Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapten Vasuchin blef för ett ögonblick
eftertänksam och såg icke vidare hågad ut att gå in
på min begäran. Men när jag enträget upprepade
den, log han godmodigt, jakande och sade att han
gärna skulle stå mig till tjänst. Jag måste bara
bereda mig på att det icke skulle bli så mycket
han kunde upplysa mig om, ty såsom sakerna nu
stodo, hade man ingenting annat att göra än vänta
till dess Rusalkas skrof frättes upp i fogarna af
rosten och själfmant öfverlämnadc sin hemlighet i
form af strandfynd åt den väntande allmänheten.
Men man kunde fa vänta ännu ett år eller par —
det var icke så godt att räkna ut på dagen, när
det irrande skrofvet skulle taga en svårare törn
mot någon undervattenssten och bräcka plåtarna,
som höllo dess hemlighet fängslad.
I alla fall hade jag fatt löftet, och vi
beseglade det med ett handslag. Jag lyckades förmå
kapten Vasuchin att mot kvällen följa med mig
till Helsingfors jämte sin närmaste man, en helt
ung marinlöjtnant, och vid supén, som vi i god
stämning spisade tillsammans, fick jag äfven den
senares löfte att han skulle telegrafera till mig i
Cherbourg, så snart någonting nytt om Rusalka
kom i dagen.
I det bästa lynne och med hjänliga
handtryckningar skildes jag från mina nya vänner, viss
om att de skulle fylla sina löften. Ty så mycket
jag än lärt misstro den officiella ryska
gästvänligheten mot tidningskorrespondenter, så hade jag å
andra sidan lärt mig att lita mycket på kamrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
