Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
fasthålla den ytterst på G. E. Klem-
mings auktoritet vilande hypotesen
om ett svenskt psalmhäfte 1526,
hur skola vi föreställa oss, att den
tidigaste evangeliska psalmsången
utförts? Och i vilket sammanhang
har den stått med den tidigaste
svenska mässan, som i dess från
1531 kända gestalt icke ger rum för
mer än en enda psalm i vår mening,
nämligen »then songen om gudz
: bodhord (Then som wil en christen
heta) eller noghen annan» såsom
graduale? |
Först på 1570-talet tycks, att
döma av Nova Ordinantia (1575),
församlingen mera allmänt ha bör-
jat deltaga i psalmsången, instäm-
mande i djäknekörens svensksprå-
kiga sång. Ännu i 1571 års kyrko-
ordning omtalas endast »Choren»>
såsom utförande psalmerna (jämte
prästen, som, då kör ej fanns, fick
sjunga ensam, eller, om han det ej
kunde, helt enkelt läsa psalmerna).
Man kan ej undgå att förvånas
över hur ringa stöd våra äldsta
lutherska gudstjänstordningar ge åt
den populära uppfattningen av den
stora lekmannaförsamlingens livli-
ga aktiva deltagande i kyrkosången
i och med reformationens genom-
brott.
I företalet till Swenske Songer
1536 heter det: »på thet at ther
motte fölia någon fruct medh, haf-
fuer man nu j någon tijd begynnat
halla sådana songer på thet mål som
aff allom förstås kan. Oc såsom
thet haffuer hafft god skääl medh
sich, så haffua ock monga goda
christna menniskior warit ther gla-
de ått, siunga oc höra them gerna.»
Det säges väl ej uttryckligen, men
det förstås av sammanhanget, att
dessa sånger skulle användas vid
allmän gudstjänst — de sättas i
motsats till sådan sång, som skett
»på okunnogt mål», men på oför-
stått språk sjöng man ju ej annat
D. Emil Liedgren
än vid kyrkliga handlingar. Om
»Een iomfru födde» (sv. ps. 60)
heter det (1530): »En loffsong...
then man må siunga j församblinge-
ne om jwla tijd . . » Vi ha ju
även dalkarlarnas förut nämnda
klagomål över »thet luterij... och
suenska wisor och sångh». Hade
de lutherska visorna blott sjungits
i hemmen eller ute i det fria, hade
de väl ej framkallat så stor oro.
Men som sagt: Olaus” svenska mäs-
sa ger blott rum för en enda »sång»>,
för resten en föga entusiasmerande
samling minnesverser över tio Guds
bud.
Måhända får man tänka sig, att
den ymnigare och friare försam-
lingssången förekommit vid de pre-
dikotillfällen, som enligt luthersk
åskådning ovillkorligt borde åtfölja
mässan, låt vara, att predikan ej
fast inlemmades i nattvardsguds-
tjänsten förrän 1541. För dylika
predikostunder fanns dessförinnan
ingen som helst ritual: där kunde
man alltså sjunga efter behag. Men
osannolikt är väl ej heller, att här
i Sverige, liksom i Tyskland och
Danmark, vissa liturgiska partier i
mässan t. ex. Introitus, Kyrie, Hal-
leluja, Credo, Sanctus, åtföljts av
eller kanske ibland ersatts med
psalmsång på modersmålet, ehuru
man funnit onödigt att därom ge
någon anvisning i ritualet. Olaus”
mässa 1531 är ju som bekant icke
officiellt bindande. Man kan dess-
utom väl föreställa sig,att när svensk
mässa först började firas i Stock-
holm (enligt en av Messenius med-
delad tradition skall ju detta ha skett
vid Olaus Petris bröllop i februari
1525), menighetens sång haft större
utrymme, än vad som senare blev
fallet. Den bitterhet, som huvud-
stadens tyska borgare visade »Mes-
ter Olaff secretarius» vid återkoms-
ten från kyrkomötet i Örebro 1529
— de förebrådde honom, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
