Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Äter måste jag allra främst näm-
na Schöberleins Schatz, som också
omfattar körsättningar från den lu-
therska kyrkans glansperiod lika
väl som v. Winterfelds omnämnda
monumentala verk: Der ev. Kir-
chengesang und sein Verhältnis zur
Kunst des Tonsatzes. Denna forn-
protestantiska körsång, som under
ett århundrade legat på skräphö-
gen, kommer nu åter till heders.
Hela andan däruti är så olik vad
man förut betraktade som kyrko-
musik. Framträdandet av dessa
tonsättningar utgjorde en hälsosam
reaktion mot dels det ofta ihåliga
patos i tonsatserna från neologiens
tidevarv, dels sentimentaliteten hos
Mendelssohns efterföljare. Harmo-
nierna äro fria från såväl braskande
pomp och ståt som från romantisk
känslosamhet. »I klarhet och ren-
het, hållna inom en kysk måttfull-
hets gränser, skrida tongångarna
stilla framåt och försätta därmed
åhörarna utom kretsen av subjek-
tiva, världsliga känslor in i en hel-
gad, överjordisk värld, där de ge ut-
tryck åt de djupaste känslor av sorg.
och glädje, bot och lovsång, och
över dessa olikartade stämningar
vilar den saliga stillheten från fri-
dens Gud.> Med dylika ord karak-
teriserar Schöberlein själv i sitt för-
ord den fornprotestantiska musi-
kens anda. Bland mästarna på
denna tid återfinna vi i vårt Hym-
narium sådana som Hassler, Ec-
card, Pretorius, Vulpius, Barth.
Gesius, Leisring, M. Franck, Pachel-
bel, Jacob Gallus m., fl.
I Schöberleins verk förekommer
knappast J. S. Bach och dennes
föregångare H. Schiätz. Det an-
märktes en gång till mig, att detta
>såg ut som en tanke». Och det
förhåller sig verkligen så. Fr.
Spitta, som i Monatschrift år 1913
lämnar en minnesteckning över
Schöberlein i anledning av 100-års-
F. M. Allard
dagen av hans födelse, framhåller
där, att Schöberlein »stod ganska
oförstående inför Bachs kyrkokan-
tater» och »säkert hade en koral-
sats av Johan Eccard i hans våg-
skål vägt betydligt tyngre än ett
passionsoratorium av Heinrich
Schätz». Detta underskattande tor-
de huvudskaligen bero på att Bach-
och Schitz-renässansen knappast
börjat, då ’Schöberlein skrev sina
verk, utan ännu befann sig på ett
förberedande stadium, samt även
därpå, att Bachkantaterna med de-
ras recitativ och långa arior mera
verkade som konsertprodukter, vil-
ket stötte Schöberleins liturgiska
sinne, Schöberlein fattade kör-
sången och kyrkomusiken ej såsom
tämligen umbärligt sirat, en grann
ram omkring gudstjänstens olika
delar, utan såsom ett medarbete
i framställningskonsten av det
heliga ordet, en Gudsordets verk-
liga förkunnelse. Och så högt
få nog Musica sacras tjänare
tänka om sin uppgift i gudstjäns-
ten, att de under handhavande av
tonkonstens uttrycksmedel «äro
ingenting mindre än medpredikan-
ter och medbedjare, vare sig de
tjäna från orgelbänken och diri-
gentpulpeten eller från! altaret eller
från bänkrummet nere i kyrkan.
Kan sålunda Schöberlein, i viss
mån bländad av glansen från pro-
testantismens guldålder, i någon
grad ej fritagas från en viss arkais-
tisk ensidighet, så är dock även om
körsången hans evärdeliga förtjänst
»att hava lyft densamma upp ur
neologiens utarmade och av blods-
tomma = abstraktioner förtorkade
tillstånd», för att tala med W. He-
rold. Numera råder ej minsta tve-
kan att icke enskilda delar av Bachs
och Schitz” verk, såsom framför allt
den förres körkoraler, låta väl in-
lemma sig i det gudstjänstliga sam-
manhanget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
