Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värda bordssällskapet ej heller är likgiltigt för
saken. Den har således icke blifvit funnen ännu?»
Amiralen såg på mig med en icke alldeles
bevågen blick, strök sig med servetten om
munnen och sade i en ton, som tydligen förrådde
hans missnöje:
»Rusalka har så länge varit samtalsämne i
Petersburg, att man länge sedan tröttnat på den.»
»Men, ni förstår, herr amiral, jag som icke
haft förmånen att räkna mig till den petersburgska
societeten, jag är mycket nyfiken, utom det att det
är min plikt att söka fa veta allt om den ...»
Dessa mina djärfva ord borde jag ha spart.
Amiralen reste sig ganska häftigt från bordet, såg
på mig ironiskt och sade med stort eftertryck,
af-klippande:
»Min käre, unge gäst, det ges saker, som man
ej diskuterar med främlingar. Och till dem höra
ryska marinens privata angelägenheter. Har ni
förstått mig? Godt! Då gå vi och taga oss en
cigarr.»
Amiralens skarpa tillrättavisning jagade blodet
åt mina kinder, jag kände mig ett ögonblick kränkt,
men fattade mig och följde med de andra ut i
rökrummet. Där blef stämningen om möjligt än
besvärligare, ty så älskvärda ryssarna än äro, nu
gjorde de rakt intet för att mildra mitt intryck af
amiralens ord. Jag tog själf hela min glädtighet
och umgängesvana till hjälp för att ej visa mig
sårad, men jag kände att min mission var
ohjälpligt förfelad. Amiralens och de andra närvarandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
