Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handboksförslaget 1926
samma person i Gudomen och ej ss.
i G. H. understundom sker, än till
Fadern, än till Sonen. (Ex.: Julda-
gens högtidsbön n:r 3 börjar med ett
anropande av Fadern, men vänder
sig redan i andra meningen till So-
nen. Slika kastningar verka stö-
rande.) Ett undantag bildar givet-
vis högtidsbönen på Heliga Trefal-
dighetsdag, där alla tre personerna
i Gudomen anropas. Detta kom-
mitténs strävande måste betecknas
såsom högeligen lovvärt. Emeller-
tid ha kommitterade stött på syn-
nerligen stora svårigheter, vilka de
ofta ej bemästrat. Särskilt Julda-
gens högtidsbön måste betecknas
som bättre i den äldre avfattningen.
2) Kommitterade synas ha eftersträ-
vat ett mera nutidsmässigt, lättare
flytande språk. Mot detta torde åt-
skillig opposition komma att rikta
sig, som betvivlar såväl nödvändig-
heten som lämpligheten härav. I
det hela torde om den G. H. kunna
sägas, att den ej präglas av sådan
ålderdomlighet, att den för flertalet
nutidsmänniskor är oförstådd eller
ens svårförståelig. Risken blir då
så mycket större, att den monumen-
talitet, som skall utmärka liturgien,
prisges åt vardaglighet eller banali-
tet. Endast undantagsvis synas kom-
mitterade dock hava råkat ut för
denna fara. Som bevis att de dock
ej gått alldeles fria, må anföras av-
slutningsformelni av nyårsbönen (s.
93): I Jesu namn. Amen. Detta hör
hemma i den talade predikan, ej i
den fixerade liturgien. En annan är
risken att den pregnanta rytm, som
skall vara liturgiens särmärke, ge-
nom inplockade småord går förlo-
rad. För denna fara synas kommit-
terade ej ha tillbörligt varit på sin
vakt. Som belägg må anföras ett
citat ur Trettondedagens högtidsbön
(Kap. 1, mom. 4, s. 5). G. H. har
följande sats: Vi tacka dig, att du
har sänt din enfödde Son i världen
163
såsom livets ljus till salighet för alla
människor.
formulering: Vi prisa dig, därför
att du har låtit din enfödde Son
komma i världen med ljus och liv
och salighet för alla människor.
Till strävan efter nutidsmässigt
språk må ock räknas utrensandet av
äldre, i talspråk numera sällan bru-
kade ordformer. Det är självklart,
att liturgien även i detta stycke
måste om ock långsamt följa utveck-
lingen. Dock, så länge dessa ord-
former leva i skriftspråket eller i
predikolitteraturen finnes ingen an-
ledning att utrensa dem, helst deras
innehåll ej är oklart.
H. F. ersätter alltså, som det vill
synas skäligen onödigt, ordet »rik-
ligen» med »rikligt» (Kap. 1, mom.
8, s. 7; Kap. 1, mom. C, s. 8);
ordet »krafteligen» med »kraftigt»
(Kap. 1, mom. 6, s. 6); ordet »man-
domsanammelse» med <»födelse»
(Kap. t, mom B. 2, s. 4) 0. s. v.
Inför liknande rättelser erinras
man oemotståndligt om ärkebiskop
Söderbloms dräpande kritik i 1920
års kyrkomöte av kriarättandet av
Wallins psalmer. : Man hade strukit
och rättat. Varför? »Därför att det
är ovanligt, men>, tillägger ärkebi-
skopen, »det är poetiskt, och det
väcker uppmärksamhet och efter-
tanke. Jag minns, vad en bonde sade
om en tjänsteman, som på grund av
sin självständighet icke kunde be-
hålla sin plats på bolaget. Bonden
yttrade: »Inte vet jag, vad det var
för fel med honom, men dom sa, att
han hade karaktär.»»
III. Till dessa tvenne allmänna
iakttagelser om böneavdelningarnas
omredigering må läggas en tredje,
berörande en synnerligen viktig frå-
ga: den om liturgiens anknytning
till bibelordet. Å ena sidan är det
för liturgiens förankring i det from-
ma själslivet av vikt att bibelläsaren
känner sig hemma i liturgien, där-
H. F. föreslår följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
