Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
äldsta tider. Jakob, patriarken, har kom-
mit nere i livet, och han vet sig ingen råd.
Hans kraft är slut, och icke ens bönen
är mera den makt, som kan förvandla
hans liv, Ja väl, han har sökt sig fram
också på bedjandets väg. Du kan gärna
läsa den gripande bönen i Mose första
boks trettioandra kapitel. Den tränger
till hjärtat, en sannskyldig mönsterbön
för alla dem, som äro beträngda. Men
ändå kan den icke hjälpa nu såsom for-
dom. Undrens Gud är borta ur Jakobs
liv.
Då gäller det för patriarken, om hans
namn är skrivet i himmelen, eller om ock-
så det har plånats ut ur livets bok. Han
tror i det ögonblicket varken det ena eller
det andra. Han bara vet, att nu om -nå-
gonsin får han icke kasta loss från Gud.
Och han ropar i ångest: »Jag släpper dig
icke med mindre än att du välsignar mig>.
I den stunden sker undret. Det, som var
för människor omöjligt, gör Gud. Jakob
får uppleva det, att hans namn är skrivet
i himmelen.
Undrens Gud! lever han än i dag, i det
tjugonde seklets tid? Vi veta, att han
lever. Varje jakobskamp i livet bär vittne
därom. Och hos varje trons barn, dessa
som glädjas över att deras namn äro
Det sjätte svenska allmänna kyrkosångsmötet
skrivna i himmelen, har det skett något,
som för oss människor aldrig varit möj-
ligt. Där har Gud gripit in, och där skall
du finna honom, undrens obegripliga
Gud, Herren och Frälsaren, han som är
och som var och som skall förbliva i
evighet. Amen.
Efter nytt orgelsolo, Karg-Elerts
elegiska. och resignerade koralim-
provisation »Was Gott tut, das ist
wohlgetan», samt församlingssång
trädde kyrkoherde Aspan från Vist,
komminister Gustafsson från Mo-
tala samt komminister Stahle från
Eksjö i vita mässkrudar för altaret,
varpå följde liturgisk aftonbön en-
ligt ordning för Kompletorium.
Redan tidigt på söndagens efter-
middag hade sångarnas hemresa be-
gynt. Under aftonen och natten
foro ytterligare stora kontingenter av
deltagare, som för arbetets skull ej
kunde få dröja den sista dagen,
Måndagen den 16 oktober
som var huvudsakligast ägnad åt
samtal och förhandlingar.
Även denna dagen inleddes med
liturgisk morgonbön i Domkyrkan
enligt formen för Matutin, varvid de
tvenne textläsningarna interfoliera-
des med ett responsorium, som be-
tygade den gregorianska sångens
mäktiga förmåga av stor gestalt-
ning. Venitet, som utfördes av för-
sångare, upptog jämväl invitato-
.rium: »Herren är konung, kommen
låtom oss tillbedja», sjunget av hela
kören såsom återkommande om-
kväde. Matutinen avslutades med
Te Deum under klockringning.
Från Domkyrkan samlades del-
tagarna i kyrksalen till det första
samtalet över Handboksreformen
med professor Yngve Brilioth från
Åbo och musikdirektör Svante Sjö-
borg, Karlskrona, som inledare. Så-
väl inledningsanförandena som dis-
kussionen återfinnas på annan
plats i detta nummer. Diskussionen
kunde emellertid icke bli så utför-
lig, då mötesdeltagarna redan kl. 1
skulle vara samlade i S:t Lars” kyr-
ka till
Orgelkonsert
vid vilken musikdirektör Valdemar
Åhlén, Stockholm, bragte till utfö-
rande kompositioner av moderna
kompositörer. Det omsorgsfullt
sammanställda programmet gav en
präktig överblick av 1800-talets och
vår tids yppersta tonkonstnärer.
Widor var representerad av symfo-
nien i f, Enrico Bossi av Trauerzug
och Chant du soir, Max Reger av
Te Deum och Benedictus. Louis
Vierne’s Cantilene ur tredje symfo-
nien gav prov på fransk orgelkonst,
och Karg-Elerts: Preludium och
fuga i D blev den ståtliga avslut-
ningen av konserten. I direktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
