Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalmvalet vid högmässan
för sin uppfattning av ingångspsal-
men, äro tämligen lösliga.
Att församlingen på grund av
den efterföljande syndabekännelsen
nödvändigt måste börja varje hög-
mässa med en bönepsalm torde få
anses alltför mycket vara konstruk-
tion. Skulle en kristen församling
endast omedelbart efter syndabe-
kännelsen kunna sjunga Guds lov?
Får icke syndabekännelsen och bö-
nen om förlåtelse tvärtom s. a. s.
förstärkt bakgrund genom att bed-
jas i ljuset av någon särskild Guds
nådesvälgärning, som i ingångspsal-
men besjungits? Quensels psyko-
logiska nit synes här hava drivit
honom alltför långt.
Och varför skulle den samman-
blandning av ingångspsalmen med
den gamla introitus, som handbo-
kens föreskrift innebär, vara otill-
låtlig eller av ondo? = Historiskt
sett är ju introitusmomentet en
Konung Davids psalm, sjungen un-
der det att prästen tågade in till
altaret för att börja gudstjänsten.
När sedan prästens förberedelse till
mässan, som föregick introitus, för-
lades från sakristian till altaret,
blev den långa introituspsalmen
överflödig, varför större delen bort-
föll och blott en eller ett par verser
av psalmen jämte antifonen och
Gloria Patri lämnades kvar. Då nu
antifonen (liksom i mindre grad
psalmen) var de-temporefärgad,
blev introitus ett moment, som på
ett mycket kraftigt sätt angav da-
gens ställning i kyrkoåret. När vi
nu tyvärr förlorat det gamla intro-
itusmomentet och knappast kunna
hoppas på att inom överskådlig
framtid återfå det i ett någorlunda
tillfredsställande skick, vad otillbör-
ligt skulle väl ligga i att söka er-
sättning därför på det för oss när-
mast till hands liggande sättet: i en
efter kyrkoåret vald psalm?
Skall emellertid en sådan
in-’
183
gångspsalm kunna bliva en något så
när brukbar ersättning för det
gamla introitusmomentet, fordras
att varje söndag verkligen får en
efter sin karaktär passande psalm,
som icke användes som ingångs-
psalm på någon annan söndag un-
der året. Vidare måste denna in-
gångspsalm vara densamma år ut
och år in, så att det ingår i det all-
männa medvetandet, att varje sön-
dag har sin bestämda ingångspsalm
lika väl som sin epistel och sitt
evangelium.
Frågan vore värd att upptagas
till behandling vid prästerliga sam-
mankomster. Man kunde tänka sig
en partiell lösning av den sålunda,
att för saken intresserade präster.
stiftsvis enade sig om en gemensam
introitus-cykel. Visade det sig, att
en dylik cykel verkligen »>fyllde ett
känt behov», så skulle den små-
ningom av sig själv arbeta sig in
bland prästerna och genom dem i
församlingarna. Det må uttryck-
ligen betonas, att förslaget är fram-
ställt, icke av någon månhet om
prästernas bekvämlighet, utan av
månhet om högmässans värdighet
och av intresse för kyrkoårsmedve-
tandets inträngande i församling-
arna.
Valet av ingångspsalm har, se-
dan 1920 års evangeliebok antagits,
i ett avseende betydligt underlät-
tats. I de olika söndagarnas Över-
skrifter är deras ställning i kyrko-
året officiellt ’fastslagen. Dessa
överskrifter måste sålunda ock få
angiva grundtanken i ingångspsal-
men.
Här nedan publiceras början (ad-
vent, jul, epifanias) av en introitus-
cykel, som uppgjorts tillsammans
med ett par präster (kyrkoherde D.
Glimborg och komminister M. Sved-
berg) och prövats under de senare
åren. Den är uppställd enligt ovan:
antydda principer. Dessutom har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
