Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
brosij och Augustini loffsong» Te
deum (nps. 505), vilken avslutade
Matutinen. — Den andra gruppen
betecknas som sånger »epter några
Latinska hymner utsatte som j for-
tiden haffua j kyrkionne brukade
warit> och utgöra hymner, vilka
brukats i kyrkoårets olika högtider :
vid söndagarnas och helgdagarnas
vesper och completorium, alltså vid
de »tider» eller bönetimmar, som
samlade mest folk ".
Ännu en betydelsefull åtgärd
vidtager Olaus Petri, då han i 1537
års upplaga av mässordningen inför
dels översättningen av bönen »Vaka
över oss, Herre» och anger med’ru-
briken »Ad completorium»>, när bö-
nen skulle brukas, dels ock kollekt-
bönerna, vilka användes både i
mässan och i tiderna”. Detta om
Olaus Petri insats.
Självfallet har Laurentius Petris
intresse sträckt sig också till tide-
gärden. I 1553 års Liten sångbok
finna vi införda Te Deum, hymner-
na från 1536 års psalmbok (samt-
liga med notlinjer över texten), Sa-
karie och Marie lovsånger (däremot
saknas egendomligt nog Simeons
lovsång) samt kollektbönerna för
hela kyrkoåret. Jag kan här ej un-
derlåta att påpeka att i de exemplar
av Liten songbook, som jag varit i
tillfälle att se, noter ej funnits in-
skrivna i notsystemen för dessa
sånger.
Viktigare är hans insats genom
Kyrkoordningen, som utkom av
trycket 1571. Redan i dess förord
tar han till orda för den gamla tide-
gärdens fortsatta bestånd. Han av-
visar »wår Widderpart the Calui-
nister», eftersom de ej kunnat fram-
bära fullgiltiga skäl emot tiderna,
Arthur Adell
och därför »låte wij oss theras få-
fenga murr oc knorr intet anfechta
uthan bruke — såsom waant är —
Ottesongs och Afftonsonghs tijdher
med ordentliga Psalmer, Hymner,
Antiphoner, Lecser”, Responsorijs,
Collecta etc.>. Han ägnar därpå i
Kyrkoordningen ’ett helt kapitel
»Ordning medh Kyrkesongh> åt bö-
netimmarnas anordning, en sak som
var så mycket mera angelägen, som
»med thenna Kyrkesong haffwer i
förtidhen warit itt ganska stoort
misbruk». Dock, tillägger han,
och här kommer reformationstidens
evangeliska självmedvetande till ut-
tryck, »Wij kunne wäl — på Gudz
wegna — retta sådana misbruk ge-
nom itt christelighit förstånd och
sedan finna then måtto ther medh
som effter wår och tidsens lägenheet
kan wara beqwemligast».
Laurentius Petri accepterar de
stora tiderna: Ottesång, omfattande
såväl Matutin som Laudes, Afton-
sång, motsvarande Vespern, och
Nattsång eller Completorium. ’ Av
de gamla momenten, varav tiderna
bestodo, upptar han, i överensstäm-
melse med den tradition, som redan
faktiskt utbildats, allt, som var
hämtat ur skriften eller stämde
överens därmed. Även beträffande.
momentens inbördes ordning blev
man vid det gamla.
Men huru utfördes nu tidegärden
ute i bygderna? Kyrkoordningen
ger endast rätt allmänna anvis-
ningar. För musiken måste man
följa de gamla Antifonarierna, som
funnos kvar i kyrkorna, och i dessa
stryka vad som var oförenligt med
evangelisk uppfattning. En var fick
själv skapa sig och sin kyrka ett
antifonarium genom att med ur-
1 Till hela denna avdelning se Rodhes epokgörande arbete: Studier i den svenska
reformationstidens liturgiska tradition, s. 16 ff.
2? Olaus Petri: o. a. a. II, s. 443 o. 446.
3 Lecser = Lectio, läsning av text ur bibeln, under medeltiden även ur helgon-
legenderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
