- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
8

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessutom har hon 60 öre i utlägg för tråd
d. v. s. hon har med barnens hjälp kr.
1:90 om hon syr ett dussin kjolar pr
dag.

Linnesömmerskornas arbetstid är mycket
lång och skall man försörja sig med
sådant arbete måste man vara ytterst flitig
och ha stor yrkesvana. Den kortaste
arbetstid, som antecknats för förfärdigandet
af en skjorta är 40 min. och den längsta
12 tim. För den förra sorten betalas
1:20 pr dussin och för den senare 20 kr.
För att sy enkla kalsonger betalas
hemarbeterskorna med 6½ öre paret,
damlinnen betalas med 12½ öre, nattröjor
och kamkoftor med 25 öre för
barnklädningar betalas 20 öre, mansarbetsblusar
med 9½ öre allt pr st. och har man
som en del af utställarinnorna mellan 8
och 10 års arbetsvana kan man nå upp
till en veckoförtjänst af 6—7 kr.

Lagerskrädderiarbete utföres äfven af
kvinnor i hemmen och betalas för
kontorsrockar 3:50—4:50 pr dussin.
Fattigvården i Göteborg betalar 33 öre i
arbetslön för en kavaj. För en vadderad
ytterkavaj, som kostar 14 kr. betalas i
arbetslön 2:25. Arbetarne beräkna att 20 proc.
af arbetslönen åtgår till maskinslitning och
så ha de dessutom utgifter för tråd och
silke, kol till pressning, hemforsling af
af arbetet, lyse o. d. samt få verkställa
ändringar utan betalning. Byxsömmerskor,
som sy byxor af mollskinn, bomullstyg
och enklare cheviot betalas med 2—4 kr.
pr dussin. Den lägsta betalning
utställningen härvid visade var 16 öre och den
högsta 3:50 pr par.

Bland dem, som lämnat uppgifter till
utställningen är en 34 års kvinna i
Stockholm. Hon syr byxor till 1:10 paret och
använder härför 12 tim., förtjänar alltså
9 öre i tim. Hon arbetar 12 tim. om
dagen och har en inkomst härpå af 6 kr.
i veckan. I Vingåker syr en 46 års kvinna
gossbyxor till 2:50 dussinet. Med 12
timmars arbetsdag säger hon sig förtjäna
3:82 i veckan.

Flink måste man vara om man skall
kunna förtjäna något på att sy eller laga
säckar, ty för att sy en säck betalas 3½
öre och för särskildt stora 7 öre och för
lagning betalas 2 öre stycket. Skulle
arbeterskan råka få fläckar på det sköna
hemarbetet saknas det visst inte
arbetsgifvare, som fordra ersättning härför. Kan
någon undra på det, när de betala så
rikligt i arbetslön.

För täckstickning kan veckoförtjänsten
med ytterst träget arbete gå upp till 4:50
och 5 kronor. Täckstickning är ett
mycket ansträngande yrke isynnerhet då det
gäller finare täcken med täta mönster och
kan blott med den trägnaste flit gifva så
mycket betaldt att det nödtorftigt föder
sin utöfvarinna med bröd och kaffe.

För fransning af hvita sängtäcken
betala fabrikanterna 5 öre stycket, och
veckoförtjänsten härpå blir 2 kr.

I Gällstad i Västergötland är en 65 års
kvinna sysselsatt med att tillverka
ullkardor. Hon arbetar 10 tim. dagligen och
förtjänar härpå i veckan 1:50. Daglönen
blir 25 öre.

Att sy rosetter kan ju anses som ett
lätt och snyggt arbete och det betalas i
proportion därtill. För klädsel af
rosettbågar betalas 5 öre dussinet och
veckoförtjänsten är 2—3 kr.

Ett annat hemarbete, som utom det att
det kräfver dyrbara maskiner, betalas
ytterst eländigt, är trikåstickning. En 28
års arbeterska i Stockholm, som arbetar
16 tim. dagligen, många gånger äfven om
söndagen med att maska tröjor, har en
timlön af 4 öre. Det åtgår 16 tim. för
att göra i ordning ett dussin tröjor och
därför erhåller hon 67 öre. Hennes
veckoförtjänst är 4 kr. En 67 års arbeterska,
äfven hon i Stockholm, arbetar med
samma arbete 5 tim. dagligen, äfven på
söndagen och betalas härför i veckan med
1:80. En 33 års kvinna i Uppsala
maskar vantar, till ett dussin åtgår 12 tim.
och det betalas med 35 öre, alltså knappt
3 öre i tim. Hon har genom arbetet
ådragit sig en mycket svår ögonsjukdom
men arbetar regelbundet hvarje dag mellan
9 och 5. För 8 timmars arbetsdag
erhåller hon kr. 1:05 i veckan. En annan
medelålders kvinna i samma stad utför
monteringsarbete å sticksaker. Hon är
epileptiker och på grund däraf kan hon
inte arbeta så fort. För att sy i ärmar,
virka kring hals och ärmar och sy i
snodder och tofsar å ett dussin tröjor betalas
55 öre. För utförande af detta arbete å
ett dussin tröjor åtgår 22 tim., hvilket
motsvarar en timlön af 2½ öre. Med 9
tim. arbetsdag förtjänar hon 1:25 i
veckan. En 13 års flicka, som går i skolan
från 8 till 2 arbetar sedan i hemmet från
3 till 9 hvarje eftermiddag med att
hopmaska koltar och virka kring dem. Härpå
förtjänar hon i genomsnitt 1 kr. i veckan.
En fjorton års flicka (båda äro från
Uppsala) är också sysselsatt med maskning
och kringvirkning af tröjor. För 65 tim.
arbete i veckan betalas hon 2 kr.
Hembäringen af arbetet tar 3 tim. i veckan
och får göras utan betalning.
Arbetsrummet användes både till sofrum och
kök och 9 personer bo i den lilla
lägenheten af rum kök. I Kristianstad,
Jönköping m. fl. platser äro förhållandena
lika. En 40 års änka i Jönköping skall
försörja sig och 4 barn med
borstbindning. Hon arbetar utan rast 15 tim. om
dygnet. På fyra timmar hinner hon binda
ett dussin skurborstar och erhåller därför
34 öre.

Borås och trakten däromkring är ju
känd som en stor industriort; det kan
därför ha sitt intresse att framdraga ett
exempel äfven därifrån. Här arbetas flitigt i
stugorna både med väfstolar, symaskiner
och stickmaskiner. För en 25 års tid
sedan var väfstolen den dominerande, den
har dock senare till stor del utträngts af
stickmaskinen, på grund af att arbete med
den senare ansågs vara mera lönande.
Hur pass lönande det kan vara visas af
följande: I en socken därnere bodde en
änka med 5 barn, hvaraf vid mannens
död det yngsta endast var några veckor.
Församlingen gaf henne då en stickmaskin
och genom att arbeta långt in på nätterna
kunde hon förtjäna 5 kr. i veckan. Hon
hade sin bostad långt inne i en skog och
måste ta sig fram på obanade vägar till
Borås för att aflämna sitt arbete och
hämta materiel. 5 kronor i veckan under
nuvarande uppskrufvade
lefnadsförhållanden till mat, kläder, husrum, ved, tvätt,
lyse, skolmateriel, medicin (det äldsta
barnet, som är sexton år är sjukt) m. m.
åt sex personer det är rent af
himmelsskriande.

Ja, sådana sorgliga exempel skulle jag
kunna berätta så många som där fanns
föremål på utställningen, men det sagda
får vara nog.

Alla dessa hemarbeterskor, som bedrifva
sitt arbete delvis med maskiner få ju utom
alla andra extra utgifter af sin svältlön
äfven utbetala dessa. En symaskin på 100
kr. beräknas slitas ut på 6 eller 8 år och
om de så, som i de flesta fall är
förhållandet ta maskinerna på afbetalning måste
de göra en månatlig afbetalning å
densamma med 5 till 10 kr. och hvad detta
tillsammans med de dryga hyrorna vill
säga för de kvinnor, som äro hänvisade
till själfförsörjning på sitt enligt dessa
siffror betalda arbete det är nog svårt för
den oinvigde att begripa.

Det är en hemsk bild ur verkligheten
denna utställning. Den täljer om en kamp
för tillvaron, som är så hård att den inte
kan med ord beskrifvas, om mödrar hvars
kärlek till sina barn är så stor att de till
hvarje pris sälja sin arbetskraft för att få
några smulor bröd åt dem och om en
fräckhet å arbetsgifvarnes sida som ej kan
straffas nog hårdt.

— Hvad säga hemarbeterskorna, när
de komma hit och få se hur deras arbete
värderas? frågade jag.

— Det är ytterst få af dem som komma
hit. De få hålla på att sy, om de skola
få bröd och största delen af dem skulle
anse den tiden som skulle åtgå för att
bese dessa saker, mycket onyttigt använd.
En del af dem anse t. o. m. att det
skulle vara synd mot deras snälla
arbetsgifvare om de skulle betala mera åt de
fattiga hemarbeterskorna.

— Men de sömmerskor, som arbeta på
fabrikerna komma väl hit?

— Ja, de komma hit och konstatera,
att det gifves ännu uslare fall än här äro
företrädda.

— Det synes mig som om ni här skulle
gifvas många tillfällen att utdela goda råd
åt sömmerskor för afhjälpande af detta
utsvettningssystem.

— Jag söker hänvisa dem till
organisationerna och för öfrigt äro väl plaggen
här det bästa revolutionsmaterial man kan
tänka sig.

— Men hvad skall det tjäna till att
göra dem missnöjda, det finns tillräckligt
många af den sorten ändå. Låt dem vara
nöjda som äro det! inföll en man, som
såg ut att vara af medelklassen. Han hade
vid flera tillfällen förut gifvit luft åt sina
känslor öfver arbetsbetalningen med orden:
Det är ju inte så litet! Det är ju bra!
Det är ju alltid något!

— Hvad säga arbetsgifvarne när de se
det här, frågade jag.

— De kunna inte säga att det är lögn
att de betala så uselt, men de påstå att
arbeterskorna kunna förtjäna mera bara
de gitta arbeta.

                                Maria Qvist.

(Arbetare-Bladet.)

illustration placeholder


——————————————————

Stockholm, A.-B. Arbetarnes Tryckeri, 1907.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1907/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free