- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1927 /
51

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Högmåässan 51

Högmässan.

Inför Herrens ansikte ställer oss
all sann gudstjänst. Inför Herrens
ansikte — det är också högheten
hos vår kyrkas gudstjänstordningar,
att de föra oss dit. Låt mig söka
visa, huru denna synpunkt kan ge-
nomföras på vår högmässa.

» Helig, helig, helig är Herren
Sebaot. Hela jorden är full av hans
härlighet». Sådan var änglahyll-
ningen till himmelens och jordens
Herre, såsom Jesaja, profeten, för-
nam den, då den sjöngs av varelser,
vilka trots sin himmelska renhet
skylde sina anleten och sina fötter
inför den Heliges åsyn. Den He-
lige, inför vilken intet orent kan få
komma, är i sitt heliga tempel, det
är detta, som vi och församlingen
med oss skola göras medvetna om.
Han vars härlighet uppfyller all
världen, är i detta nu i det fördolda
nära dem som hava en förkrossad
ande. Allt detta underbara sker i
Guds församling — den Helige i
höjden gästar människor. Äro vi
själva, är Kristi församling skakad
i sitt innersta av denna allt annat
fördunklande visshet? Uttala vi,
sjunga vi orden, så som stode vi

med änglarna inför levande Gud?
Så att vi uppleva: Gud är mitt
ibland oss?

Vissheten därom måste böja oss -
ned i stoftet, tvinga oss till synda-
bekännelse. — En stackars, svag
människa, en bristfull präst i en
bristfull kyrka böjer knä vid Her- -:
rens altare. Ju djupare medveten
han är om sin egen oskicklighet,
sina prästerliga synder och försum-
melser, dess allvarligare bli orden
och deras mening. Men än mer för-
krossande är hans uppgift: han
skall samla till ett sin församlings
synd, de mångas, som felat och för-
summat i hans egen kristna försam-
ling, och han skall bära hela bör-
dan inför den Helige, som vet allt ".
Och vad här sagts om prästen gäl-
ler även för varje gudstjänstdelta-
gare i kraft av det allmänna prästa-
dömet.

Ser jag fel: eller äro vi ej här
mer än någonsin kallade att bliva
en Kristus den ene för den andre,
för att bruka Luthers ord i skriften
om en kristen människas frihet.
Kristus bar all världens skuld för att
försona den. Skola då ej vi bära

1 Vi stå i samma belägenhet som profeten Jesaja, då han ropade: »>Ve mig, jag

(Jes. 6: 5.)

" förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk, som har orena läppar.»
Det allvarliga i vår belägenhet är alltså, att vi alla äro tyngda av samma

skuld: Ingen finnes bland människor, som står oskyldig, bakom vilken vi kunna
rädda oss. Lika visst, som vi måste göra en individuellt sann syndabekännelse,
ansikte mot ansikte med Gud, utan alla självbedrägliga sidoblickar eller sidotankar
på dem som till äventyrs kunna vara sämre än vi själva, så måste vi bekänna vår del
i och bära ansvaret för församlingens gemensamma skuld. Syndabekännelsen är i lika
hög grad en den enskilda själens som en hela församlingens handling och bön. Lika
visst som vi måste stå en och en inför Gud, lika visst måste vi i den stunden känna
oss helt ett med församlingen omkring oss,

Av detta framgår, att jag ej kan dela deras uppfattning, som hävda den Olaus-
Petriska bekännelsens företräde framför »Barmhärtige Gud . . > för den förras indi-
vidualistiska avfattnings skull. Just ansvaret under den gemensamma skulden kom-
mer till ett starkt uttryck i den senare. I Olaus Petris bekännelse kommer ock genom
orden »>som med synd född» tanken på meddelaktigheten i släktets skuld till uttryck.
Detta framhäves ytterligare genom den hittills brukade kollektiva avslutningen, vil-
kens borttagande i sista handboksförslaget måste betecknas såsom en försämring. —
Syndabekännelsen ur psalm 51: »Gud, var mig nådig», låter ingenstädes tanken på
den gemensamma skulden komma till uttryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1927/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free