Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgeln och den gudstjänstliga musiken 21
Missbruket av orgeln. kommer
tidigt in också i den lutherska kyr-
kan. Organisterna börja framför
allt tänka på att ådagalägga sin
virtuositet genom mellanspel mel-
lan. versraderna, Ööverlastning av
kontrapunkt och figureringiackom-
paghemanget o. s. v. Så åtminsto-
ne eller särskilt i städerna. I
kyrkoordningarna förbjudas orga-
nisterna allt emellanåt att spela
»världsliga. och lättfärdiga sånger»,
såsom uttrycket lyder. Likaså för-
bjudes att draga ut för långt på ti-
den med »musica figurata» och
med »Orgeln» (orgelspel), så att det
förhindrar och för länge uppehål-
ler församlingssången (»das ge-
meine Gesang der ganzen Kir-
chen») och den övriga gudstjäns-
ten. Med den italienska glänsan-
de operastilens inträngande och
herravälde i musikvärlden, också i
kyrkomusiken, .då även gudstjäns-
ten börjar urarta till konsert med
ett mindre eller större påhäng av
andlighet eller kanske blott av re-
liglös stämning, blir kyrkan ofta
för organisterna i de större kyrkor-
na knappast mer än en plats, som
lämnade fritt »spelrum>» för deras
tävlan i virtuositet. Att man då i
själva »stilen» kom bort från den
äkta kyrkomusiken, torde knappast
behöva påpekas.
Även inom den ovan nämnda
»sundare» riktningen, representerad
framför allt av Johann Sebastian
Bach, fick, såsom också nämnts,
konstmusiken en oskäligt stor plats
i gudstjänsten. Det gäller då ock-
så orgelspelet, om än i mindre grad
kanske än den vokala delen av
konstmusiken, representerad fram-
för allt av kantaten. Man behöver
knappast se mer än partituret till
den i Leipzig år 1903 på »Bach-
Vereins» föranstaltande hållna, från
Bachs tid rekonstruerade festkanta-
ten för att härav få ett livligt intryck.
Orgelns storartade utveckling i
nyare tid med dess härliga resur-
ser, vilka sätta den i stånd att åter-
giva orkesterns alla klangfärger,
»tala alla musikens underbara
språk» skulle man nästan kunna
säga, har ju gjort denna musik-
instrumentens konung — eller kan-
ske drottning! — till framförallt ett
det mest underbara konsertinstru-
ment. Och vill den tjäna sin upp-
Öft i gudstjänsten, så kan den
nästan »tala med änglatunga».
Men då måste den — och den
som hanterår den — veta sin plats
såsom tjänande, ej härskande, och
söka icke sitt eget, utan den Her-
res, som Ȋr i sitt heliga tempel,
men också när dem som hava en
ödmjuk och förkrossad ande».
Det kan den göra i de underbaraste
toner. Men såsom det av en fram-
stående organist blivit sagt: det
behövs stor försakelse också här-
för från organistens sida, liksom
det nog behövs ett mer djupgående
studium än någonsin, bl. a. också
av psalmer och psalmverser för
varje söndag; att organisten skall
ha psalmerna senast på lördagens
morgon, behöver i detta samman-
hang knappast påpekas. Men kan-
ske behöver det nämnas, att han
skall ha dem, icke blott för att icke
sjunga fel på orden och så vilse-
leda församlingen, utan också för
att vara inne i psalmens skiftnin-
gar. Ty också orgeln skall ju tala.
Ja, musiken 1 gudstjänsten skall
tala gudstjänstens språk, tala icke
erotik och romantik, utan evangeli-
um. Och gudstjänsten blir icke vad
den skall vara utan att också musi-
ken får ha sin talan där, får föra
både Guds talan inför människorna
och människornas talan inför Gud:
Musik och gudstjänst äro de två,
som nog likt äkta makar äro kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
