Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I anledning av Handboksrevisionen
skall få behålla de ostridliga liturgiska
värden, som ligga i skriftermålstalet», —
Jag måste livligt beklaga att detta
förslag framfördes så sent som i sista
debatten och ej kom till utförligt bedö-
mande i Kyrkomötet. Avsikten med det-
samma skulle väl om jag ej missförstått
det, vara att nattvardsgudstjänsten skulle
med infogande av skriftermålet i hög-
mässans liturgiska ram för övrigt helt
följa dess ordning, blott att predikan då
skulle utgå efter tron.
Bedömer jag detta förslag ur de ovan
anförda synpunkterna så faller i dagen
1. att skriftermålet skulle bevaras på
den gamla framskjutna platsen och ej
skymmas undan.
2. Genom inarbetande av skriftermå-
let i högmässan, skulle den nuvarande
tavtologien med de båda syndabekännel-
serna bortfalla. (Jag tänker mig att
ordningen skulle bli: Psalm. — Skrifte-
tal. — Syndabekännelse. — Kyrie. — Av-
lösning. — Gloria . «+ .).
3. Gudstjänstens längd skulle ej be-
höva verka tyngande.
4, Hela gudstjänsten bleve från bör-
jan till slut inriktad på att vara natt-
vardsgudstjänst. Den bleve på annat
sätt än nu enhetlig.
5. En sådan anordning av nattvards-
gudstjänsten skulle bättre än den nu:
varande stympade formen ge uttryck åt
nattvarden såsom communio. Ty natt-
varden ss, församlingens gemenskap bör
väl få komma till uttryck ej blott i ge-
mensamt avlagd syndabekännelse och
mottagen syndaförlåtelse, samt i den ge-
mensamma måltiden, men också i gemen-
samt mottagen undervisning i den dubbla
textläsningen i gemensam trosbekännelse
samt i all synnerhet i gemensam förbön.
6. Genom skriftetalet i aktens början
bleve det allom uppenbart att det vore
fråga om en nattvardsgudstjänst. Den
ägde redan från början sin säregna prä-
gel.
Man torde ej med skäl kunna påstå
att predikan skulle löpa fara att bli un-
danskymd. Det gäller ju inom överskåd-
lig framtid, på sin höjd en 5, 6 sådana
gudstjänster om året.
En allvarligare invändning är att det
i stora kyrkor alltid bereder betydliga
svårigheter för prästen att göra sig hörd
från altaret. Kanske kunde själva skrif-
tetalet förläggas till predikstolen.
Naturligtvis bör spörsmålet upptagas
om ej som regel, högmässotexten borde
utgöra grunden för skriftetalet, åtminsto-
ne de år då evangeliet ej är predikotext.
71
I allmänhet torde högmässotexterna väl
lämpa sig härtill.
Ett par detaljer, som stå i nära sam-
manhang med det här berörda må till
sist få beröras.
Därest problemet om nattvardsguds-
tjänsten vid högmässan ej skulle komma
att lösas i enlighet med den av Dr.
Leufvén utstakade linjen vore det höge-
ligen önskvärt att i kap. 5 en anteck-
ning gjordes att nattvardsgudstjänst utan
samband med högmässa (eller som hand-
boken oegentligt uttrycker saken: Utan
sammanhang med allmän (!) gudstjänst),
må få firas så att högmässans ordning
finge följas från början och ej blott från
och med offertoriepsalmen,
Talet till konfirmanderna efter pre-
dikan vid deras första nattvardsgång må
kunna få utgå. (I en nattvardsgudstjänst
enligt ovan skizzerat förslag funnes ej
plats för det.) Men det borde lämpligen
ersättas med ett tal till konfirmanderna
och församlingen, vid den första allmänna
gudstjänst, som av de nyanmälda kon-
firmanderna bevistas vid konfirmandti-
dens början. Här bleve talet med nöd-
vändighet ett välkommen till de unga och
ej såsom nu oftast ett rörande avsked.
Möjligen kunde till en sådan bestämmelse
fogas anvisning om att vid denna guds-
tjänst före allmänna kyrkobönen må lä-
sas den i kap. 2 förefintliga bönen för
»nattvardsungdomen». Bönen borde i så
fall omarbetas och göras kortare och in-
nerligare, Arthur Adell.
II.
Jordfästningsritualen.
Först ett litet önskemål. Låt oss få
rätt använda begravningsbönen vid död-
födda barns begravning jämväl vid be-
gravning av barn som dött späda. I
frågavarande bön uttryckes skönt och
sant de känslor som besjäla menigheten
vid sådana tillfällen. Detta är icke fal-
let med den vanliga bönen, ej heller med
den kortare: »Herre Gud, Fader 1 him-
melen», ty båda framhålla vikten av ste-
get in i evigheten, vilket förutsätter ett
längre mänskligt liv, som är avslutat.
Märkes detta mindre vid den kortare
bönen, är det därför att den är kort.
Så ett stort önskemål. Jag vill ha
hela begravningsritualen omarbetad. Fe-
len med den närvarande äro: 1) jordfäst-
ningsakten kommer för tidigt, då intet
liktal hålles; 2) bönen kommer för tidigt
och för oförmedlat; 3) bibelorden äro
placerade på felaktig plats. Jag föreslår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
