- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1926 /
20

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

naturligt sammanhörande privile-
gium ”.

En möjlighet kan vara, att den tidi-
gaste svensk-lutherska psalmsången i våra
kyrkor kommit in där ungefär som >»Si-
onstoner» vid våra högmässor, innan Nya
Psalmer 1921 gav rituell frihet åt veder-
börande pastor att begagna vissa av. dessa
sånger. D. v. s. man sjöng ur »Sionstoner-
na» före ingångspsalmen, efter utgångs-
psalmen, möjligen ock före predikstols-
psalmen (som »körsång») eller på predi-
kantens egen muntliga uppmaning från
predikstolen såsom avbrott i predikan.
Ingen kyrkohandbok från 1800-talet eller
1900-talets början ger stöd för att så skett,
men vi veta nog, att det skett, särskilt i
utpräglat lågkyrkliga församlingar, där
pastor varit en vän av de andliga sång-
erna. Hotade någonstädes sådan sång att
framkalla oreda, kan vederbörande ha fun-
nit sig nödsakad att avstå från experimen-
tet ungefär som Olaus Petri kanske måste
göra efter 1529.

När man betraktar de åtta för
sin tid mycket välskrivna psalmer-
na från 1526, kan man ju undra
över att en sådan liten samling
kunde komma så mycket oro och
klagomål åstad. Det är ju inte det
svenska språket i dem, som fram-
kallar ogillandet och anstöten: med
full rätt kan Gustav Vasa i sitt svar
till dalkarlarna erinra om att »thet
är sider cringom alth rikit j alla
soknakirker, ath man plägar ther
quäda på suensko och låffua gudh.»
Utan från första stund har man
vädrat »lutheri» i dem, d. v. s. kyr-
kans ledande män ha upptäckt de-
ras andliga härstamning från Lu-
ther och Wittenberg. Frändska-
pen mellan t. ex. »O Fadher wår
barmhertigh och godh>» eller »O
Jesu Christ som mandom togh»>
och de av Olaus Petri fritt över-

D. Emil Liedgren

satta, bearbetade eller författade re-
formationsskrifterna är lätt iögo-
nenfallande: den som vill göra sig
besväret att påvisa öÖöverensstäm-
melser i tänke- och uttryckssätt,
lär icke få något alltför betungande
arbete — det är ju typiskt luther-
ska tankar i dem båda. Kanske ha
även melodierna röjt härkomsten
från reformationens hemland. En
rätt kraftigt polemisk sång före-
kommer i det första häftet: »O
Herre gudh aff himmelrich / wij
må thet alle clagha», som ganska
tydligt utpekar den gamla tron som
»löng», »skrymterij», giäckerij» och
»dieflens falska läre». Det var ju
ej så underligt, om denna sång
väckte harm och bitterhet hos den
heliga allmänneliga kyrkans an-
hängare. Antagligen ha fleré lik-
nande och värre smädevisor tidigt
uppträtt i Stockholm, liksom i ut-
landet, och bidragit att förgrova
stridssättet. De nya sångerna och
psalmerna spriddes genom lego-
knektar, gesäller och andra kring-
flackande personer, och borgerska-
pet såg nog ganska gärna dylik
tjänstvillighet. På katolskt håll
blev man naturligtvis ingalunda sva-
ret skyldig. |

Av de psalmer, som ingingo i
vårt första lutherska psalmhäfte,
ha vi ännu i behåll utom de två re-
dan nämnda originalpsalmerna om
formal- och materialprincipen för
reformationen (n:r 21 och 49 i vår
gällande psalmbok) tolkningen av
Luthers Credopsalm: »Wij tro på
alzmectig gudh> (n:r 17), » Vij som
leffue på werlden här» (n:r 26),
och »Een iomfru födde jtt barn j

t I Luthers Formula misse et communionis pro Ecclesia Vittenbergensi (1523) an-
befalles sjungande av tyska sånger efter Graduale, Sanctus och Agnus Dei eller ock
stundom i stället för dessa stycken, ja hela mässan borde ibland kunna sjungas på

tyska.

Men av de redan då befintliga tyska gudstjänstsångerna anser Luther nästan

blott »Gott sei gelobet>», »Nun bitten wir den heiligen Geist> och »Ein Kindelein so

löbelich> användbara.

Eljes tillägger han: »Nam non multas inuenias, que aliquid

gravis spiritus sapiat» (eller som J. A. Eklund tolkar det: »Man kan ej finna många,

som hava något av Andens tyngd i sig»).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1926/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free