Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den anglikanska gudstjänsten
dem enligt din Sons, vår Frälsares,
Jesu Kristi instiftelse, till åminnelse
av hans lidande och död, må varda
delaktiga av hans välsignade leka-
men och blod.»
Emn’ epikles med bön, att natt-
vardshåvorna skola välsignas och
helgas genom den Helige Ande, var-
igenom den heliga måltidens and-
liga art betonas, är från evange-
lisk synpunkt både berättigad och
önskvärd. Men de nu använda or-
dalagen utesluta icke tanken på en
förändring av elementen, i likhet
med de föreställningar om epikle-
sen såsom den egentliga konsekra-
tionen, vilka äro förknippade med
densamma i de orientaliska litur-
gierna och som icke stå i överens-
stämmelse med den evangeliska
grundsatsen »extra usum nullum
sacramentum»>.
Gloria in excelsis har med allt
skäl fått bibehålla den plats, det
fick i Andra HB: På det ställe, där
det står i de flesta västerländska
liturgierna (efter Kyrie), avbryter
det inledningsbönernas tankekedja,
under det att det såsom den ny-
testamentliga änglasången här be-
finner sig på en punkt, där lovet
bör få sitt högsta uttryck.
Den anglikanska gudstjänsten
har genom Sjätte HB vunnit en
större elasticitet än förut genom de
många alternativen. Beaktansvärd
är den frihet, som råder i fråga om
kollekter, vilka prästen får, efter
vad han tycker lämpligt, inskjuta
efter dagskollekten, efter interces-
sionen och före välsignelsen, var-
vid icke blott i handboken upp-
tagna böner få användas utan även
andra, som gillats av biskopen.
Vidare har prästen rätt att efter
vilken gudstjänst som helst fram-
bära böner i egna ord, varigenom
ett gammalt evangelikaliskt önske-
mål — tillmötesgåtts. Kollekterna
föregås vanligen av en uppmaning
151
till bön, en s. k. »bidding», varvid
böneämnet angives. Därefter gö-
res ett kort uppehåll, och efter en
versikel följer bönen. Denna ord-
ning är av stor psykologisk bety-
delse.
Församlingssången har icke fått
den fasta plats inom den angli-
kanska ’ gudstjänsten som inom
andra evangeliska kyrkor. Före-
skriften därom lyder: »Hymner
(d. v. s. psalmer i svensk mening)
och anthems (d. v. s. hymner i
svensk mening; ordet har uppkom-
mit ur antifon), som stå i överens-
stämmelse med den heliga skrift
och med läran och med handbo-
kens syfte, må sjungas vid början
eller slutet av varje gudstjänst och
även under loppet av vilken guds-
tjänst som helst, varvid dock bisko-
pen äger att bestämma.»
I den form, den anglikanska
gudstjänsten nu fått, är den kanske
den fastast och psykologiskt bäst
uppbyggda kristna gudstjänsten,
även om den på flera punkter läm-
nar rum för liturgiska förbätt-
ringar. Med den nationella tradi-
tionen har den förenat såväl ur-
kristen som senare västerländsk
tradition. Därjämte har den också
sökt, särskilt i kollekterna, lämna
utrymme åt det nutida religiösa
livet. Den har därvid sökt att, ge-
nom att gå en medelväg, undvika
tvistefrågor mellan olika religiösa
riktningar. |
A. O. I. Hellerström.
Litteratur.
Huvudarbetet för Book of Common
Prayer är F. Procter & W. H. Frere: A
new History of the Book of Common
Prayer (senaste uppl. 1925; pris 12/6).
Et populär framställning i anglokatolsk
riktning finnes i Percy Dearmer: Every-
man’s History of the Prayerbook (pris
2/—). Bland andra nyare arbeten må
nämnas L. Pullan: The History of the
Book of Common Prayer (5/—), B. Rey-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
