Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk kyrkomusik i Tyskland 155
Svensk kyrkomusik i Tyskland.
Mottagandet i Tyskland.
Det mottagande, som i Tyskland kom
Engelbrektskören till del, var hjärtevarmt,
storslaget, präglat av det mest personliga
intresse och buret av en inga ansträng-
ningar skyende vilja att giva allt. Det
var icke enbart hävdvunnen gästfrihet,
som tog sig dessa uttryck. Djupare ligga
motiven. De ligga djupast i de släkt-
skaps- och vänskapsband, som förena
Tyskland och Sverige och som under de
för Tyskland svåra åren gjorts oslitliga,
därigenom att tyska barn här fingo en
fristad undan nöd och umbäranden. Mo-
tiven ligga ock i den ekumeniska sam-
lingstanken: Engelbrekts kyrkokör tillhör
ärkebiskop Söderbloms land, och därför
om ej för något annat voro allas armar
: Öppna för oss. Motiven äro även att söka
i behov att visa tacksamhet för gästfri-
het, åtnjuten under ekumeniska mötet i
Stockholm 1925. De äro ock att hänföra
till musikaliska och rent personliga för-
bindelser mellan Sverige i musikdirektör
David Åhléns person och Tyskland i pro-
fessor Otto Richters och Kirchenmusik-
direktor Bernhard Pfannstiehls, för vilka
direktör Å. bedrivit Bachstudier, vilka re-
sulterat i ett alltjämt ökat intresse och
förstående i vårt land för denna mästar-
nas mästare och i ett i Tyskland allt mer
framträdande erkännande av detta arbete
i den gemensamma kulturens tjänst.
Dessa förbindelser hava också tagit sig
uttryck i det besök, som Dresdener
Kreuzchor år 1920 gjorde i Stockholm,
Uppsala och Malmö.
Intet kan väl så karaktärisera mot-
tagandet som det sakförhållandet, att
kören blev officiellt mottagen som resp.
städers gäster icke endast i Frankfurt a.
M., vilken stad som inbjudare även be-
kostade besöket därstädes, utan också i
Leipzig och Dresden, vilka sistnämnda
städer kören av allmänkulturella, mu-
sikaliska och personliga motiv under
återvägen från Frankfurt besökte.
Vid ankomsten till Frankfurt a. M.
onsdagen den 6 juli på kvällen mottogs
kören vid stationen av de värdar, med
Pfarrer René Wallau i spetsen, hos vilka
körens medlemmar under uppehållet där-
städes skulle inkvarteras. .
Torsdagen den 7 juli kl. 12,15 e. m.
hälsades kören i mottagningshallen i
Haus: Offenbach inom utställningsområ-
det av staden Frankfurts representant i
(Forts. fr. föreg. nummer.)
utställningsstyrelsen, Syndikus Ludwig
Koch, som gav uttryck åt sin glädje, att
kören icke hade skytt den långa resan
till Frankfurt för att där giva en konsert,
vilket skulle stärka banden mellan Tysk-
land och de nordiska länderna. Direktör
Åhlén tackade för välkomsthälsningen.
Han framhöll, att det blott var i sin ord-
ning, om en gång en kör från Sverige
besökte Tyskland, med vilket land vi äro
även kyrkomusikaliskt besläktade.
Måndagen den 11 juli hade staden
Frankfurt inbjudit spetsarna för de
kyrkliga myndigheterna i Frankfurt,
Kassel och Darmstadt, kyrkoherdarna
i Frankfurts evangeliska: församlingar,
representanter för Michaeliskören (Ham-
burg) och Thomaner-kören (Leipzig),
samtliga dirigenter för Frankfurts kyrko-
körer jämte Engelbrektskören m. fl
till lunch å utställningens restaurant.
Stadtrat dr. Hiller presiderade. An-
föranden, som särskilt riktade sig mot
Sverige och den svenska kören, höllos av
presidenten i Frankfurter Landeskirche
Senior teol. dr. Bornemann, svenske ge-
neralkonsulns representant herr Siemon
och ordföranden i utskottet för evange-
lisk kyrkomusik Pfarrer R. Wallau. Den
sistnämndes anförande utmynnade i en
hyllning för ärkebiskop Söderblom. Om
stämningen vid lunchen skriver Frank-
furter Post bl. a.: Över hela festen låg
en i hög grad hjärtlig och vänskaplig
stämning, vilken i första hand var att
tillskriva de av sångarglädje besjälade,
sympatiska nordiska gästernas älskvärda
sätt, som är uttryck för det svenska fol-
kets karaktär och känslor gentemot oss
tyskar. Det gör oss gott, om vi, som un-
der och även efter kriget varit föremål
för så mycket hat, från svenskarnas sida
bliva föremål för uppriktig vänskap. Att
denna vänskap är ärlig och uppriktig och
icke blott grundar sig på hoppet om ma-
teriella motprestationer, kunde” alla de
vittna om, som under dessa dagar kom-
mit i beröring med de svenska gästerna».
Vid avresan från Frankfurt a. M. tis-
dagen den 12 juli överlämnades till kö-
ren av svenska generalkonsulatet i sta-
den en stor bukett gula rosor med blåa
band.
På vägen till Leipzig gjorde kören ett
uppehåll i Eisenach, under vilket besök
gjordes i Bachs födelsehus och på Wart-
burg, där i Lutherrummet kören sjöng
»Vår Gud är oss en väldig borg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
