Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sjätte allmänna svenska kyrkosångsmötet 169 "
- disciplin sjöng den bekanta »Israels herde»
av Bortnianski, Palmers »Tröster mitt folk»
och Widéens »Kring jorden skall höras».
Dirigent var kantor Amos Svensson, Alve-
sta. I en mellanavdelning uppträdde riks-
kören under ledning av dir. Herman Lind-
qvist, Västerås. Mendelssohns psalm »Va-
ker upp» klingade synnerligen ståtligt,
helst som den var understödd av en liten
ensemble bleckblåsare, för vilken instru-
menteringen utförts av dir. J. Rösell. Vi-
dare förekom i denna avdelning körer
av "Morén och Otto Olsson, varefter till
sist sjöngs Widéens »Dig vare lov och
pris», en av denne tonsättares allra bästa
körkompositioner. Som huvudintryck av
körens prestationer kan framhållas god,
samlad klang och rytmisk precision, allt
vittnande om utmärkt ledning.
Konsertens höjdpunkt var dock Bach-
avdelningen, utförd av Engelbrektskyrkans
kör från Stockholm. Här stod man inför
ett verkligt under av homogenitet, där kö-
ren var som ett enda känsligt instrument,
men där allt tillika var innerligt och varmt
och pulserande liv. : Och om man gradvis
greps av större och större beundran i de
fem första mindre körerna, stegrades den
allt mera under den stora, oerhört kompli-
cerade motetten »Singet dem Herrn ein
neues Lied». Men med upphöjd virtuosi-
tet, förenad med djup’ känsla för vad sa-
ken gällde, genomförde kören sin stora
uppgift och kan — med sin utmärkte
ledare, musikdirektör David Åhlén, i spet-
sen — räkna sig till godo en ny, stor
och vacker seger till sina föregående. —>
Efter rikskörens sista nummer
trädde biskop Aurelius upp på diri-
gentpulten och tackade sångarna för
vad de skänkt under högtiden och
lyste välsignelse över dem och deras
hemresa.
Professor Smend om tyskt
kyrkosångsarbete.
Professor J. Smends föredrag i
läroverkets aula kl. 3,30 e. m. kom
beklagligtvis i kollision med den
knappa middagsrasten, som på
grund av middagskonsertens längd
blev rätt beskuren. Bland de när-
varande. märktes prins Eugen. Äm-
net ’ var »Tyskt kyrkosångsarbete
under det sista årtiondet». Profes-
sor Smend talade i perioder om 10
minuter, varefter fil. mag. Sam
Lind i förkortad form återgav inne- ’
hållet. Angående själva föredraget
nödgas vi hänvisa till ett följande
nummer, vari. skall införas ett ut-
drag ur detsamma.
Bachkonserten.
Det torde ej vara förmätet att an-
taga, att flertalet av mötesdeltagarna
hade väntat sig, att söndagens Bach-
konsert skulle bliva mötets höjd-
punkt. Att dessa förväntningar ock-
så uppfylldes, behöver endast kon-
stateras. Vid orgeln satt som solist
en av samtidens yppersta Bach-kän-
nare och Bach-tolkare, professor
Albert Schweitzer från Strassburg,
på dirigentpulten en av vårt lands
främsta körledare, ’direktör Adolf
Andrén, med sin mogna och klara
uppfattning av den Bachska ton-
konsten och med en välskolad skara
av sångare och orkestermusici om-
kring sig. Ett storartat intresse för
konserten, bevisade även åhörare-
skaran, som snarare Över- än under-
steg tretusentalet. Såväl Linköpings
stad som landsorten runt omkring
hade : tydligtvis tagit det sällsynta
tillfället i akt att få vara med om en
kyrkomusikalisk händelse, icke allt-
för ofta beskärd den svenska lands-
orten. Otvetydigt ge även tidnings-
recensionerna intryck av den hög-
tidsstämning, som förmedlade sig
till åhörarna. Några utdrag av om-
nämnandena må här meddelas. 1
Östgöta Correspondenten skriver
märket C. M.:
» Stilla, omärkligt, likt havets sovande
dyningar strömmade orgeltonerna fram.
Så småningom blevo de allt starkare, allt-
mera ljudande. Det var Bachs preludium
och fuga i G-dur, som av professor Albert
Schweitzer gavs en oförglömmelig tolkning.
Den klarhet, kraft och självbehärskning,
som präglar denne mästares spel, gör ho-
nom såsom ingen annan förutbestämd till
att på ett gripande sätt återge Bach. Ko-
ralfantasien över Veni Redemptor gentium,
vår allra äldsta psalmmelodi, blev ytter-
ligare en bekräftelse på denna uppfatt-
ning. SR
Och om »Magnificat>:
»Körens ledare, direktör Ad. Andrén,
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
