- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1908 /
2

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är en krona och årsavgiften två
kronor.

Föreningsmöten hållas 2:dra
tisdagen i varje månad utom juni, juli
och augusti, då största delen av
tjänarinnorna »bo på landet», dessutom har
föreningen syföreningsmöte 4:de
måndagen i varje månad utom de tre
ovannämnda.

Åt såväl husmödrar som tjänarinnor
inom staden vilja vi meddela att
föreningen först i samband med
fackskolan tänker framlägga förslag till
ordnade arbetsavtal.

Huru lång tid som kommer att gå
innan Gävle Tjänarinneförening lyckats
resa en fackskola för tjänarinnor i
Gävle är ju omöjligt att för
närvarande profetera om, men redan nu
kretsa medlemmarnes tankar omkring
densamma och vid senaste
föreningssammanträdet beslöts att fram på
hösten anordna en basar till förmån
för den. Medlemmarne samlas en
kväll i månaden till syförening och
de saker som på så sätt kunna
förfärdigas kommer att skänkas till
basaren.

Det kan väl icke vara tu tal om
att inte alla tjänarinnor inom Gävle
vilja vara med om att arbeta på att
få till stånd denna fackskola. Alltså
välkomna till syföreningens möten och
till föreningen som medlemmar.

Heder åt den som är med i arbetet
från början.                        Maria Qvist.

illustration placeholder

Tjänarinnerörelsen
i Tyskland.



Redan så långt tillbaka som till den
21 april 1848 kan man spåra
tjänarinnerörelsen i Tyskland. I
»Frankfurter Konversationsblatt» läses
följande borgerliga notis över ett på den
tiden hållet möte av tjänarinnor:

»Tjänsteflickorna i Leipzig avhöllo
1848 den 16 april på kvällen sitt
möte. När man läste meddelandet
om mötet i de offentliga tidningarne
så ville man inte riktigt tro på
historien. Men det lär verkligen ha hållits
och där ha varit närvarande mellan
40 och 60 kvinnliga individer av vilka
en robust tjänsteflicka i sitt förkläde
besteg talarestolen och talade om de
förhållanden, som hennes medsystrar
sedan länge lidit under.
Huvudönskemålet lades vid följande punkter:

1. Högre lön, en barnjungfru 8—10
thaler, husjungfru, kokerska o. s. v.
20 thaler årligen (1 thaler = 3 mark);
2. Jungfruns sovplats skulle icke
placeras fem trappor upp under taket;
3. Minst två dagar i veckan,
fredagen och lördagen, då det alltid var
ansträngande arbete, skulle
tjänarinnan ha en kraftig, varm soppa till
middagen; 4. Rättighet att avsluta
arbetet kl. 10 på aftonen då det icke
var sjukdom eller annat förhinder
därför inom familjen; 5. Rättighet att
vara fri en gång var fjärde vecka;
6. Upphävande av
tjänstehjonsstadgan. Och så slutar notisen med orden:
»Låter man bli att se saken från den
skämtsamma sidan så visa dessa,
onekligen mycket billiga önskningar, för
en människovän mycket djupa och
sorgliga samhälleliga missförhållanden,
som med snarast måste avhjälpas.»

I mångt och mycket äro
förhållandena ännu lika som på den tiden, och
om icke rörelsen den gången nådde
någon utveckling må man hoppas att
vår tids tjänarinnor skola hinna en
smula längre.

Det första offentliga mötet i
Hamburg bland tjänarinnor och
hjälphustrur hölls som förut meddelats den
23 oktober 1906 och vid detta möte
anmälde sig 200 tjänarinnor som
medlemmar av en blivande förening. Strax
därpå började en hetsig debatt i
frågan, i den borgerliga pressen. När
sedan det andra mötet den 14 nov.
hållits var tålamodet bland
husmödrarne till ända och den 19 nov. höllo
de ett möte varvid den »högtärade,
nådiga fru Eicholtz» — så hade hon
nämligen befallt sin tjänarinna att
tilltala sig — talade till sina likar
över den stora hänsynslöshet, som
tjänarne lade i dagen genom att vilja
organisera sig. Och hon slutade med
att uppfordra husmödrarne till enighet
om att icke antaga i sin tjänst någon
medlem av »den socialdemokratiska
tjänarinneföreningen.» Ett liknande
möte hölls av husmödrarne den 1 dec.
för att söka utröna på vad sätt man
kunde upphjälpa sin av tjänarne
undergrävda husbonderätt. Man var enig
om att om något effektivt i den
vägen skulle vinnas borde man börja
med några små reformer för
tjänsteandarne och så stannade man i
överenskommelsen om att bilda en
motorganisation, bestående av husmödrar
och deras tjänarinnor. För detta
ändamål utlystes nytt möte till den 6
dec., varvid samma fru Eicholtz var
ordförande. Hon öppnade mötet och
förklarade att Hamburgs husmödrar
nu kommit till insikt om att reformer
måste genomföras även på tjänarnes
arbetsområde samt att hon uppmanats
att sammankalla mötet av en stor del
såväl husmödrar som tjänarinnor.
Mötet var talrikt besökt, man
lyckades också tillsätta en styrelse
bestående av den tjockaste överklassens
fruar men värre blev det att få
medlemmar i föreningen. Intresset för
densamma från tjänarinnornas sida
var ytterligt ringa och det länder dem
till heder, att de redan från början
ställde sig solidariska med sina
kamrater.

Som icke någon var hågad att
öppna diskussion i reformfrågan
ansåg sig fru Eichholtz nödsakad att tala
om huru svårt man överansträngde
tjänarne, om nödvändigheten av
olycksfallsförsäkring åt dem, om fritid o. a.
I dessa punkter begärdes också ordet
av ett par tjänarinnor, som önskade
att varannan söndagseftermiddag skulle
vara fri, om sommaren från kl. 2 och
om vintern från kl. 3 e. m. Även
ville de ha en ledig afton i veckan
från kl. 7 till 11 e. m. Någon
enighet i dessa frågor uppnåddes icke ty
husmödrarne ansågo detta vara för
mycket begärt. Och något praktiskt
resultat av deras reformiver har ännu
icke försports utöver motorganisationen.

*     *
*



Att behovet av en kraftig
tjänarinnerörelse gör sig starkt gällande även
i Tyskland kan man förstå av
skildringar, som tjänarne lämnat å de
offentliga tjänarinnemöten, som under
förra vinterns lopp höllos i en stor
del av de tyska storstäderna. Allmänt
klagades över den dåliga och
otillräckliga födan. Andra anmälde sitt
missnöje med att allt ätbart låstes in
av husmodern så att tjänaren icke ens
med en beta bröd kunde stilla sin
hunger. Andra husmödrar hade för
sed att servera sina jungfrur den
överblivna, kalla soppa, som barnen icke
orkade äta upp. Många exempel
lämnades på husmödrar, som till
kvällsmat serverade tjänarne vurstavfall
under det att hunden fått tillagat prima
kött och om tjänarinnan opponerade
sig däremot erhöll hon ofta till svar,
att hunden hörde till familjen men det
gjorde icke hon
. Med anledning av
den otillräckliga födan ha många
tjänarinnor ådragit sig magsår och andra
svåra magsjukdomar.

Arbetstiden är också oskäligt lång,
i många fall från kl. 5 på morgonen
till kl. 11 på kvällen. En tjänarinna
omtalade hurusom en hennes kamrat
efter en ansträngande arbetsdag —
det var nämligen vid en av de alltför
talrika familjefester, som husbönder
anse sig skyldiga varandra — efter
slutat arbete på natten befalldes att
dansa med de till familjen inbjudna
officerarne. Då flickan vägrade att
efterkomma befallningen ropades efter
henne: »Så dum du är, du borde
skatta dig lycklig över att så förnäma
herrar vill dansa med dig!» Ett annat
»herrskap» hade varit nog oförskämt
att prygla sin tjänarinna och anmärkte
därtill: »Gå gärna och anklaga oss,
en örfil kostar endast 5 mark, vi kunna
betala det!»

De katolska överklassfruarne ha
också i sina föreningar börjat
diskutera på vilket sätt de lämpligast skulle
kunna lösa tjänarespörsmålet. I
Tyskland råder nämligen en rent av
otrolig brist på tjänare och det är nog
huvudsakligen för att slippa bli
alldeles utan tjänare som den strama
tyska överklassen nedlåter sig till att
ens tala om reformer för ett folklager
som står så långt under dem som
deras tjänare. Vid alla dessa
överklasskvinnomöten konstaterar man den
enorma tjänarebristen, är överens om
att i de flesta fall tjänarne icke
behandlas så som rätt och skäligt är,
uttalar sig för lagligt skydd åt tjänarne
men framför allt skall det
patriarkaliska förhållandet mellan husbonde och
tjänare upprätthållas
. Och för övrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1908/0002.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free