Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var så ifrig i mina frågor och i min
väntan på svar. att jag alldeles försummade följa
med kapten Dalmatjeff. Mina blickar hängde fast
vid den vackra öfverstinnan, och först nu efteråt
minns jag att det gled liksom ett litet hånleende
öfver hennes ansikte då hon svarade i samma ton
som förut:
»Jag minns att han halfva sommaren i fjol
var sysselsatt med att skrifva någonting om
Ru-salkas undergång. Ja, han till och med läste upp
ett par kapitel för mig, och jag fann dem
förträffliga. Han hade allt mycket talang, stackars
Salmatoff! Jag hyste stort intresse för honom,
han var så olycklig . ..!»
Utan att besinna mig reste jag mig upp, tog
fram anteckningarna om Rusalkas undergång och
bad att fa lämna henne dem till genomläsning.
1 morgon skulle hon säkert vilja meddela mig
om hon i dem kände igen Salmatoffs berättelse.
Hon tog dem leende och likgiltigt, bläddrade
i dem och räckte dem sedan till kapten Dalmatjeff
att bevaras.
»I morgon kväll träffas vi här klockan tio,»
sade hon till mig; »då skall jag ha genomgått
dem. Ni gör .mig ett egendomligt nöje, genom
att sålunda påminna mig om min stackars Salmatoff.
Tack och god natt! Vi måste gå, Dalmatjeff!»
Jag tackade och bugade, och vi skildes åt.
Kvällen därpå väntade jag förgäfves på
öfverstinnan Dorschinsky och kapten Dalmatjeff. Jag
satt kvar på klubben till klockan tre på morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
