Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gregorianska
göra ett högst intressant belägg på
huru bestämmelserna i 1571 års
kyrkoordning omsattes i gudstjänst-
livet. Att Bureus så noggrant redo-
gjort för de gudstjänster han bevis-
tat i Luleå, torde väl få anses bero
på att han här mötte något han ej
var van vid från Stockholm, där
han varit anställd sedan 1590.
Särskilt skildringen av aftonsång-
ens ordning visar, huru denna guds-
tjänst höll på att förvandlas, dels
därigenom att den gamla Vesper-
ordningen uppblandats med mo-
ment ur Completoriet (utom bö-
nerna och hymnen hör syndabekän-
nelsen ursprungligen till Completo-
riet), dels därigenom att predikan,
föregången av den vidlyftiga böne-
avdelningen, även den förlagd till
predikstolen, har inskjutits i den
gamla bönetimman och förändrat
dess gamla karaktär. Den gregori-
anska sången utgjorde det inledande
och avslutande momentet. Möjligen
har, att döma av den sammanfat-
tande ordningen för alla afton-
sånger, denna sång utförts allenast
vid de stora högtiderna.
Utom predikan har också den
svenska psalmen begynt få fast plats
i gudstjänstordningen. Det blir se-
dermera dessa båda moment: pre-
dikan och den nya evangeliska psal-
men, som "komma att helt omdana
de gamla bönetimmarna.
Bättre bevarad är Ottesången
med Venite, tre psalmer, tre »läxor»>,
Te deum och Sakarias lovsång. I
överensstämmelse med 1571 års
kyrkoordning saknas här också pre-
dikan.
Högeligen intressant är ju den
meddelade uppgiften om att allmo-
gen deltog i den recitativiska psal-
modieringen av de davidiska psal-
merna, cantica och Te deum. Det
gregorianska arvet hade sålunda —
1 Biskop J. Rudbeckius: Kyrkio Stadgar för Westerås Stift.
3 Rodhe: Sv. gudstjänstliv, s. 209.
Upps. 1900.
arvet i Tidegärden 151
tack vare kapellanens osparda nit i
kapellanstugans skola? — här bli-
vit gemene mans egendom. Tide-
gärden var vorden församlingsguds-
tjänst.
I Johannes Rudbeckius” Kyrkio-
stadgar för Västerås stift, vilka
torde avspegla förhållandena där-
städes under dennes episkopat, 1618
—1646, förekomma i Cap. III: Om
kyrckio sångh i närmaste anslut-
ning till bestämmelserna i 1571 års
kyrkoordning anvisningar för ti-
derna ’. |
Inom Strängnäs stift synes den li-
turgiskt och musikaliskt intresserade
biskopen Johannes Matthize, 1643—
1664, ha ivrat för bevarandet av de
gamla tiderna i en något modernise-
rad form. Hans ordning för ottesång-
en upptog fortfarande Venite, två
läxor, Te deum och Benedictus, af-
tonsången åter: en eller två Davids
psalmer, Magnificat, och för hösten
Nunc dimittis samt böner ur de
gamla tiderna. Predikan är före-
skriven i båda gudstjänsterna ?.
Under 1600-talets senare del bli
erinringarna om det gregorianska
arvet i tidegärden så småningom allt
sparsammare. Ute i bygderna levde
det väl kvar. 1695 års psalmbok
upptog allenast Te deum, några av
de gamla hymnerna från tiderna
samt de tre nytestamentliga cantica.
1819 utmönstras de senare och Te
deum samt ett antal av hymnerna.
Det gregorianska arvet är förspillt.
Vi ha redan mött några av orsa-
kerna till denna utveckling. Predi-
kan krävde allt mera plats och
gjorde en reduktion av tidernas
längd nödvändig. Så småningom
åt predikan ut sången. Samtidigt
med att den nya predikokulturen
begynte utvecklas, sjönk den gamla
sångkulturen. Man orkade ej med
att utveckla och odla båda.
Utg. af H. Lundström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
