Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. J.S. Bach 83
Han begav sig då västerut till sta-
den Lineburg och blev här på
grund av sin vackra sopranröst fri-
elev i Mikaeliklostrets skola, vars
skolkör var högt ansedd och hade
mycket att göra. Den sjöng varje sön-
dag och av katalogen över skolans
musikbibliotek, vilken finnes kvar,
kan man sluta sig till att Bach här
fick tillfälle att lära känna det
bästa och nyaste i den dåtida tyska
och franska kyrkomusiken. 1703
var han färdig med gymnasiet. Att
fortsätta vid ett universitet hade
han ej råd till, utan han inträdde,
just bliven 18 år, i det hertigliga
kapellet i Weimar, och återbörda-
des därmed till sin thuringska hem-
trakt. I detta kapell tjänstgjorde
han som violinist. Hans far, Am-
brosius Bach, hade haft violinen till
instrument, och man tar nog inte
fel om man förmodar att Sebastian
Bach redan i tidiga pojkår hade
fått börja öva sig på fiolen för fa-
dern. Men Sebastians huvudinstru-
ment var redan då orgeln och efter
endast några månaders tjänstgöring
i Weimar kallades Sebastian som
organist till Arnstadt, där en av
kyrkorna just fått ett nytt, stort or-
gelverk. Vilket anseende Bach åt-
njöt som orgelspelare redan nu, när
han just slutat gymnasiet, det fram-
går bl. a. därav att stadens fäder kal-
lade den 18-årige Bach att traktera
detta instrument, ehuru det i denna
kyrka redan fanns en gammal, fast
avlönad organist, åt vilken man
måste skaffa en annan musikalisk
syssla. Efter några år i Arnstadt och
ännu en liten thäringsk stad, Mähl-
hausen, varunder hans rykte som
orgelspelare växte, kallades han till-
baka till Weimar som hovorganist
och konsertmästare i storhertigens
kapell. Här ålåg det honom bl. a. att
komponera kantatmusik för guds-
tjänsterna. Här stannade han några
år och kallades därifrån till hov-
kapellmästare hos hertigen av An-
halt-Cöthen. På denna plats fick
Bach icke något med kyrkomusik
att skaffa. Cöthen var för övrigt
reformert och icke Ilutheranskt som
Bach. Hans uppgift bestod här i
att leda kammarmusiken vid hovet.
Här stannade Bach i fem år. Hans
unge furste var själv en grundligt
utbildad musiker, som visste att
uppskatta sin hovkapellmästare ef-
ter förtjänst. Det uppstod mellan
dem en personlig vänskap och Bach
fick medfölja hertigen på dennes
resor, vilket i hög grad bidrog till
att sprida ryktet om hans väldiga
musikaliska förmåga.
1722 blev kantorsposten i Leip-
zigs Thomasskola ledig. På den
posten hade många av tidens mest
berömda musiker stått, och Johann
Kuhnau, som det denna gång gällde
att få en efterträdare åt, var en stor
man både i samtidens ögon och är
det alltjämt inför historiens dom-
slut. Till en början tänkte veder-
börande i Leipzig icke alls på Bach
utan underhandlade med andra
musiker. Efter ett halvår anmälde
sig Bach som sökande. Han torde
väl i det längsta ha tvekat att fri-
villigt lämna den angenäma ställ-
ningen vid en konstintresserad furs-
tes hov och överge hovkapellmäs-
tareställningen för att bli enkel
kantor, underordnad en skolrektor
och tvungen att undervisa skolpoj-
kar, vilka redan förut i Arnstadt
och Miählhausen förbittrat livet för
honom. Men dels skildrades denna
kantorsplats för honom såsom sär-
deles »favorabel» d. v. s. inkomst-
bringande, dels önskade han låta
sina söner, vilka tycktes studiebe-
gåvade och redan voro gymnasister
komma närmare ett universitet.
Så avlade han det föreskrivna
provet och installerades den siste
maj 1723 i sitt nya ämbete. Det
skedde icke under helt fridsamma
TR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
