Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon påminna sig att hon glömt sin hand hos mig,
drog litet på den och lät den trött falla, samtidigt
med att hon själf gled ned ¥ en divan i en
position, som schahens af Persien favoritsultaninna
kunnat afundas henne. Bredvid henne stod hög
och blond och ståtlig som en drabant, kapten
Dalmatjeff, hvilken hon med en nick och en
obetydlig handrörelse presenterade för mig.
Inom fem minuter hade vi samtalet i gång.
Kapten Dalmatjeff lämnade oss icke fast han ej
deltog i det; han hade dragit fram en stol nära
till öfverstinnans och betedde sig som om han
varit ett fullkomligt oåtskiljaktigt attribut till henne.
Jag tog därför ej vidare hänsyn till honom, då
han i alla fall blef kvar såsom jag önskade, utan
gjorde mitt bästa för att väcka en glimt aflifoch
intresse i den mäktiga, hvilande ryska Juno.
Det lyckades mig endast till hälften. Juno
gjorde sig intet besvär med att tillmöteskomma
mig. Hon fläktade sig matt med en präktig
solfjäder af strutsfjädrar och lät min svallsjö af
artigheter öfver Ryssland och henne själf bekomma
sig föga. Hennes bruna sammetsögon hvilade så
godlynt och så makligt i mina, att jag blef smått
irriterad och sårad af hennes raffinerade orienta
liska haremskoketteri och beslöt att genast skrida
till en attack, som åtminstone skulle förmå henne
ändra min.
»Min älskvärda fru öfverstinna, tänk er bara
hvilken ledsam nyhet jag har att berätta från
Ryssland? Er varma beundrare, löjtnant Salmatoff» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
