Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
David Glimborg
Introitus- och gradualcyklarna.
Då undertecknad, som varit med
om utarbetandet av den introitus-
och gradualcykel, som publicerats i
denna tidskrift, nu prövat den hit-
tills utkomna delen av densamma,
vill jag med redaktionens tillåtelse
här framlägga några erfarenheter,
som jag därunder gjort. Det ligger
1 sakens — och min egen — natur,
att det mesta i mitt utlåtande blir
kritik.
Först en allmän anmärkning an-
gående introitus: den bör ej vara
alltför kort. Ibland kan det ej bli
mer än en enda vers, enär den när-
mast följande versen ej synes lämp-
lig att ta med. Ex. Nyårsdagen,
’palmsöndagen, pingstdagen. Men
i många fall kunde och borde den
följande versen fått komma med,
ej blott för innehållets skull, utan
även för att få en fylligare introitus.
Ex. 1 S. i advent "och påskdagen
samt juldagen, där vid tidig mässa -
hela 55 måste sjungas.
I det följande vill jag endast hålla
mig till sådana punkter, där jag an-
ser en förändring nödvändig. Alla
möjliga små önskemål kan man ju
ej få uppfyllda. Är det någon sär-
skild psalm, som man gärna vill ha
med på en viss söndag, har man ju
alltid den utvägen att placera den
efter predikan. Skola vi få en fast-
ställd introitus- och gradualcykel,
måste däri ingående psalmer väljas
så, att valet blir så objektivt som
möjligt, att de valda psalmerna en-
kelt och naturligt ansluta sig såväl
till texterna som till dagens plats i
kyrkoåret och att både introitus och
gradual omedelbart tolka något av
den stämning, som bör vila över da-
gen ifråga.
Ur dessa synpunkter måste jag
först påkalla ändring beträffande
gradualen på 3 S. i advent. Psalmen
73 är visserligen föreslagen i evange-
lieboken; men när jag satte upp den
på nummerlappen och ännu mer
när jag med församlingen sjöng den
1 kyrkan, skedde det med stark inre
opposition, mest kanske föranledd
av den ofrånkomliga känslan, att
53: 1—4 är den rätta gradualen på
3 S. i advent. 53 ger utan tvivel det
mest fullödiga uttrycket för den
söndagens ämne: Herrens förelö-
pare. Icke evangeliets bokstav,
utan dagens stämning bör här få
vara avgörande.
Min andra anmärkning gäller
Midfastosönd. Redan vid gradualcy-
kelns uppgörande kände jag, vad
som sedan alltmer bekräftade sig,
nämligen att man ej kan börja gra-
dualen med: »Ja, mot allt vadhelst
mig kränker». Vid närmare gransk-
ning måste jag även säga mig, att
77: 4.—6 icke ger uttryck vare sig
åt söndagens tankar i allmänhet el-
ler åt evangeliets i synnerhet. Att
finna en ersättare är långt ifrån lätt.
153: 8—11 ligger väl närmast till-
hands, men för min del vore jag
mera böjd för 224: 1—3, vilken jag
själv alltid använt. Tages den sist-
nämnda, måste Septuagesima få en
annan gradual än den föreslagna,
ex. 210: 4—11.
Beträffande påsktiden har jag
flera önskemål. 2 S. e. påsk måste få
en annan introitus. 313: I är en
utmärkt psalmvers; men när jag
pliktskyldigast i år använde den en-
ligt förslaget, hade jag en omedel-
bar känsla av att den ej passade
som introitus. Den griper mitt in i
centrum av dagens ämne; man har
liksom inte hunnit dit än, när man
börjar gudstjänsten. Gärna har jag
den såsom predikstolspsalm. Till
introitus föreslår jag den av mig all-
tid använda 102: 3, där påsktan-
karna förenas med herdetanken.
Introitus på 3 S. e. påsk hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
