Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafskrifter och epitafier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket kortfattade, endast innehållande namnet på
den åt hvilken stenen restes, och namnen på den
eller de som reste stenen samt med angifvande af
slägtskapen. Man tänkte nämligen: Hans bedrifter
äro så namnkunniga och kända af gammal och ung,
att det är ett öfverfLödigt arbete att inhugga dem
i stenen; de hvila på mängdens läppar ®ch skola
ofelbart fortplantas genom muntliga berättelser från
generation till generation — en förmodan, som dock
i de al dra flesta fall blifvit gäckad; ty sagans och
traditionernas tid gick snart till ända, och de nya
slägterna hade nog att sysselsätta sig med sm
samtids storheter och vexlande tilldragelser.
En af de äldre runstenar i Sverige anses den
vid Nygård i Lofta socken befintliga vara. En
runsten uppgifves vara tillfinnandes vid Kolsebro i
Ulmadalen (Liljegrens n:r 1281), hvilken dock
numera är förkommen. En annan runsten (n:r 1282)
uppgifves af Liljegren såsom befintlig i Eds socken;
platsen dock ej angifven. En tredje runsten (L.
1283) finnes i Eds socken nära komministerbostället.
Den var känd i Liljegrens tid blott som fragment
och i senare tid synes den blifvit ännu mera
stympad.
Sedan medeltidens kultur fått rotfästa och
utveckla sig i Norden försvann så småningom
runornas bruk åtminstone på fastlandet, och latinska
alfabetet samt dess språkformer blefvo i stället
vanliga.
Den måhända äldsta grafsten med latinsk
inskription är den väl bibehållna minnesvården öfver
jungfru Margaretha Ulfsdotter, som enligt berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
