten agiterat för tillslutning till
sin förening. Vid dessa möten ha som
talare varit engagerade hr Leon Lindfors
och någon kvinnlig partivän från
Stockholm, hvilken, är mig ännu obekant och
hör för öfrigt inte hit. Att Göteborgs
tjänarinneförening utvecklar agitation bland
sina kamrater hedrar den och att den har
frihet att välja föredragshållare efter egen
smak, är helt naturligt. En sak, som
däremot förefaller mig vara något oresonlig,
är att man vid ett af dessa möten sökt
framställa Stockholms tjänarinneförening
som värdelös eller »snedvriden». För
närvarande kan jag icke dela den meningen
och vill därför be hr Lindfors påminna
sig Stockholmsföreningens tillkomst, som
han nog känner till. När tjänarinnefrågan
på hösten 1903 var föremål för så
lidelsefull diskussion, uttalade sig de borgerliga
tidningarne, alla utan undantag, i alldeles
samma försmädliga ordalag som en stor
del af Göteborgstidningarne senare gjort
ifråga om Göteborgsföreningens
agitationsmöten, och om det inte toge så stort
utrymme, skulle jag kunna citera massor af
uttalanden sedan den tiden, men de skola
inte glömmas vid tillfällen då de kunna
vara till nytta.

Vid ett af dessa agitationsmöten för
tjänarinnor, tillsattes som bekant, en
kommitté, bestående af representanter från
både tjänare och husmödrar, med uppdrag
att lägga grundvalen för en blifvande
förenings verksamhet. Och härför vidtog
ett omsorgsfullt och vidtomfattande arbete
med frågecirkulär o. d. När man så efter
strider och besvär hade fått fram ett
program, som borde kunnat antagas af alla,
såväl tjänare som husmödrar, bildades
föreningen och något öfver 50 tjänarinnor
anmälde sitt inträde i densamma. Till
grund för utarbetandet af såväl stadgarne
som kontraktsblanketterna låg det program
och de stadgar och blanketter, som med
framgång användts af Köpenhamns
tjänarinneförening sedan den bildades. Vi
vilja, säges det i programmet, arbeta för
tjänares såväl fackliga som allmänmänskliga
upplysning och utbildning genom kurser,
föredrag, samkväm o. d. och hoppas också
få till stånd en egen platsanskaffning, en
egen tidning och en egen fackskola. I
stadgarne framhålles betydelsen af ordnade
arbetsaftal med möjligast bestämda fritider.

Att häri ligger de närmaste medlen för
tjänarinnekårens höjande, därom kan väl
icke råda mer än en mening. Inte har
man väl heller rätt att klandra föreningens
arbete på förverkligandet af dessa punkter.
Det har gått jämt och säkert framåt från
den första fasta platsen för
föreningsmötenas afhållande till den egna lokalen med
expedition, platsanskaffningsbyrå och
redaktion för tidningen »Tjänarinnebladet»
och i höst har man lagt grundplåten till
en blifvande fackskola. I stället för att
vara förfelad, ser det ut som om den
föreningen arbetade allvarligt och med full
förståelse för sin uppgift. Men, säger
man, ni ha husmödrar med såsom
medlemmar af föreningen! Ja, visserligen,
men den som, hr Lindfors, har en smula
kännedom om den upprörda stämning som
var rådande bland Stockholms husmödrar
vid tiden för Tjänarinneföreningens
bildande, den må inte förvånas öfver att
Tjänarinneföreningen af klokhetsskäl antog
denna organisationsform. De passiva
medlemmarne ha icke tillträde till de
föreningsmöten där beslut fattas och de detta slags
medlemmar, som Stockholmsföreningen
hittills haft, har icke varit den till någon
skada, snarare tvärtom.

För en person med moderna
organisationsbegrepp, kan väl denna form för
organisation anses något föråldrad och
påminna om patriarkalism, men, ärade hr
Lindfors och öfriga kritici, ännu så länge
ha vi endast lösa föreningar på detta
organisationsområde och hinna vi bara så
långt att tjänarinnornas organisationer få
fast fot här i landet och en förbundsform,
så kunna de väl alltid bli ense om de
passiva medlemmarne.                M. Q.

illustration placeholder

Tjänarinneföreningens
höstmarknad.



Den 26 och 27 hade
Tjänarinneföreningen sin basar, med syfte att bilda en
grundfond till den fackskola för
tjänarinnor, som från första början af dess
tillvaro varit Tjänarinneföreningens plan att
en gång sätta i verket.

Basaren bjöd på många både nyttiga
och vackra saker och då den annonserade
sig som »höstmarknad», hade rummen
dekorerats med sådant som hösten bjuder
på. Stora kvistar af nyponbuskar och
berberis med sina röda bär samt höstlöf
prydde väggarna och ett synnerligen
vackert fruktstånd upptog ena kortväggen.

Vid tombolan, som man icke förrän i
sista stunden fick Öfverståthållareämbetets
tillstånd att öppna, var fullt af besökande
som frestade den osäkra lyckan, och många
voro nog de som blefvo besvikna i
hoppet om att vinna någon af de värdefulla
vinsterna. En hel promenadkostym ståtade
bland de andra vinsterna och stor undran
rådde hvem som skulle lyckas vinna den,
men båda dagarne gingo och just detta
nummer kom icke ut. Litet hvar började
finna detta nästan retsamt. Så, just som
basaren skulle stängas, kom en ung herre
in och tog en lott och till allas förvåning
och jubel drog han n:r 500, kostymens
nummer. Den unge herrn såg helt
förlägen ut, inte kunde han bära hem en hel
damkostym, och så lämnade han sin vinst
till flickorna vid tombolan att kristligen
dela som de själfva önskade sig emellan.

I det inre rummet fanns smörgåsar,
tårtor och annat af flickorna själfva
hembakadt bröd, the och kaffe, som af alla
prisades såsom utomordentligt godt,
hvilket undertecknad också kan intyga att det
var.

Att allas vår Pelle och Mats höllo
publiken vid godt humör, behöfver knappast
nämnas. De spelade också flera gånger i
den lilla nätta pjesen »På Ekoberget».
Utrymmet var litet och bakom kulisserna var
det trångt, men små missöden i följd
däraf väckte endast munterhet, och scenen
var en så äkta skogsinteriör, att den väckte
allmän beundran. Stora granar och enar
utgjorde fonden och framför dessa såg
man en mossig klipphäll. Det var en hel
matta af mossa, som af föreningens
energiska ordförande hade lossats från en
berghäll i skärgården, rullats ihop och
släpats med allt det öfriga, som hon
därute skaffat hem för att pryda lokalen med.
Det riktigt luktade skog därinne och de
spelande gjorde sin sak lika bra, som vi
förr sett dem i den lilla näpna pjesen.
Andra dagen uppträdde de på annat ställe
men då roade Lydia Flod med sina visor
och berättelser.

Den synnerligen trefliga och småkvicka
»Tidnings-Kalle» bidrog till munterheten
och bör icke få förbigås med tystnad och
ej heller den granna zigenerskan, som
erbjöd sig att spå. Om hon uppenbarade
några hjärtans hemligheter kan jag icke
säga, det hann jag aldrig taga reda på.

Höstmarknaden var rätt bra besökt, en
stund på söndagsafton blef det till och med
så stor trängsel att många vände om.
Bättre hade ju varit om besöken blifvit
jämnare fördelade, då alla kunnat komma
in, men sådant får man ju aldrig beräkna.
Nog tycker man också att husmödrarna
kunde intresserat sig mera för basaren.
Det borde ju ligga äfven i deras intresse
att hjälpa till med bildandet af en fond,
som blefve till deras nytta lika mycket
som till tjänarinnornas. De klaga ju
ständigt öfver okunniga och dumma
tjänstflickor och borde därför kunna intressera
sig för en fackskola, som är ämnad att
afhjälpa denna brist. De lyste dock, så
när som på några få undantag, med sin
frånvaro.

Det gäller för föreningen att icke låta
modet falla eller att tröttna, utan hoppas
på den tid då både slöa husmödrar och
tjänarinnor skola vakna upp och förstå
sitt eget bästa. Men nog ser det ut som
om det vore långt till denna tid!

                                E. L.

illustration placeholder

Litteratur.



Arbetarekvinnorna och socialismen
heter en broschyr, utgifven af
Social-demokratiska kvinnokonferensens
arbetsutskott på Soc.-dem. arbetarpartiets förlag
och skrifven af en af vårt partis mest
framstående skribenter, redaktör Fredrik
Ström. Författaren gifver oss, så långt
det är möjligt, i en liten broschyr
historiska upplysningar om kvinnans bundenhet,
både ekonomiskt och andligt, från äldsta
tider ända in i närvarande tid. Dagen i
oktober 1789, då nöden, eländet och
förtviflan gjorde Paris’ proletärkvinnor till ett
i beslutsamhet och harm mot utsugare och
brödfördyrare och dref många tusenden
af dem att med sina barn på armarne
tåga till »Versailles» och utkräfva rätten
att lefva, rätten att få bröd, är endast ett
»stjärnskott» i kvinnans historiska natt,
säger författaren. Det var den
gemensamma nöden som den gången gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1907/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free