Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstegsvänlig att vilja ha i lag bestämt
att tjänare skulle äga rätt, om han
så önskade, att byta anställning två
gånger årligen eller lika ofta som nu
enligt den gamla tjänstehjonsstadgan
är tillåtet i Stockholms stad.
Uppsägningstiden skulle vara 30 dagar
medan tjänstehjonsstadgan medgiver
i detta fall 29 dagar. Dessutom skulle
icke tjänaren utfå betyget förr än
efter 5 månaders tjänst, medan
legostadgan säger att städslandet av
tjänare skall vara gjort fyra månader
före höst- och tre månader före
vårflyttningen. Bryter husmoder
kontraktet, föreslår inledarinnan, att hon
endast skall utbetala den återstående
månadens lön men om någon
skyldighet att utbetala kost- och
logispenningar för denna tid talas icke.
Skulle ett förslag till reviderad
tjänstehjonsstadgan komma fram i denna
anda bleve den endast en ny upplaga
av den år 1833 utgivna och komme
säkerligen att bland tjänarne i städerna
betraktas som den gamla klasslag vi
ha och bland lagstadda befolkningen
mottagas med den största ovilja. Nej,
den tiden är dess bättre snart förbi,
då man med framgång kunde benytta
sig av lagstadgad slavhandel.
Dessa proletärer ha vid otaliga
tillfällen givit luft åt sitt missnöje och
det kan icke förvåna ty de ha
behandlats som djur, nej, som det sämsta
av allt skapat och vägen ur förtrycket
har varit lång och mörk. Reformatorn
på det andliga området, Martin Luther
har sagt om tjänstfolket att de äro
lata och oförskämda och att de skola
ha mat en gång om dagen men
prygel tre gånger och förmodligen var
stämningen bland dem tämligen
upprörd när man fann sig föranlåten att
fängsla dem med en lag sådan som
vi för närvarande ha.
I våra dagar är säkerligen den
kategori av arbetare, som man vill
hänföra under en lag som den
ifrågavarande »ogudaktigare», d. v. s. mera
emanciperad, mer klass- och
målmedveten, än kanske någonsin tillförene
och den lär icke ge tappt förrän den
blir inrymd under samma lag som
övriga arbetare med fria arbetsavtal,
får avskaffat kost- och logisystemet
och blir fria människor. I Sverges
rikes lag Byggningsbalken kap. 22 står
att legohjon »skall nedgräva dött fä
och ty hud avdraga», tänk om den
dag skulle randas då dessa »hjon»
hade djupt i djupet begravt det gamla
självdöda fäet tjänstehjonsstadgan.
M. Q.
 |
| |
Ett litet förslag att
tänka på.
En sak som jag kom att tänka på vid
Tjänarinneföreningens höstmarknad, var
den fullständiga frånvaron av hemarbetade
saker. När allt skall tagas från affärer,
som måste ha sin provision, även om
någon rabatt lämnas, kan det överskott som
blir på en sådan tillställning icke bli så
stor. Utgifterna äro så stora för lokal,
tombola och allt som ej kan uppräknas,
att man innerligt önskar, det behållningen
av de försålda sakerna åtminstone finge
oavkortade tillfalla föreningen.
Om några fruar eller fröknar som ha
tid därtill, ville sy några enkla saker som
äro lätt säljbara, vore det en afsevärd
fördel. Nog finnes det även en del
tjänarinnor, som kunde ha en ledig stund och
på den åstadkomma någon småsak, t. ex.
sticka eller virka ett par damtrasor,
grytlappar, en spets till ett förkläde, ett par
strumpor eller en brickduk, sydd med
enkel kedjesöm o. s. v. Jag vet nog att
flickorna i allmänhet anse sig för trötta,
att använda sina lediga stunder på detta
sätt, men det är nog så att ett litet lätt
handarbete ofta nog är en hvila för den
som hela dagen måste stöka med
hushållsgöromål. Åtminstone är det så för mig
och jag tror, att den som tar sig för att
försöka det skulle göra samma erfarenhet
och inte skadar det heller att något
underhålla det lilla man lärt i skolan. Tänk
om några flickor köpte ½ dussin
handdukar och fållade var sin till nästa bazar?
På en vinter kunde ju detta medhinnas
och sådana saker som äro nyttiga och icke
dyra gå lätt att sälja. Man kan ju köpa
billig väv till kökshanddukar. Ett bord
med sådana saker vore ju ganska stilig
på nästa bazar.
Ja, tänk på saken, kära flickor. Jag är
ju kanske gammalmodig, men jag tror att
förslaget ändå icke är så alldeles galet.
Elin Lindhagen.
En ung mans sång
.
Jag kan icke ligga i ide och se
hur andra kämpa och lida,
men ut vill jag vandra mot spott och spe
och bära mitt eget väl och ve
och trotsigt i livet strida.
Ej höves det mig, som är stark och ung,
att under andra mig böja,
ty fast man ej har ett mynt i sin pung
så kan man väl dock vara stolt som en kung,
fast klädd i en sotig tröja.
Och gott är att strida i unga år
och kallas av skallande lurar
och storma ut där striden går
kring huvudbaneret, som trotsigt står
i pilarnes vinande skurar.
Ty den är fattig och den är arm,
som räddes av stridens öden,
men den är rik, som i stridens larm
kan våga vandra med blottad barm
mot segern eller mot döden.
Ty alla skola vi ändock dö
och skiljas ifrån våra kära —
och då är det gott att från livets ö
man föres över till glömskans sjö
se’n livet man slutat med ära.
(Fram.) Leon Larsson.
En lättlöst fråga.
»Tjänarinnefrågan» är ibland vår
tids allra mest gripande för att inte
säga genomgripande fråga.
Den grymma och ganska gräsliga
behandling, som våra husjungfrur,
kokerskor o. s. v. få röna från
despotiska, barbariska och genomgående
illasinnade samt tyranniska och
blodtörstiga matmödrars sida, är
förskräckligt upprörande.
Det finns inga dåliga tjänarinnor.
Och det finns inga goda matmödrar.
Det finns över huvud taget inga
goda människor. Utom jungfrurna
och herr Lindfors. Samt
månadskarlen Strand.
Bort med tjänstehjonsstadgan! Ty
där står, att en tjänare skall vara
trogen och flitig och sedlig. Det är
ju förskräckliga pretentioner! Ska’ inte
en tjänare ha rätt att vara lite lat
och otrogen, om han vill?
Våra tjänarinnor ä’ alldeles
överansträngda, det ser man på dem, så
magra och skrala och eländiga som
de se ut.
Och nervösa ä’ de också. Våra
matmödrar skona inte tillräckligt de
små englarnes subtila nerver.
Kan man tänka sig, att
husbondefolket vill skriva lagar för tjänarne.
Det ska’ va’ tvärt om.
Tjänarne ska’ stifta lagar. Med herr
socialistagitatorn m. m. Lindfors’ och
månadskarlen Strands hjälp och
under deras hägn och beskydd.
Och herrarne och fruarne ska lyda,
Tjänarinna bör befrias från alla
»förnedrande» sysselsättningar. Såsom
borsta skor, elda i kakelugn,
dammtorka, laga mat o. s. v.
Husmodern bör borsta egna och
familjens samt tjänarinnornas skodon.
Husmodern bör laga all
maten. Under kokerskans tillsyn och kommando.
Husmodern skall elda och
dammtorka, även i tjänarinnornas rum.
En tjänarinna gör vad som faller
henne in. När, var och hur henne
behagar. Såvida det gillas av de
socialistiska fackföreningarna.
En gång i veckan bör i varje hem,
där tjänarinnor finnas, ombud från
fackföreningen verkställa inspektion
för att tillse, att husbonde och
matmoder sköta sig till fackföreningens
belåtenhet.
Detta i den socialistiska frihetens
namn.
Behagar tjänarinna gå på teatern
eller cirkus, betalas biljetterna för
henne med sällskap av husbonden.
Vägrar han, anmäles han för
fackföreningen.
Husbonden och hans familj
förbjudas att använda våningens telefon
utan att fråga tjänarinnorna, om de
händelsevis vänta samtal.
Till sist förbjudes vid strängt straff
att använda tilltalsordet jungfru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1908/0005.html
