Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Ad maiorem Dei gloriam, d. v. s. att
göra Guds ära större, att förhärliga Gud
— det är jesuiternas valspråk. Vi äro
— och det med rätta — vana vid att med
misstro ’ betrakta, vad som kommer från
det hållet. Det är dock en storartad tanke
denna, att sätta Guds ära såsom mål för
människans liv. Tanken har icke först
runnit upp hos jesuiterorden. Paulus sä-
ger i versen omedelbart före vår text, att
vi skola sjunga till Guds ära i våra hjär-
tan. Och denna tanke har Paulus i sin
ordning tagit direkt ur Jesu hjärta. Ty
såsom sitt högsta mål satte Jesus att för-
härliga Gud. Således befinna vi oss på
fullt biblisk och även luthersk grund, då
vi nu stanna inför detta ämne:
Till Guds ära.
Därom säger aposteln först:
1. Alit till Guds ära.
Märk väl allt. Vad är eljes vanligare,
än att den s. k. kristnes liv fortlöper efter
två parallella linjer, av vilka den ena be-
tecknar söndagskristendomen med dess
fromhetsstämning, den andra vardagsli-
vet med dess ständiga växling mellan upp
och ner, rätt och orätt, gott och ont, sant
och falskt. Det är denna tvekluvenhet
i livet, mot vilken aposteln här söker
rikta dråpslaget.
När du är tillstädes såsom åhörare i
Guds hus eller där böjer knä vid natt-
vardsbordet eller när du där hemma sitter
i bön vid din bibel eller när du framför
altaret eller på predikstolen gör tjänst som
Guds mun eller när du låter orgelns toner
bära uppe den sjungande församlingens
bekännelse och bön, tack och lov, så
tycker du dig leva och verka direkt till
Guds ära.
Men det skall vara enhetlighet i ditt
liv, ett osynligt samband mellan dina
andakts- och arbetsstunder, ett organiskt
sammanhang mellan din evighetsmänniska
och dig såsom familjemedlem, sällskaps-
människa och arbetande medborgare. Så-
ledes: intet i ditt liv får vara så periferiskt
eller smått eller vardagligt, att det icke
kan på sitt sätt främja Guds ära. Det
är detta, aposteln syftar på, då han säger:
»Allt, vadhelst I företagen eder i ord eller
gärning».
Det är en brist i den genomsnittskristna
livsuppfattningen att se endast den gu-
domliga nåden till själens frälsning så-
som ett Guds verk, men däremot kallelse-
gärningen oeh de förhållanden, vari denna
för in, såsom vår egen sak. Nej, allt är
Guds verk, Guds nåd, såväl den direkta
Det sjätte allmänna svenska kyrkosångsmötet
inverkan på dig inne i din själ genom vad
vi pläga kalla nådemedlen, som ock din
yttre livsgestaltning. Ja, vi våga uttrycket,
att i Guds hand blir allt som rör en män-
niska till ett slags nådemedel för den tro-
ende. Den som lever sitt liv samman med
Gud och därunder tränger djupare in i
Hans tankar, vet också, att allt som möter
honom i världen eller kräves av honom på
hans post, är i första hand en den him-
melske Faderns gåva åt honom och i andra
hand ett uppdrag, en plikt. Då går det
tillika upp för honom, att man icke tjä-
nar Gud och Hans rike med en del av
sitt liv och världen med en annan del,
utan att allt kan och skall vara en guds-
tjänst och därigenom lända till Guds rikes
bästa och till Guds ära. Han bemödar sig
därför om trohet i sin dagliga, kanske en-
formiga gärning. Han mottager den dag
för dag på nytt ur Guds hand. Och detta
hjälper honom till att ständigt ånyo lägga
sin själ in däri och utföra den, såsom
vore den helt ny. Han vinnlägger sig ock
om aktgivenhet på sig själv och om helgd
över och trohet i all sin umgängelse med
människor.
Men skall han lyckas i detta sitt be-
mödande, måste han kunna förverkliga
den maning, aposteln ger kort efter vår
text: »Vadhelst I gören, gören det av hjär-
tat, såsom tjänaden I Herren och icke
människor!» Han märker dock snart, hur
svårt detta är, märker, att man tjänar bäst
och således ärar Gud mest icke genom vad
man gör utan genom vad man är. Ja,
att först, när man är en Guds människa,
Gud kan utföra sitt verk genom en och
då inte bara genom vad man gör stycke-
vis och stötvis utan genom allt vad man
gör. Men hur skall det bli så? Aposteln
svarar:
I. Allt till Guds ära i Jesu namn.
Jesu namn är blott ett annat uttryck
för Jesu personlighet. »Allt i Jesu nammn>,
det är således »allt genom Jesus». Och
detta är naturligt. Jesus har öppnat för-
bindelsen mellan oss och Gud. Han allena
kan ge oss öga, öra, sinne för Gud. En-
dast genom Honom blir Gud en verklighet
för oss. Endast genom Honom finna och
vinna vi Gud. Endast genom Honom
kunna vi älska och ära Gud.
Det var därför rätt, när den store ton-
diktaren Wagner visade hän till Jesus så-
som »den ende» och till korset på Gol-
gata och sade: »Alla andra behöva Fräl-
saren, Jesus är Frälsaren». När det gäl-
ler vårt förhållande till Kristus, då äro
vi icke i första hand präster eller musici
eller människor med en annan mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
