Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiska reformsträvanden m. m.
och arbetar 1. för återställandet
. den biskopliga författningen
med apostolisk succession; 2. för
erkännandet av den objektiva ka-
raktären i det heliga sakramentet;
3. för återställandet av den gam-
malkyrkliga liturgien, särskilt den
heliga eucharistien såsom den krist-
na gudstjänstens huvudstycke och
kärna; 4. för förnyande av den
kyrkliga seden i anslutning till
kyrkoårets tider; 5. för återupp-
livande av klosterkallet, inneslu-
tande de därur senare framvuxna
lekmannaordnarna och bruket av
andliga övningar.
En värdefull eggelse för de li-
turgiska reformsträvandena har
hela den högkyrkliga rörelsen gi-
vit därmed, att den har visat, att
upptagandet av ekumeniskt stoff
kan göra våra gudstjänster rikare.
Detta krav framställes även av
andra kretsar i vår tid, såsom sy-
nes av följande ord av Paul Alt-
haus i hans skrift »Den evange-
liska gudstjänstens väsende»?: »I
våra gudstjänster måste varje gång
givas plats åt en erinran om Guds
hela Kyrka. Om »una sancta» (=
den ena Heliga) erinra oss redan
de gamla styckena av liturgien,
kyrkosångerna, som de olika kyr-
korna skänkt varandra (vi tyskar
borde tillägna oss det bästa av åt-
minstone de nordiska kyrkornas
skatter; vem ger oss levande över-
sättningar t. ex. av Grundtvigs
andekraftiga sånger?), Fader vår
och trosbekännelsen, de gamla pe-
rikoperna och =<:högtidsbönerna.
Men det måste ske mera: i kyrko-
bönen skulle uttryckligen alla kyr-
kor komma i åtanke, att Herren
måtte rena och samla dem; alltse-
1 Jfr Mensching o. a. a., s. 12.
123
dan Stockholm har en större vid-
hjärtenhet och större allvar i bö-
nen för hela Kyrkan blivit en. ny
plikt för oss. Och vi få ej fira nå-
gon nattvard utan den gamla bö-
nen från ”de tolv apostlarnas lära”:
”Tänk, Herre, på din Kyrka, fräls
henne från allt ont och fullkomna
henne i din kärlek och för henne,
den helgade, från de fyra väder-
strecken samman i ditt rike, som
du har berett för henne’».
Denna överblick åskådliggör för
oss de huvudsakligaste tendenser-
na, som träda i dagen i nutidens
liturgiska rörelser: betonandet av
formen i den konstnärliga rikt-
ningen, av tillbedjan i den mysti-
ska och av det objektiva i den hög-
kyrkliga riktningen. Vid första
påseende kan man tycka, att dessa
tre strömmar flyta alldeles obero-
ende av varandra, och helt visst
äro skiljaktigheterna såväl i de
föreslagna nya gudstjänstformerna
som även alldeles särskilt i de till
grund liggande dogmatiska åskåd-
ningarna ofta mycket stora. Och
dock löpa trådarna stundom sam-
man. Det finnes väl ingen hög-
kyrklig, som icke även arbetar för
tillbedjan och en helig och me-
ningsfylld form, lika litet som i de
andra riktningarnas skrifter och
gudstjänstordningar det objektiva
i bibelord och sakrament uteslu- :
tes. Den av mig företagna karak-
täriseringen är alltså att förstå så,
att det för var och en av dem givna
slagordet endast framhäver «det,
som av ifrågavarande riktning all-
deles särskilt betonas. (Forts.).
Adolf Allwohn.
2 Paul Althaus: Das Wesen des evangelischen: Gottesdienstes, Giitersloh, Verlag
Bertelsmann, 1926, S. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
