Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gregorianska
skillning utvälja ur det gamla gre-
gorianska materialet, vad som var
lämpligt. Det var en stor och grann-
laga uppgift, som kom att åligga
den tidens liturgiskt intresserade
präster och skolemästare och de
som regerade sången vid katedral-
skolorna, sedan korprästerna blivit
avskrivna. De tryckta sångböcker
för tidegärden, som Laurentius Petri
1 Kyrkoordningen uttalar en för-
hoppning om, orkade den svenska
reformationstidens storvulna och
dådkraftiga kyrka dock ej med.
De blevo ej mera än manu-
skript, men som sådana äro de
goda minnesmärken över tidens
liturgiska kultur. Vi kunna tänka
på de största: Aspöboken, enligt
Rodhe tillhörande 1550-talet, Ordo
canendi från omkring 1570 och
Tunhemsboken från 15817. Men
ännu alltjämt upptäckas handskrif-
ter från 15- och 1600-talen, vitt-
nande om intresset runt om ute i
landet för det gregorianska arvet
även i tidegärden.
Först när det var för sent kom-
mo de tryckta Antifonarierna. De
båda upplagorna av Liber cantus
innehålla nämligen noter för tiderna
vid de stora högtiderna: 1620-års
upplaga, avsedd för Ärkestiftet,
upptar musik till tiderna för jul,
påsk, pingst och Mikaeli, medan
1623 års upplaga, avsedd för Växjö
stift, endast innehåller julens och
påskens.
Påpekas bör törhända, att också
här har den latinska texten bibehål-
lits i antifoner och responsorier.
Så vitt dessa verkligen hava utförts,
har tidegärden alltså sjungits öm-
som på latin, ömsom på svenska.
Det som kunde hämtas ur bibeln:
arvet i Tidegärden 149
psalmerna, cantica och texterna,
eHer ur den svenska psalmboken:
hymnerna föredrogs väl åtminstone
som regel på svenska, det övriga på
latin.
De båda upplagorna av Liber
cantus utgöra ett otvetydigt vittnes-
börd om att den gregorianska sång-
en i tidegärden levde vid 1600-talets
ingång. I ett Gnosjö kyrka tillhö-
rigt exemplar av Växjöupplagan har
jag funnit årtalet 1670 antecknat. I
ett annat, hårt skadat exemplar, till-
hörigt Grenna kyrka, har införts ett
supplement av hymner för tidegär-
den, samtliga med latinsk text även
för de hymner, för vilka svensk
Översättning redan fanns tillgänglig.
Ett intressant belägg på huru den
gregorianska sången i tidegärden
verkligen odlades, lämnar Johannes
Bureus, Gustaf Adolfs lärare, i sitt
arbete: »Sumlen» ”. Från ett besök
i Luleå vid jultiden något av åren
omkring år 1600 berättar han: »I
Lule är Capellanen skolemästare
och barnen ur Soknen gå i kapel-
lanstugan til lära, the övas til at
sjunga lexor och psalmer, straffas
medh sten och band och rijs»>. Yt-
terligare skildrar han noggrant
gudstjänsterna vid julens storhelg.
Vid julaftonens aftonsång var
ordningen denna:
»1. Psalm. 118 på Swensko. then
sungo så väl almoghen som
gossarna. (Man må hålla i
minnet att när här talas om
psalmer avses alltid psalmer
ur psaltaren, som reciterades.)
2. sedhan Nu bidhie vij then H.
And. (Jfr gps. 182; nps. 135.)
3. begynnes predikan exordium
admonens ad Orationem. (En-
ligt en anteckning — meddelad
2 Rodhe: Studier i reformationstidens tradition, s. 82: 105 och 120.
? Johannes Thom&e Bureus: Sumlen där vthi ähro Åtskillighe Collectaneer, som
vthi een och annan måtta tiäna till Antiquiteternes excolerande.
av G. E. Klemming i De svenska Landsmålen.
181—183; 185.
Utgiven i urval
Stockholm 1886. 24:de häftet; sid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
