Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
Handboksförslaget 1926
tillfredsställande sätt ordna för recitati-
visk sång.
Överhuvud måste som allmän
anmärkning i detta sammanhang
kraftigt betonas det oriktiga i kom-
mitténs förfaringssätt vid omredige-
ring av litanian, ett fel som vidlått
de sista årtiondenas revisionsarbeten
över huvud: nämligen att man om-
arbetat och nydiktat utan att sam-
tidigt den musikaliska sidan av sa-
ken beaktats; härigenom ha musi-
kaliskt sett omöjliga texter insmu-
git sig. I fråga om den föreliggande
revisionen måste detta så mycket
mer beklagas, som kyrkomötet självt
165
vid beslutets fattande direkt utta-
lade sig för ett samtidigt beaktande
av de musikaliska synpunkterna.
Det vore högeligen att beklaga, om
man återigen fölle tillbaka på det
gamla, vrånga förfaringssättet, att
först fastslå en text, som sedan nöd-
torfteligen skulle förses med musik.
Fastställandet av de delar av hand-
boken, som skola kunna utföras till
sång, får icke ske, förrän samtidigt
en reviderad musik till desamma fö-
religger. Erfarenheterna från de
sista psalmboks- och handboksrevi-
sionerna tala härvid ett tillräckligt
tydligt språk: spåren avskräcka.
Andra delen.
3 kap. Om Dopet.
Som helhetsintryck av det nya:
förslaget till dopformulär torde väl
kunna sägas, att det betecknar ett
avgjort framsteg vid jämförelse med
de förslag, som sett dagen under de
sista åren. Den nytillkomna ingres-
sen ur Dav. ps. 8 är en verklig vinst.
Värdefulla delar av det äldre dop-
formuläret hava bevarats, överhu-
vud är revisionen av detta kapitel
betydligt varsammare än det senaste
kommittéförslaget. Samma varsam-
het gör sig likaledes gällande i fråga
om dispositionen.
Den förnämsta avvikelsen från
nu gällande dopformulär är givetvis
att vid handpåläggningen föreslås
Fader vår utbytt mot välsignelsen.
Detta innebär en avgjord försäm-
ring av följande skäl: 1) Det bety-
der brytandet av en evangelisk,
svensk tradition, som inleddes av
Olaus Petri i 1529 års handbok, en
tradition, som ej ens neologien hade
hjärta att bryta med. 2) Genom för- :
ändringen har handpåläggningen
helt fått karaktären av enbart kon-
sekrationssymbol. Detta förstärkes
dels genom slutorden i den förma-
ning som föregår Mark. 10: 13—16:
»att vår Herre och Frälsare ville i
nåd mottaga det och välsigna det»
— dels ock genom evangeliets egna
slutord: »Och han tog dem upp
i famnen och lade händerna på dem
och välsignade dem». De närva-
rande dopvittnena torde ej kunna
undgå intrycket av att handpålägg-
ningen vill åskådliggöra Kristi väl-
signelse, och att prästen i viss mån
kommer att »spela» Kristus. . Detta
synes böra högeligen undvikas. 3)
Handpåläggningen såsom symbol
för bön och förbön kommer ej här
till uttryck såsom genom den hittills
brukade anordningen med Fader
vår. Och i handpåläggningen så-
som symbol för förbön ligger dock
ett från evangelisk synpunkt rikare
innehåll än då den betraktas som
enbart konsekrationsgest. Och sö-
ker man efter en bön att då bruka,
lärer näppeligen någon annan kun-
na komma ifråga än Herrens egen
bön. Dess lämplighet som förbön
torde ingen vilja bestrida, som kän-
ner Luthers tolkning av bönepunk-
terna. 4) Handpåläggningen be-
tecknar en av dopaktens höjdpunk-
ter. Vid sådant förhållande bör
denna ej försvagas genom ersättan-
det av ett nytestamentligt ord med
ett gammaltestamentligt. Skall en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
