Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
som särskilt framstående må näm-
nas sådana av Herzog, Mergner, Ph.
o. Karl Wolfrum, Arnold Mendels-
sohn bl. många andra. Även ha
förtjänstfulla körsångböcker utgi-
vits såsom av Herzog, Lätzel, Ko-
cher m. fl. Nästan varje landskyrka
har sin särskilda körsångbok. Kri-
get och det därunder infallande fi-
randet av reformationen har fram-
kallat en mängd tonsättningar, av-
sedda för krigsbönegudstjänster och
reformationsfestligheterna. Särskilt
ha många sättningar gjorts till me-
lodierna till Luthers psalmer. Så-
som anmärkningsvärt må ock näm-
nas, att prof. O. Richter, Dresden,
sökt leda i bevis, att Luther också
var körkomponist. I Greffs drama:
Lazarus, som utgavs 1545, förekom-
mer en tonsats: Non moriar, sed vi-
vam ur Ps. 118:17. Huruvida Lu-
ther komponerat musiken härtill
eller icke, kan nog aldrig säkert
fastställas. Men faktum är, att Lu-
ther ägde så mycken musikalisk
begåvning och insikt, att han ej
blott hörde oriktigheter i stämfö-
ringen utan även kunde med pen-
nan i hand rätta felen. I förbigå-
ende må nämnas, att F. Spitta gått
skarpt till rätta med idealiseringen
av Luther såsom den evangeliska
kyrkosångens fader, men en redo-
görelse härför skulle föra oss väl
mycket in i detaljer. Om refor-
malionsminnets ytterligare betydel-
se få vi tala i ett annat samman-
hang, då vi komma till den prak-
tiska renässansen.
4. Liturgierna.
Vi ha hittills sett de tre historiskt
givna arterna av kyrkosång betrak-
tade var för sig. En alldeles sär-
skild betydelse få dessa arter, när
de framträda i sina liturgiska sam-
manhang. Likasom en avbruten
ros, stucken i ett vackert slipat glas,
F. M. Allard
företer en angenäm anblick, men
rosens skönhetsintryck stegras, om
man i stället finge se den obruten
sitta kvar på sin buske i sin natur-
liga omgivning av blad och grenar,
så framträda också i detta fall dessa
historiskt givna arter i mera upp-
byggande kraft och skönhet, om de
förekomma i sin liturgiska omgiv-
ning. Det har därför sin betydelse
för vårt ämne att taga kännedom
om priciperna för de liturgier, där
dessa arter organiskt äro inlem-
made. Vi ha då att först taga i be-
traktande
a. Äldre ännu gällande liturgi-
former, som gå tillbaka på Luthers
mässordningar och liturgiformer
av reformert ursprung.
Konung Fredrik Wilhelm IV av
Preussen (1840—1861) tillkallade
Felix Mendelssohn för att med ho-
nom samråda om gudstjänstens ut-
smyckning med sång och musik,
och konungen ville, att Mendelssohn
skulle inge lämpliga förslag härtill.
Men den store mästaren, som skrivit
så mycket andlig musik, avböjde
denna anhållan under beklagande,
att han ej rätt visste, i vilka banor
den av konungen önskade guds-
tjänstreformen skulle bäst förlöpa.
Man hade vid denna tid ej ännu
den liturgiska sidan av saken klar.
Den, som visade vägen till den
lutherska gudstjänstens restaura-
tion, var Schöberlein i sin Schatz,
där de i densamma upptagna guds-
tjänstordningarna ansluta sig till
de-temporeprincipen. Denna blir
ännu mera framhävd i Freiherr
Rochus von Liliencrons (tft 1912)
Chorordnung, där varje söndag får
sin gudstjänstliga karaktäristik e/f-
ter episteln och evangeliet. Lilien-
eron fastställer fyra grundsatser:
1) all äkta kyrkomusik skall ha
för församlingen bekanta textord;
2) de skola för varje söndag vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
