Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
har resignerat inför detta. Man kan
se det av 1537 års upplaga av den
svenska mässan. Där återfinnes föl-
jande anvisning: >»Om :messan
" siunges wil man tå stundom siunga
Jntroitum och graduale på Latine
må thet wel skee...»’ Denna an-
visning förutsätter att den svenska
mässan verkligen har sjungits vid
denna tid.
På denna väg gick man sedan. vi-
dare, och det är såsom Edv. Rodhe
säger i sitt stora arbete: »Svenskt
gudstjänstliv»? den sjungna svenska
mässan som erövrar landet, sedan
den latinska mässan blivit förbju-
den 1539. ;
Laurentius Petri, som ägde ett
helt annat intresse för gudstjänstens
sköna gestalt, enkannerligen för
dess musikaliska sida, har även up-
penbarligen haft en annan uppfatt-
ning av det gregorianska arvets
värde. I Vadstenaartiklarna av år
1552 torde man ha rätt att spåra
Laurentius Petri inflytande. Och
här förekomma flitigt anvisningar
för den sjungna mässan ”. Samma-
lunda i hans herdabrev av år 1564"
Vid synoden 1566 har han för att
nå likformighet vid det recitativiska
utförandet av bibelläsningarna och
kollekter i mässan gjort sina tidi-
gare verkställda anteckningar för
sången i Upsala domkyrka tillgäng-
liga för hela stiftets prästerskap.
Dessa anteckningar, om den litur-
giska sångens utförande i mässan,
finnas bevarade i den av O. Ahnfelt
påpekade handskriften T. 131 i Lin-
köpings stifts bibliotek ”. (För den
liturgiska och kyrkomusikaliska
forskningen är det högeligen beklag-
ligt att Laurentius Petri samlade
skrifter alltfort äro outgivna). -
Såsom hans betydelsefullaste in-
10, a. a. s. 443.
3 Rodhe: 0. a. a. s. 14 o. 50. ? Rodhe:
till svenska kyrkans historia i sextonde århundradet.
0. a. a. s, 14.
Arthur Adell
sats för bevarandet av. det gre-
gorianska arvet i mässan måste
emellertid räknas 1553 års »Een li-
ten Songbook til at bruka j Kyr-
kionne» ”. Denna avsåg att vara en
musikbilaga till såväl mässan som
tidegärden, om ock långt ifrån full-
ständig. Den motsvarade sålunda
både vad som under medeltiden
kallades Graduale och vad som
nämndes Antifonarium, eller vad
som nu kallas Missale och Vesper-
ale. Med de dåtida torftiga resur-
serna i vårt land saknade dock
denna musikbilaga — noter. Över
den spaciöst tryckta texten stodo
de fyra tomma notlinjerna. Mång-
faldiga exempel i kyrkoarkiven visa
oss emellertid att prästerna motta-
git den erbjudna hjälpen och sedar
själva ur kyrkornas gamla medel-
tide Gradualen fyllt i vad som
saknades. Liten songbook ger plats
för fyra serier av mässans sång och
varje serie omfattar Kyrie, Gloria
med Laudamus, Sanctus, Agnus Dei
och Benedicamus. I 1541 års hand-
bok infördes därjämte notlinjer till
den längre prefationen; 1548 även
för den kortare och för responso-
rierna. Dessa moment av mässan
tillhöra det så kallade Ordinarium
Missae, de delar, som i avseende på
texten icke eller föga växlade under
kyrkoåret.
Den andra delen av mässan där-
emot: Proprium de tempore till vil-
ken Introitus och Graduale hörde,
och som var olika till ord och me-
lodi från söndag till söndag, är yt-
terligt sparsämt företrädd i denna
Liten songbook. Introitus och Gra-
dual saknas helt. När de ändock
brukades sjöngos de såsom vi sett
på latin efter det medeltida gra-
dualet eller ur dess handskrivna er-
>? E. Rodhe: Svenskt gudstjänstliv, Sthm 1923, s. 14.
0. a. a. s. 68 0. 178. 5 Otto Ahnfelt: Bidrag
Lund 1894, s. 8, 9. $ Rodhe:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
