- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1927 /
162

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

sånghögtid kallade... Den evangeliska kris-
tenhetens blickar vila i dessa dagar på oss,
dess öra lyss efter våra toner. Vi känna
alla därvid vårt stora ansvar, från sånga-
ren i ledet upp till sångledaren, att vi må
spänna varje nerv till att göra vårt allra
bästa. De främsta ledare, under vilka vi
i gångna år fostrats, skola föra oss i el-
den. Vi stå med i den stora kyrkliga
väckelsen, som börjat med helgedomarnas
restaurering för att sedan omfatta de and-
liga ting, som där inne ha hemortsrätt.
Och vi känna redan en försmak av den
stora sångarglädjen till helig tjänst om-
kring Herrens altare. Det har behagat
den Högste att låta dessa. förnyelsens
krafter vakna till liv även i den heliga
sångens toner på vägen inåt, för att föras
inåt, alltjämt inåt mot gudstjänstlivets
allra heligaste. Det är sång ej blott >til
Lyst> såsom vid en annan sångarhögtid,
utan det är till: helig offertjänst, för att
offra lovets offer, d. ä. frukt av läppar,
som prisa Guds namn. Det vare alltså
den tanke, som från första stund, då vi
i dessa högtidsdagar mötas ansikte mot
ansikte, må sätta sin prägel på vår kyrko-
sångshögtid.

Varen därför alla välkomna till heligt
och troget sångarvärv, till lyftande och eg-
gande sångarglädje, till skapandet av en
minnesrik sånghögtid, och må dess verk-
ningar gå vida ut över hela vårt land och
gripa djupt in i våra själar till en ny dag
av sång och glädje, av gudaktighet och
liv i den kyrka, vi tjäna!

På kyrkoherde Allards förslag
beslöto sångarna härefter avlåta
hyllningstelegram till konungen, till
mötets höge beskyddare kronprinsen,
till kronprinsessan, som tyvärr av
opasslighet var förhindrad närvara
vid högtidligheterna, till statsrådet
Almqvist, kyrkosångarnas nestor bi-
skop Ullman, hedersledamoten i K.
S. V:s centralkommitté, f. kantorn
1 Hedvig Eleonora förs. i Stockholm
John Morén samt slutligen till
Evangelischer Kirchengesangverein
för Deutschland, som höll samman-
träde i Närnberg. Svarstelegram in-
gingo ock från dessa under hög-
tidens lopp.

Musikstunden i domkyrkan.

Den inledande musikstunden i
domkyrkan, till vilken inträdet var

Det sjätte allmänna svenska kyrkosångsmötet

fritt, hade samlat en så talrik pu-
blik, att alla sittplatser voro upp-
tagna och en stor del av ståplatsut-
rymmet var taget i besittning. Kyr-
kan strålade i riklig belysning med
levande ljus och blommor på alta-
ret och gav ett synnerligen festligt
intryck. ’ Musikstunden : inleddes
med ett orgelsolo, utfört av dom-
kyrkoorganisten R. Darell: Händels.
preludium och fuga, varpå följde
körsång av Linköpings stifts kyrko-
sångsförbund — en blandad kör på
cirka 300 personer under musikdi-
rektör Harald Cederwalls, Norrkö-
ping, dirigentskap — som utförde
två hymner av Bach och en av
Franck. Kören, som var uppställd
bakom altaret, klingade frisk och
fyllde väl dömen. Efter en psalm
trädde biskop Aurelius — för första
gången i sitt nya ämbete — upp på
predikstolen och höll följande an-
förande: |
Biskop Aurelius” predikan.
Sången skall i dessa dagar stiga i våra
tempel i denna stad, och orgeltoner skola
brusa. Vittne skall det bära — så önska
vi — om det som nu lever inom våra
kristna församlingar och som sträcker
sig efter att icke blott få sägas, utan ock
få tona ut. Och vittne skall det bära om
hur vi vilja se ett dyrbart arv förvaltat, ett
tonernas arv från kyrkans förgångna tid.
1. Låt oss då denna första aftonstund
av vårt möte stanna helt stilla inför några
röster ur det förgångna. Vi gå till kris-
tenhetens födelsetid. Vi söka upp en ny-
bildad kristen församling i Mindre Asien
i staden Kolossae. Den har fått ett brev
från aposteln Paulus och detta läses un-
der lyssnande andakt i församlingen. Och
så kommer föreläsaren av brevet till de
ord, som vi nu finna i kap. 3, vers 16:
s»Undervisen och förmanen varandra i all
vishet, med psalmer och lovsånger och
andliga visor, och sjungen med tacksä-
gelse till Guds ära i edra hjärtan!» Vi få
tänka oss, att det icke dröjer länge i ’
Kolossae efter den hälsningen, tills för-
samlingen sjöng, som aposteln ville det,
av hjärtans lust både psalmer och Jlov-
sånger och andliga visor. Det var icke
något nytt brevet därmed lärt de kolos-
siska kristna. Det var en konst de kunde
förut. När Paulus skriver som han gör,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1927/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free