Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
festen i Leipzig, yttrades följande
tänkvärda ord om Bachs stora be-
tydelse för samtidens Tyskland:
»Allt vekligt, svagt, sentimentalt
försvinner, alla medgivanden åt ef-
fektsökeri bliva till intet, då Joh.
Seb. Bach har ordet. Hans musik
är det stålbad, i vilket vi vilja för-
nyas; den är den måttstock, efter
vilken vi mäta allt annat. Vår upp-
gift är att skänka den åt vårt folk.»
Bredvid det stora »Bachmassivet»>
reser sig ett annat, som jag skulle
vilja kalla »Schätzmassivet», m. a.
o. den under 30-åriga kriget levande
store föregångaren till Bach. Hein-
rich Schätz samlingsverk, utgivet
i 17 band av Ph. Spitta, en bror till
den förut omnämnde Fr. Spitta.
Geheimrat Smend citerar i ett ny-
ligen hållet föredrag ärkebiskop Sö-
derblom, som vid ett tillfälle fällt
det betecknande yttrandet, att »Seb.
Bach är den femte evangelisten».
Smend =<förklarar: >»Jag = skulle
snarare vilja säga, att Schitz är
den femte och Bach den sjätte evan-
gelisten»>.
Detta omdöme låter så underligt,
att man vore frestad anse det bero
på att Smend, som tillsammans
med Fr. Spitta under deras profes-
sorstid i Strassburg nedlagt det hän-
givnaste arbete på att bringa Schitz”
verk till utförande, väl mycket för-
sett sig på den store mannens för-
tjänster. Men den av Smend
uttalade paradoxen bär nog uti sig
en viss sanning, som framgår av en
intressant jämförelse, som F. Spitta
gör i en artikel i Monatschrift 1914
mellan B. och Sch., där han bl. a.
ställer B:s Matteuspassion vid si-
dan av Sch:s Johannespassion.
Spitta kommer därvid till det resul-
tat, att B. idealiserar de bibliska
situationer han framställer, under
det att Sch. står fram såsom fullö-
dig realist och dramatiker. Därigce-
nom komma ju Sch:s i sina ton-
F. M. Allard
skildringar den bibliska sanningen
närmare. Såsom belägg för sitt på-
stående tar Spitta i betraktande
översteprästernas 8-stämmiga kör i
slutet av Matteuspassionen, då de
inför Pilatus framhålla: »Herre, vi
ha dragit oss till minnes, att den för-
rädaren etc.>. Man väntar då, att
i musiken skall framträda ett ut-
tryck av hån och förakt. Nej, B.
förlänar åt denna kör en festlig
prakt, såsom reciterades prästernas
utsago av den kristna kyrkan, då
den vid påsken uttalar orden i det
säkra medvetandet om sin Herres
förestående triumferande uppstån-
delse. B. idealiserar alltså, men han
målar i alla fall, så att han i sin
idealism ej förlorar kontakt med
den nakna verkligheten. När över-
steprästerna i kören hunnit till de
orden, som de citera av Jesus: »Ef-
ter tre dagar skall jag uppstå etc.»,
målas bestämdheten i situationen i
livliga färger, i det att B. låter den
ena stämman sätta in efter den
andra med fast markerade åtton-
delar. — I motsats härtill, framhål-
ler Spitta, står Schitz fram som en
skarp exeget, som med underbar
finhet tränger in i tankarna hos
den i musik satte författarens fram-
ställning, och återger på Överras-
kande sätt deras olika skiftningar.
Schätz har skrivit en passion till
varje evangelist, och en jämförelse
mellan t. ex. hans Matteus- och Jo-
hannespassion visar, huru han för-
står att helt sätta sig in i deras
olika individualiteter. Matteuspas-
sionen får en mera mörk lidelsefull
framställning. Över Johannespas-
sionen vilar en stämning av ljus
stillhet och fridfullhet. Alltså, för
att återgå till Smends yttrande,
förtjänade Schutz såsom realist att
betecknas såsom »den femte» och
Bach såsom idealist såsom »den
sjätte evangelisten».
Schutz” musik förde länge en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
