Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anförtro dessa mina sista tankar åt papperet
framför mig, och att de röra sig omkring mina egna
angelägenheter är ju ingenting att undra öfver.
Det är i synnerhet två saker, som plåga mig,
och af dem står den ena i samband med Rusalka,
i ganska nära samband, har jag efteråt insett.
För flera år sedan älskade jag en ung flicka
och hon älskade mig igen. Men genom ödets
och lifvets skickelser blefvo vi aldrig iståndsatta
att realisera våra drömmar. Jag var en fattig,
ung marinlöjtnant, hela mitt kapital bestod af ljusa
framtidsförhoppningar; hon var en fattig flicka af
god familj, som lifnärde sig genom att gifva
lektioner i franska och tyska. Vi hade gjort vår
bekantskap i min mors hus, ty hon var god vän
till en af mina systrar.
Jag glömmer aldrig den smärta det vållade
min syster, när jag senare blef så godt som tvungen
att öfvergifva min ungdoms kärlek för att komma
fram i lifvet. Numera är jag alldeles viss på att
detta hjärtlösa steg, hvilket gjorde mig större sorg
än de mina anade, i det hela taget var det bästa
jag kunde göra, ty därigenom besparade jag min
älskade en mycket bekymmerfull framtid som maka
och moder, särdeles efter det oundvikliga öde som
nu väntar mig. En niarinlöjtnants änkas pension
satte henne endast i tillfälle att känna lifvets
bitterhet dubbelt, om hon ännu därtill måst draga
försorg om barnen.
Det är icke själfva saken, att jag öfvergaf
henne, som gör mig samvetsförebråelser, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
