Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu återstår mig bara att sy in mina
anteckningar i bröstfickan, slå simgördeln om mig, att
taga mina opiumpiller och anförtro upptäckten af
vår hemlighet åt ödet och de rättsinnade
människor, som en gång finna oss.
Det är mig omöjligt att lefva längre i denna
förskämda luft. Klockan är io på kvällen, alltså
har jag tillbragt 19 timmar lefvande instängd under
hafvet. Men inom en half timme är det slut också
med mig, och jag har goda skäl att antaga att jag
är den siste, som lefver ombord på Rusalka. Den
sköna, ljusa världen däruppe skall jag aldrig mer
skåda. Mitt öde är förfärligt hårdt, — jag hade
ej behöft straffas så strängt för mitt brott. Jag
hade ångrat det ändå. Icke heller mina kamrater.
Vi ha med sjömannens och ryssens lättsinne spelat
bort våra lif och dränkts som råttor i en fälla.
Förlåt oss för våra lidandens skull! Det är
förfärligt det vi genomgått. Jag har plågats värre
än jag tillstått, ty det var min stolthet att lida utan
klagan. Men nu är min stolthet bruten och jag
förbi.
Jag hälsar min gamla kära moder, hvars adress
jag på annat ställe uppgifvit. Måtte Gud och vårt
raska manskap förlåta oss vårt fel.
Sekundlöjtnant Ivan Sergejevitsch Solovin.
Död ombord på Rusalka under Finska viken
onsdagen den 20 sept. 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
