Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Svante Sjöberg
då är bättre att spela ett av annan
tonsättare; och framför allt, gör
intet längre preludium, vid tillfäl-
len av indisposition!
Koralspelet har dryftats många
gånger och varit föremål för mån-
gas experiment, och dock skulle jag
vilja säga, att man aldrig kommit till
något resultat. Jag förmenar dock,
att det ej kan lyckas stöpa koralspe-
let i en form, ty, om man, för Ööv-
rigt riktigt, utgår från den satsen,
att koralen ej bör verka släpig, så
har en förståndig kyrkomusiker nog
liksom på känn, hur han skall leda
sin församling och uppfostra henne
till att sjunga sina psalmer riktigt.
Alla psalmer böra ej ha samma
tempo, det bör vara givet för var
och en, och ingen psalm bör sjungas
i så hastigt tempo, att dess karak-
tär av kyrklig värdighet äventyras.
Koralen skall spelas i takt och ej
onödigtvis starkt; det bör ej vara
för kort uppehåll mellan psalmens
olika versar. — Organisten bör vi-
dare förstå, att han skall leda för-
samlingen, ej ackompanjera; kän-
ner han sig som ackompanjatör, så
kan församlingen lätt råka ut på
långsläpighet2ns gungfly, varur hon
ej får det lätt att taga sig upp.
Om organisten ej kan få för-
samlingen med, utan denna går sin
egen underliga väg, så kan han
hjälpa upp det hela genom att vid
behov släppa upp alla understäm-
morna och sålunda i viss mån
spela något staccato; då följer för-
samlingen snart med. I detta sam-
manhang må det kända faktum
framhävas, att en församling ej
blir en god psalmsjungande menig-
het genom enbart orgelns ledning,
därtill tarvas god föresjungning.
Liturgens uppgift är ingalunda
lätt och bör ej heller fattas lätt.
Det händer understundom, att
präster ej kunna mer än en serie
av mässan och sålunda alltid sjunga
samma Gloria t. ex., ett förhållande
som icke kan kallas riktigt; be-
kvämlighetshänsyn får ej förorsaka
att repertoiren blir så liten. Har
prästen sångröst och litet musik i
sig, så må han göra sig det besvä-
ret att öva in några alternativ. Full-
komligt orätt är att vilja transpo-
nera upp mässa så högt, att för-
samlingen ej kan orka med i sva-
ren; sådant händer ej så sällan
gamla studenttenorer; i detta fall
bör organisten bestämt och varsamt
säga ifrån. Ett rätt vanligt fel är
att mässa för långsamt eller att
omotiverat hålla ut höjdtoner. —
Ännu ha vi ej kommit så långt, att
alla röstbegåvade präster äro utbil-
dade sångare, men så mycket kunna
de dock, att de ej böra andas på
felaktiga ställen och att de böra
försöka sjunga rent. Det sentimen-
tala sjungandet bör om mojligt
undvikas.
Under detta mitt anförande har
ofta förekommit ordet stämning,
och ehuru jag väl vet, att mången
ej är benägen att gilla den åsikten,
att en högmässogudstjänst måste
hava en viss stämning, så kan jag
dock ej underlåta säga, att det mo-
mentet ej bör underskattas. Guds-
tjänsten får ej bliva orolig på nå-
got sätt, den bör hållas i en en-
hetlig stil och föras fram, även i
vad det avser det musikaliska kyrk-
ligt värdigt och sant konstnärligt.
Vad vi inom tempelmurarna känna
strömma mot oss skall stämma oss
till ro och skilja oss från ytter-
världen. Både präster och kyrko-
musiker böra veta, att de båda
göra gudstjänsten till vad den är.
Det musikaliska spelar därvid en
större roll, än vad i allmänhet
många hålla före.
Svante Sjöberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
