Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Församlingssångens
konstitutiva moment 97
Församlingssångens konstitutiva moment !.
Vid en jämförelse mellan de tre
historiskt givna arterna av kyr-
kans sång: altarsången, körsången
och församlingssången, framträda
tvenne omständigheter. Först och
främst finner man, att det ligger i
sakens natur, att kyrkans sång en-
dast kan omfatta dessa tre arter:
den enes, de fås och de mångas
sång. På den logiska sammanlägg-
ningens väg kan ej en fjärde kate-
gori åstadkommas utöver dessa tre.
De äro också att finna i de kristna
kulterna från den romerska kyrkan
till de mest extremt reformerta rikt-
ningarna. För det andra kan obser-
veras, att dessa tre arter stå i det
inbördes förhållandet, att de i det
närmaste utesluta varandra, m. a. o.
att hos var och en av dem fram-
träda sådana konstitutiva moment,
som de andra i regel icke äga.
Mot det första påståendet skulle
dock en invändning tåla vid att när-
mare begrundas. Låt vara att tal-
förhållandena, till varandra adde-
rade, ej medgiva någon ny kategori,
så kunna dock vardera av de tre
kategorierna, ställda vid sidan av en
annan, bilda åtminstone en ny kom-
plex. Man skulle vara frestad att
översätta de givna kombinationerna
med följande benämningar: solo
och kör; kör och menighetssång
0. s. v. Vore nu översättningen och
förhållandena i övrigt riktiga, för-
tjänade denna invändning tilltro.
Men den följande undersökningen
torde ge vid handen, att man kom-
mit på orätt väg. Altarsång och
solosång äro ej samma sak utan ur
liturgisk synpunkt väsensåtskilda,
likaså kör- och församlingssång.
Detta vidhålles, enär, såsom den föl-
jande framställningen skall visa,
samtliga trenne kategorier i regel
t Tankar till grund vid föredrag under
hava helt olika karaktäristika eller
konstitutiva moment. Det är till en
betraktelse av dessa, vi nu skola
övergå, i synnerhet vad vidkommer
församlingssången. |
Denna betraktelse måste för att
framhäva den här påstådda väsens-
olikheten så förlöpa, att vi jämföra
församlingssången dels med altar-
sången och dels med körsången
och därefter framställa en syntes
av vad vi funnit. Antydningar till
vad vi här vilja begrunda hava re-
dan givits i en föregående artikel:
» Sången i Guds hus» ?. Det är dessa
antydningar, som i den nuvarande
artikeln skulle ytterligare fördjupas,
särskilt beträffande församlings-
sången.
I. |
Altarsångens karaktäristikum
framgår av en analys av dess ur-
sprungliga gestaltning, som vi åter-
finna i den gregorianska sången.
Ett närmare begrundande av den-
samma ger vid handen, att Guds-
ordet är det dominerande. Därför
finna vi recitationsmomentet myc-
ket framträdande i synnerhet i
psalmodierandet. Detta utföres med
det naturliga, högtidliga talets rytm.
Musiken blir därvid mycket under-
ordnad. Icke en tillstymmelse till
melodi förekommer. Man får det
intrycket, att ett melodiskt inslag
under reciteringens gång t. o. m.
skulle »störa», d. v. s. vända upp-
märksamheten från Gudsordet till
tonerna. Vinsten av »reciteringsme-
toden» är, att den bedjande liturgen,
besvarad av den bedjande kören,
kan på det mest omedelbara sätt ge
uttryck åt de känslor, som Guds-
ordet innehåller. Men under récite-
ringen längtar man dock efter mu-
14:e allm. kyrkliga mötet, 8—11 maj 1927.
2? Denna Tidskrift årg. 1926, sidd. 49 ff. och 85 ff.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
