Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det syntes mig dock oantagligt, ty Rusalka
bestod af idel dylika, vattentäta skott, som vid
monitorens sjunkande stängde sig af sig själfva för
lufttrycket. Det var tvärtom helt naturligt att de
andra också räddat sig, om icke allihop, så åt
minstone de flesta. Ty vattnet hade, S’.m sagdt,
bara nått mig till fotknölarna ute i
officers-messen och hade därför gifvit de andra god tid
att rädda sig undan den första dödsfaran såsom
jag gjort.
Men hvarför hade ingen hittat hit in? Det
kunde jag icke svara på. Min räddning hade skett
så instinktmässigt och omedelbart, så att jag endast
påminde mig några förskräckta ansikten med
döds-fasan målad i ögonen, hvilka jag sprang förbi med
ett långt skutt. Jag hade sett en dörr stå öppen,
störtade mig in på måfå genom den, och så snart
jag hunnit in, slogs dörren igen om mig.
Slumpen hade gjort att jag funnit på den
största hytten i fartyget, som rymde den största
mängden luft, och som därför skulle hålla mig
längst vid lif––––––!
Alla ventiler i hytten voro omsorgsfullt stängda
af manskapet redan tidigare på kvällen, jag befann
mig i ett hermetiskt tillslutet rum, där ingenting
ännu felades mig, och där jag därför i lugn och
ro kunde anställa mina betraktelser. I dem afbröts
jag om en stund af det första ljudet jag hört sedan
katastrofen. Det var en hammare som knackade
mot någonting hårdt, icke särdeles långt borta. Det
var tydligen några andra instängda, som tätade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
