Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiskt-kyrkomusikaliska strävanden
sättningar. .Så innehåller Ordo Ca-
nendi in templo laätinsk Introitus för
olika sön- och helgdagar”. Att de
verkligen bibehöllos förstår man av
att några rester av Introitus före-
komma — fortfarande på latin —
så sent som i Liber cantus av år
1623. Däri upptagas Puer natus,
juldagens Introitus, och Resurrexi,
et adhuc tecum sum, påskdagens
Introitus, båda förekommande på
rätt plats: omedelbart före Kyrie i
respektive serier. En intressant
kvarleva är även den Cantio Pascha-
lis (Påsksång) som finnes införd i
samma Liber Cantus efter de olika
mässerierna. Den utgör i avseende
på melodien en reproduktion av en
Mariaantiphon ur Antifonariet, Re-
gina coeli laetare (Gläd dig himla-
drottning), vars ord med en lätt re-
tuschering förändrats att syfta på
>Ährones Konung, o Christe>. An-
tagligen "torde den ha brukats i
påskmässan, ovisst på vad plats.
Ett par rester ur Propriet före-
komma dock i Een liten Songbook
av 1553. Det är de båda sekven-
serna: Letabundus (Alla christne
frögda sigh) för juldagens hög-
mässa och Victimae paschali laudes
(Jesus Christus han är worden itt
offer för oss alla) för påskdagens.
De förekomma jämväl i ovannämn-
da Liber Cantus, vilken även inne-
håller sekvensen »Then helghe An-
131
des nådh>» för pingsten. Genom
1695 års psalmbok bevarades dessa
sekvenser för de tre stora högtids-
dagarna (gps. 126, 164 och 179)
fram till 1819 års nya psalmbok,
där de utmönstrats.
Allvarliga försök hava alltså
gjorts för att rädda det gregorian-
ska arvet i mässan över från den
gamla kyrkan in i den evangeliska.
Det ligger utanför ramen för denna
uppsats att undersöka huru och
varför detta arv under 17- och
1800-talen förspilldes. Har man lärt
känna denna gamla sköna sång
måste man med vemod tänka på
huru ringa den del är som bevarats
fram till vår tid.
Erinras måste dock, om det oför-
trutna arbete som särskilt Dr. R.
Norén nedlade vid arbetet på 1897
års Musik till svenska Mässan för
att ur de handskrifter från refor-
mationstiden, som stodo honom till
buds, bärga vad han ansåg möjligt
att bärga. Man må endast från vårt
nuvarande Missale erinra sig ur
adventstidens serie: Kyriet (n:r 2),
Gloria och Laudamus, det senare
tyvärr hårt beskuret för att passa
till den ordalydelse 1894 års hand-
bok gav detta moment, Sanctus och
Agnus Dei, för att få ett belägg på
vilken levande makt den gregorian-
ska sången i mässan ännu i vår tid
utgör. Arthur Adell.
Liturgiskt-kyrkomusikaliska strävanden i nu-
tidens västerländska kristenhet.
Tysklands evangeliska kristenhet.
IE. ’
Den praktiska renässansen.
Vi komma nu över till den prak-
tiska renässansen, därvid det gäller
2 Rodhe: Studier i den svenska reformationstidens liturgiska tradition.
1917, s. 107.
att se, huru de strävanden, som
närmast tillhöra det litterära om-
rådet och diskuterats i de fackliga
organen, slagit igenom i praktiken.
Därvid blir uppgiften huvudsakli-
Upps.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
