Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom det tjocka glaset såg jag vatten, — men
vatten, som var stadt i rörelse. Stod således
Ru-salka stilla på bottnen, medan undervattensströmmen
drog oss förbi. Jag hade icke känt af någon stöt,
hvilken naturligtvis bort kännas om skrofvet tagit
törn emot en klippa, ja äfven om det lagt sig
mycket varligt till ro på en jämn sand- eller
lerbotten.
Nej, — på vattnets upp- och nergående rörelse
märkte jag snart att vi ännu flöto. Af den
nergående rörelsen slöt jag mig till att vi t. o. m.
stego då och då. Ju längre jag observerade vattnets
rörelser genom den tjocka glasskifvan, desto klarare
insåg jag att Rusalka befann sig i ett slags labilt
jämviktsläge under vattnet, sväfvande mellan
hafs-ytan och bottnen på ett djup, som naturligtvis var
omöjligt att bestämma härinifrån fartyget. Denna
slutsats var mycket logisk och ofelbart den rätta.
Fartyget hade fyllts med vatten endast till hälften;
de vattentäta, luftfyllda skotten hindrade det att
sjunka djupare och nu irrade vi omkring Finska
viken med undervattensströmmarna utan mål och
utan förmåga att bestämma hvar vår färd skulle ända.
Jag såg på klockan — hon var 4 på morgonen.
Om några timmar kunde jag bestämma huru djupt
under vattnet Rusalka låg. Det skulle helt enkelt
ske genom att jag släckte lampan och observerade
om något ljus trängde ner genom vattnet. De
timmarna föreföllo mig ändlösa, sedan jag
öfver-vunnit den första spänningen efter katastrofen och
kände förslappningen inträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
