Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. S. Bach 81
J. S. Bach och hans kyrkomusik !.
Johann Sebastian Bach är en av
historiens största kyrkomusiker, och
man har med all rätt kallat honom en
protestantismens musikaliske kyr-
kofader. Nästan hela sitt långa liv
— han var vid sin död 65 år gam-
mal — verkade han som musiker i
kyrkans tjänst, och hans dagliga
gärning gällde kyrkomusiken. Vis-
serligen kan man säga, att hans väl-
diga verk blev utan direkt betydelse
för den protestantiska kyrkomusi-
kens utveckling under de närmaste
hundra åren efter det han var kan-
tor i Thomaskyrkan i Leipzig, och
för den kyrkomusikens renässans,
som man har rätt att tala om i
våra dagar, både inom den prote-
stantiska och katolska världen, har
Sebastian Bach visserligen av flera
skäl icke kommit att bli så livgi-
vande och normgivande, som man
kanske skulle vilja vänta sig med
tanke på den inre storheten av hans
verk. Men för var och en som är
aldrig så litet förtrogen med Bachs
musik och som tänkt sig fram till
en något fördjupad uppfattning av
kyrkomusikens väsen står det utan
vidare klart att Sebastian Bach var
en av. dessa stora förebilder, som i
sitt liv och i sitt verk på ett per-
sonligt och ändå högst allmängiltigt
sätt löst det musikaliska, konstnär-
liga och rent mänskliga problem
som kyrkomusiken pålägger sina
utövare. Ett musikaliskt problem
därför att kyrkomusiken är vad
man skulle kunna kalla tillämpad
konst, »angewandte Kunst», som
tyskarna säga, en konst, som tjänar
och underordnar sig icke musika-
liska synpunkter. Det räcker inte
med att den är god musik, den
måste också vara ändamålsenlig,
d. v. s. passa för den liturgiska och
allmänt religiösa situationen. Ur
denna praktiska ändamålsuppgift
växa givetvis säregna musikaliskt-
tekniska svårigheter fram.
Kyrkomusiken innebär också ett
konstnärligt problem ty det gäller
inte bara att få en ändamålsenlig
form på musiken, utan i ännu högre
grad att ge musiken det rätta ut-
trycket och den rätta karaktären.
Konstnären, antingen han är i
sträng mening producerande konst-
när, d. v. s. kompositör, eller repro-
ducerande och utför vad andra
komponerat, måste leva sig in i den
religiöst och liturgiskt bestämda si-
tuationen. Han måsta låta sin fan-
tasi gripas av denna andliga verk-
lighet, han måste personligen upp-
leva den och så på nytt ge den en
levande gestalt i det material, som
är hans, nämligen i tonernas
okroppsliga materia.
Det är också ett mänskligt
problem, som kyrkomusiken ställer
upp för sina utövare. Det inställer
sig kanske icke för alla. Liksom
många människor gå tanklösa ge-
nom livet, så leva också många kyr-
komusiker utan tanke på betydelsen
av sitt kall. Men så snart en kyrko-
musiker har något av en konstnär i
sig så uppenbarar sig också detta
mänskliga problem. Varje konstnär
är av naturen despot och individua-
list. Hans konstnärlighet ligger
just däri, att han icke är som alla
andra, utan har något eget att kom-
ma med, något som han är stolt
över och som en inre drift tvingar
!
2 Föredrag hållet vid Kyrkosångens Vänners kyrkomusikdag i Göteborg den 11
maj 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
