Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafskrifter och epitafier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nutida öfversättning:
Här ligger Sven till Ln.........na. Hulta och.
Mem.
I Törnsfalla kyrkas vapenhus finner man en
medeltida grafsten förvarad, hvilkens inskrift dock
beklagligen är så skadad, att man ej kan läsa den
med sammanhang. Afven- denna sten synes bevara
minnet af en kyrkans tjenare. Den är signerad
med ett årtal, möjligen 1342. Den temligen långa
inskriften synes vara ovanligt formulerad, åtminstone
delvis i versform, så att det är en litteraturhistorisk
förlust att den skall vara så svårt skadad. Lofta
gamla kyrka egde en, om icke två, medeltida
graf-stenar, men hvar dessa apterades då den nya
kyrkan byggdes, är numera svårt att veta, i synnerhet
för den som ej är hemmastadd i orten.
Vid reformationstiden tyckes allt monumentalt
intresse hafva förlamats. Den förödelsens styggelse
som då öfvergick kyrkorna och deras minnen var
verkligen icke uppmuntrande för någon dekorativ
omtänksamhet, antingen det gälde kyrkan såsom
helgedom eller hennes grafvar såsom kära
anför-vandters hvilokamrar.
Under 1600-talet, då svenska adelns anseende
stod på höjden af sin glans, ådagalade de
“välbördige“ sin sträfvan att föreviga sina hänsofne
medlemmars åminnelse genom uppförande af magnefika
grafkor och dyrbara monumenter. Fastän Tjust
är en gammal herremannabygd, äro de adliga
graf-minnena i dess kyrkor jemförelsevis ganska fåtaliga,
emot t. ex. Södermanlands. Men så har också
ombyggnads- och borttagningsraseriet härjat i nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
