Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalmvalet vid högmässan
183
Psalmvalet vid högmässan.
. En del av högmässan, som väl
borde tilldraga sig en särskild upp-
märksamhet från såväl prästens
som lekmannens sida, är psalmva-
let. Från prästens — ty på honom
vilar ansvaret för detsamma. Från
lekmannens — ty psalmsången är
ju det moment i gudstjänsten, där
han företrädesvis har tillfälle att på
ett aktivt sätt deltaga. Tyvärr är
psalmvalet likväl knappast föremål
för den uppmärksamhet och det in-
tresse, som det förtjänar. Olika
präster välja psalmer efter vitt
skilda principer, många välja nog
rent av utan att tillämpa några prin-
ciper alls.
Psalmvalet vid högmässan är,
om det skall göras med tillbörlig
omsorg, en ganska invecklad sak
och frågan torde därför — liksom
på grund av dess stora betydelse
för mässans rätta utformning — för-
tjäna att alltemellanåt upptagas till
förnyad diskussion. Vid frågans
behandling ha historiska, liturgiska,
dogmatiska, estetiska, psykologiska
och musikaliska synpunkter rätt
att vinna beaktande.
Efterföljande försök till psalm-
’ sättning för vissa delar av högmäs-
san utgår från följande allmänna
förutsättningar:
1) I dogmatiskt hänseende rent
felaktiga psalmer få under inga för-
hållanden tillgripas.
2) Psalmer, som visserligen kunna
stå sig inför en profanestetisk kri-
tik, men som ej fylla de krav, en
fast kyrklig smak har rätt att ställa
på form och ordval, böra ej annat
än i yttersta nödfall få komma till
användning.
3) Psalmer, som måste föra med
sig en ovärdig eller rent av under-
haltig melodi, få på inga villkor be-
gagnas, hur goda orden än må vara.
Få ting ha nämligen så stor för-
måga att förstöra den religiösa sma-
ken och förflacka det religiösa sin-
net som en mindervärdig melodi.
Denna sista regel var före 1920
överflödig. Sedan vi fått Nya Psal-
mer är den emellertid så mycket
nödvändigare. Tyvärr beaktas den
alltför litet.
Efter dessa allmänna anmärk-
ningar övergå vi till de särskilda
psalmerna.
IL. Ingångspsalmen.
Första gången en svensk ingångs-
psalm i vår mening" föreskrives i
.en svensk kyrkohandbok är 1811 ?.
Det skulle ha varit av stort intresse
1 När Olavus Petri i 1531 års mässa säger, att »ingången må vara någon psalm
eller annan lovsång av Skriften uttagen», åsyftar han med psalm en psalm ur Psal-
taren.
sånger eller visor.
2:a uppl. s. 29).
Vad vi nu mena, när vi utan vidare tala om psalmer, hette på den tiden.
Som boktitel i vår tids mening möter ordet psalmbok först 1567.
? Quensel betecknar den som »ett lån från Tyskland>
Alldeles okänd är dock icke »ingångspsalmen» i Sverige före 1811.
(Vårt Högmässoritual,
Kyrko-ordningen av år 1571 medgiver, att där man icke sjunger den gamla latinska
introitus må i dess ställe »desse psalmer ömsom sjungne varda: Av djupsens nöd,
Fader vår som i himlom äst, O Fader vår, Nu bedje vi etc.» Något mera allmänt
bruk av detta medgivande har väl knappast gjorts, då 1614 års handbok helt och
hållet förbigår ingångspsalmen. Vid tiden för tillkomsten av 1811 års handbok torde
den på åtskilliga ställen ha varit i bruk, fastän gällande handbok icke föreskrev den.
Så föreskrives t. ex. redan 1683 i en »korordning» för Linköpings domkyrka, att
under sammanringningen till högmässan skall spelas en morgonpsalm (Westling, Ur
Linköpings stifts historia 1593—1843, sid. 172.) - Alltså ingenting annat än en »in-
gångspsalm»> till den omedelbart efter sammanringningern börjande mässan. Biskop
Gezelius lämnar 1673 en liknande föreskrift för Åbo stift: en morgonpsalm eller
annan tjänlig psalm skall sjungas före syndabekännelsens början, åtminstone om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
