Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Församlingssångens
antal rader förekomma (ex. H. 22, 3,
55), finna vi dock en tendens mot
enkelhetens grundsats. Vi kunna
tänka på, huru reprisen verkar i
”förenklingens syfte, ävenså på vad
vi kunde i detta sammanhang kalla
»imitationer», d. v. s. att en versrad
kan ton för ton vara alldeles lik en
annan eller åtminstone i ett annat
tonläge återupprepa melodigången
eller att början eller också slutet av
en rad har samma tonföljd som en
föregående. It. ex. n:r 22 förekom-
mer ej mindre än tvenne repriser
jämte flera imitationer. .Psalmerna
3 och 55 ha kallats resp. koralernas
konung och drottning. Den senare
är ju vår alldeles speciella julotte-
psalm. Ursprungligen hörde melo-
dien till n:r 509 i N. Ps., mättad av
stark jul- och trettondagsstämning.
Det förnämliga anslaget till psalmen
utgör en reminiscens från den gre-
gorianska sången just vid juletid
och har på ett genialiskt sätt kontra-
punktiskt behandlats av Liszt i hans
Kristus-oratorium. Den härliga me-
lodien till denna ganska växlande
meter fyller kravet på enkelhet där-
igenom, att de 3 första raderna till-
sammans med de 3 följande bilda
en repris. Efter dennas slut före-
komma 2 »imitationer», den ena på
orden: »unga, sjunga», den andra
på ej mindre än de 3 följande ra-
derna »med de gamla» »sig för-
samla» »jordens böner». Det kan
synas vågat att låta så mycket som
3 rader bli så lika. Man får en
obehaglig känsla av att inspiratio-
nen är på upphällningen, när den
sista av dessa tre rader tar sig lik-
som en »tankställare» med en fer-
mat. Men den spänning, 1 vilken
man blev försatt, får en lycklig upp-
lösning, ty nu griper melodien fatt
på grundskalans översta ton och
stiger undan för undan ned till den
lägsta. Så får den spänning, vari
man försattes, något av spänningens
konstitutiva moment 101
hela tjusning, och det blev en jub-
lande fröjd, när detta nästan dra-
matiska drag i en lyrisk psalm fick
en upplösning, där den till synes
hämmade inspirationen plötsligen
bröt fram i en hel ström av välljud.
Allt målar tydligt julmysteriets hän-
delser av ömsom förväntningar, öm-
som jubel.
Huru mycket än härvidlag den
subjektiva känslan kan spela in vid
en melodianalys, så framgår dock
av det sagda, huru enkelhetens kon-
stitutiva moment tillhör även melo-
dien ifråga om församlingssången.
Med denna grundsats stämmer ock
kravet på den obrutna melodilinjen,
som naturligtvis alltid. förefinnes.
Rubbningar härav skulle leda in på
konstmässighetens för att icke säga
— »konstighetens» grundsats.
Det kan nu ha sitt intresse att
se, huru menighetssången kommer
att te sig, om det melodiösa momen-
tet förstärkes eller försvagas. I se-
nare fallet uppstår den färglösa och
torftiga, i förra fallet den färgrika
och färggranna melodien. Den förra
verkar trivial utan antydning till in-
spiration. Den senare är sentimen-
tal och honungssöt, men med en
otuktad och obehärskad inspiration.
Den förra utmärkes av allt för
trägna imitationer eller omedvetna
imitationsförsök. Den alltför myc-
ket utpräglade enkelheten gör den-
samma lättlärd och banar på så sätt
vägen för dess oförtjänta popularitet,
som i hög grad främjas, om »slag-
dängan» med sin livliga och kraftiga
rytmik kommer den till hjälp. Vad
den färggranna melodien vidkom-
mer, hör den alltför mycket hemma
i romantikens värld. Den verkar
sentimental och honungssöt, feminin
och trånande. Den saknar heller
icke sin popularitet, i synnerhet om
det rytmiska momentet försvagas
ända till långsläpighet, så att man
riktigt kan »draga ut» på tonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
